• Personligt

    Fördomar om Österbotteneriet

    Jag föreslog för Niki häromdagen att vi borde bila upp längs med den finska kusten. Uppleva städerna. Checka in på små, mysiga hotell, äta kustmat och lära oss Nerpesiska (oklart om det stavas så). Jag har ändå en hel del fördomar om Österbotten som jag tänker att jag borde få bukt med. Om ni inte blir allt för arga på mig så tänker jag skriva ner både de charmiga och de mindre charmiga? Kom ihåg, det är bara  mindre seriösa fördomar. Sådana som alla verkar ha mot oss svedopellar också. Ta det hela med en stor skopa salt. Promise.

    Nu kör vi.

    – Ilskan mot trean: Under min tid på tv-programmet Min Morgon upplevde jag ofta Österbottningarna som lite…ja, arga. Kanske för att det ramlade in mail flera gånger i veckan från människor som hade en onaturlig fixering vid väg ring III (På tal om denna väg som går runt Helsingfors så uttalar min rikssvenska Iphone vägen i GPSen som KEHÄ III, alltså som tre i:n. Lite kul). Som att vi innanför denna väg saknar all form av vett. Vi förstår ingenting. Vi har i och för sig lite olika problem. Jag är till exempel inte särskilt upprörd över varg-situationen. Ja, av förklarliga skäl. Jag blir inte heller mer upprörd eller förstående över att alla som vill diskutera vargfrågan uppför sig som galningar. Känns som att hänga på forumet Flashback varje gång någon vill prata varg. Vad har hen tagit tänker jag? Helt säkert steroider?

    Jag vet inte varför jag tänker på Odd Molly? Känns som en ganska absurd fördom ändå? Tänker att de där stickade svindyra koftorna hänger med i hushållen. År in och år ut.

    – Att man får barn när man är sådär tjugotre? Kanske det är den Österbottniska bloggvärlden som fått mig att tro att alla blir föräldrar i väldigt tidig ålder? Jag uppfattar det som att många har hus, två barn och kombibil vid tjugofem. To be fair så är det ungefär samma situation i den lilla småstaden jag själv kommer ifrån. Tänker ändå att det måste vara ganska nice med huspriserna ändå. Få ett helt hus för samma precis som en etta här. Blir nästan lite avundsjuk.

    – Det här med att älska päls och pälsfarmar är helt normalt? En fördom jag önskar av hela mitt hjärta inte är sann. Lyssna på podden Allt jag velat veta om djurs känsloliv och fråga dig själv om du på riktigt tycker att det är koscher att ha rävar i småsmå burar? Inte okej.

    Man gillar att fika i samma utsträckning som svenskarna. Överlag gillar man svenskarna och de flesta svenska kulturfinurligheter. Just därför är man även lite mysigare i Österbotten. Tänker jag.

    När det vankas fest är det snarare saft än rosévin i vinglasen? Tänker att genom den kyrkliga biten är Österbottningar också mer benägna till att skippa alkoholen. Man festar till det med alkoholfri cider istället, dukar jäkligt fint och ordnar spex.

    Man tycker nästan lite onaturligt mycket om Radio X3M. De som jobbar där är stjärnor. Lite som Justin Bieber fast i plural.

    – Man har koll. På Åland och Sverige. Tänker att det är de två man som Österbottning gillar mest. Man åker hellre till Umeå eller Stockholm för shopping än till Helsingfors (som man för övrigt kallar för Hesa). Tänker även att Österbottningar är lite positivare och lite svenskare i tankesättet. Har även en stark känsla av att Österbottningarna har bättre koll på vem som åkte ur Svenska Let´s Dance i fredags än finska Paradise Hotel.

    – Det byts frisyrer. Ofta. Man vill liksom alltid ha det senaste skriket på huvudet. Vad som nu än är trendigt. Just då.

    I Österbotten är man öven en jäkel på att baka saker. Att pyssla, fixa och skapa mys överlag är Österbottningens grej. Hälsar man på hemma hos en person blir man serverad sju sorters kakor i en skål hen lagat själv i sin pysselverkstad på gården. Pysslig pyssligare Österbotten.

     

    Okej. Nu tar vi paus. Hoppas ni inte blev allt för upprörda över dessa. Som sagt. jag har aldrig varit i Österbotten. Tänker bara att det skulle vara roligt att få ut alla dumheter jag tänker om regionen. Förstår såklart själv att det här knappast är sanningen.

    Vad har ni för fördomar om Österbotten? Huvudstadsregionen? Svenskar?

    Själv är jag smålänning och den största fördomen folk har om oss är att vi är riktigt snåla. Dock helt sant. Fast vi kallar det ekonomiska istället. Ska tydligen klinga bättre.  

  • Landet

    Hundars känsloliveri

    Körde in till jobbet imorse för två möten. Parkerade utanför kontoret på Kalevagatan för tre timmar och betalade hutlösa 14€ (!!!!!!) för det. Vad hände med alla ZON2 i centrum? Sen när blev allting ZON1? Hade hur som helst två möten varav det ena varade i över två timmar och det andra i tio minuter. Oklart vilket som var mer produktivt? Hade i alla hast även glömt datorn i Ingå så fick verkligen fokusera på vad alla sa eftersom jag inte hade något annat att pilla på. Borde egentligen göra det oftare, ta möten utan dator. Känns som om man tänker bättre.

    När jag kom tillbaka till Ingå hade pappa anlänt från Sverige. Vi mötte helt säkert varandra i förbifarten på 51:an men det var inget någon av oss märkte. I eftermiddags plockade vi fram alla utemöbler från lidret och tvättade spektaklet med vattenslangen. Avslutade det hela med middag på gräsmattan. Är så glad att jag bestämde mig för tre nätter här. Finns inget bättre ställe att uppleva den finska sommaren. Ja, nu när den är här.

    Skrev häromdagen här att jag lyssnar på podden Allt du velat veta och om hur mycket jag lärt mig om olika ämnen. Imorse lyssnade jag på ett avsnitt med etologoen Per Jensen som framförallt forskat på hur hundar tänker/känner. Så himla intressant avsnitt. Både historien om att hunden/vargen sökte sig till människan och inte tvärtom. Att hundar förstår ungefär lika mycket som en fyraåring, att hunden har tidsuppfattning (ingen bra nyhet för alla som lämnar sina hundar ensamma hela dagarna) och att hundens relation till husse/matte är psykologiskt väldigt lik den barn har till sina föräldrar. Fick helt nya ögon för Milla och kände mig så tacksam över att hon så sällan är ensam längre stunder. Jag visste redan innan att Milla förstår mycket av det vi säger och gör, men det här var ändå en ögonöppnare.

    Hej pappa! Tänk att om ett halvår fyller han sjuttio och jag trettio år. Hundraårsmiddag tänker jag att vi ska ha tillsammans.  Kvällen är lika vacker som gårdagen. Egentligen borde jag bara ta ledigt resten av veckan och bara hänga kvar här. Tyvärr har jag lite för mycket på tapeten. Note to myself inför nästa års maj. Flexibelt schema.

  • Random

    Relationsråderiet

    Tänker att jag ska skriva lite om min syn på relationer. Framförallt relationen till en partner. Borde kanske börja med att säga att jag verkligen inte är en expert på kärlek eller lycka men tänker att jag kan berätta hur jag tänker. Så, här har ni mina sju regler för förhållanderiet.

    – Försök inte förändra den andra. Då talar jag om större saker (inte att ta ut soporna). Klaga inte på den andres personligheter, utseende eller känslovärld. Allt det är ju anledningen till varför du blev kär från början. Jag har sett bekanta bli tillsammans med partners där den ena varit känd för sin stora humor och efter något år eller två försöker den bekanta få partnern att tona ner sig, vara tyst osv. Låt din partner få vara sig själv. Skäms inte för den andra. Varje person står för sina egna handlingar och åsikter. Annars borde du kanske hitta en ny partner?

    – Anklaga inte varandra. Kommunikation är A och B hörrni (hej kliché). Om jag nu tycker att jag städar oftare än Niki. Då säger jag inte ”Du städar aldrig” eller snäser av med något sarkastiskt ”Skulle vara kul om du någonsin skulle kunna hjälpa till”. Prata om det där från början som normala människor och när det sen inte fungerar. Sitt då ner och prata lugnt om hur du känner och fråga hur den andra ser på saken? Hur känner du om det här? Vad gillar du att göra? Ska vi ha ansvarsområden? Tidpunkter? Whatever makes you happy. Det är faktiskt möjligt att ta upp problem på ett sätt som får båda att må bra utan att hoppa på varandra. Prata, utan att anklaga och undvik ord som ”aldrig och alltid”. Ingen blir glad av att höra dessa. Dessutom om du nu faktiskt vill få din partner att till exempel städa mer så blir hen ju inte mer pepp på städandet av att du stormar fram med ett ”Det är alltid jag som städar”. Storytelling och marketing på en annan nivå.

    – Sen har vi det kanske viktigaste. Den gyllene regeln är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f.kr. Principen kan uttryckas både positivt (”gör mot andra som du själv vill bli behandlad”) och negativt (”gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad”). Jag försöker alltid ha regeln i åtanke både i handlingar men också hur jag reagerar på konflikter eller för den delen uppför mig. Exempel. Jag har jobbat hemifrån och därför även hunnit laga mat lagom till att Niki kommer hem. Jag har inte berättat för honom att jag har lagat mat utan tänker att det blir en bra överraskning. Så får jag ett sms av att Niki blir kvar på stan på en kaffe med sin bästa kompis. Då kan jag såklart skicka ett lite besviket sms tillbaka om att jag faktiskt har lagat mat här hemma. Eller så skriver jag bara ”okej att vi ses senare, hälsa!” och äter middag med mig själv och en bra podd i öronen istället. Sätter in resterna i kylskåpet så får han äta dem när han kommer hem. För om jag hade kommit från jobbet och Ylva hade ringt och frågat mig på en afterwork och jag sagt ”ja” hade jag inte fått en härlig känsla om Niki körde besvikelse-kortet på mig heller. Då hade jag inte kunnat njuta av min träff med Ylva och varit irriterad när jag kom hem. You see. Ain´t good for anyone. Ville jag ha fått hem honom på middag kunde jag väl bara ha berättat det lite tidigare och frågat vad han har för planer istället för att bara anta? Så, sura inte. Människor som surar överlag är oftast inga roliga människor. Unna varandra istället. Tricket är att om man behandlar någon så som man själv vill bli behandlad så gör den andra partnern sannolikt det med dig också. Strävar efter att få den andra att må så bra som möjligt istället för tvärtom. Hänger ni med?

    – Även i krig finns det regler. Okej, så ni har kommit till den punkten att ni måste bråka. Frustrationen är på topp och allt måste ut på bordet. Det är okej. Det är normalt att bråka lite ibland. Men kom då ihåg att bara för att du just nu är arg så finns det ingenting som rättfärdigar att du är en elak galning. Var konkret, lyssna på den andra och säg vad du än gör ingenting som du kommer att ångra. Det är onödigt och korkat att såra den andra djupt. Just don´t. Försök istället att förstå hur den andra tänker och få den att förstå hur du tänker. Om båda kämpar för att sätta sig in i den andras situation hittar man oftast en lösning. Be kind.

    – Säg förlåt. Även om du kanske inte alltid håller med att du har fel så kallas det att vara vuxen. Be om ursäkt. Säg att det var dumt, du hade fel. Nu menar jag inte att det alltid ska vara samma person som har fel eller säger förlåt. Men var generös med förlåtelse. Jäkla fin sak att säga ändå. Förlåt.

    – Var inte långsint. Härligt, bråket är över, ni är överens. Bra, då ska ni släppa det och gå vidare. Gör inte det där riktigt skitiga misstaget med att dra upp samma saker senare. Eller för den delen använda i utpressningssyfte. That´s even worse. Sådär ”Du gjorde så mot mig för tre månader, du får ta kvällens hundrunda”. Har ni bråkat då ska du släppa skiten och aldrig återvända till samma sak. Let it go.

    – Ha roligt tillsammans. Försök att inte fastna i soffan med varsin dator i knät varje kväll. Dejta varandra då och då. Snacka med varandra och framförallt lyssna. Fråga hur dagen har varit, laga mat tillsammans, ät tillsammans och ta en promenad tillsammans, gosa med varandra. Ibland kan man krydda till det lite med att dela på en flaska vin mitt i veckan och spela poker. Vad ni än gillar att göra. Glöm inte bort att den där typen du bor med är en person du valt att bo ihop med av en anledning. Njut för fan.
    Insåg att jag blandat in en hel del engelska i allt det här. Känner mig lite som de där Ylva Fogel i Paradise hotel som la in varannat ord engelska i allt hon sa. Förlåt.

    Vad för tankar har ni när det kommer till förhållanden? Är jag helt ute och cyklar?