-
Bästa veckodan
Kära vänner, det är fredag. Bästa veckodan! Nej, men nu är jag ett stort fan av mitt jobb så är avsaknaden av söndagsångest otroligt härlig. Men även om jag verkligen gillar mitt jobb så är jag glad över att det är helg. Igår firade jag och Niki som sagt fyra år tillsammans som gifta och imorgon åker vi till Tallinn för en natt utan barn. SÅ spännande. Vi har aldrig varit ifrån våra barn tillsammans mer än natten jag födde Louie. Det räknas ändå inte.
Men nu är det äntligen dags för ett dygn med bara vi två. Min mamma och Nikis mamma kommer hit och tar tillsammans hand om våra barn. Lyx för barnen att få både momo och granny för ett dygn och lyx för oss att få tumistid.
Sen till något helt annat. Jag har ju gett mig själv en del skit för att vara livets sämsta bloggare. Men så gick jag igenom den finlandssvenska bloggportalen Sevendays bloggare igår och insåg att jag är ju otroligt aktiv jämfört. 95% av deras bloggare har ju helt lagt av. Så om jag inte har bloggat på en vecka är ju det helt klart piss i havet. Men oavsett så har jag, som ni kanske märkt fått igång aktiviteten här igen. Hoppas ni tycker att det är lika kul som jag. Nu till veckan.
I våras lovade jag mig själv att om jag fixar ett pang-jobb till dagisstart får jag en present av mig själv. Vissa kvinnor köper värskor, andra köper konst. Säg hej till min ByBobo.
Jag gillar konst som gör mig glad. Bybobos apor får mig att på något sätt att inte ta livet så allvarligt. Monkey business. Överlag ska jag i mitt liv köpa mer konst. Framförallt för att ett hem inte är ett hem utan konst. Vill inte ha ett hem med Desenio-posters, vill ha mer. Men också för att det är ett intresse, en hobby och något som jag vill samla på. När min pappa samlar alla möjliga märkliga grejer (modellbåtar, modellflygplan, fyrar, what not) så vill jag bli en gammal person med konst.
Budbee knackade på häromdagen med ett lass skönhet. Niki sa att ”Budbee kommer nu” och Bernie, stackarn hörde ”brandbilen kommer nu” och gick glatt och öppnade dörren. Besvikelsen var brutal när en tyst kille lämnade över en tråkig kartong. Allt kan man inte få kära Bernie. Men jag fick i allafall påfyllning i skåpen. Jag har för övrigt helt lagt av med dyra serum och ansiktskrämer efter många års beroende. Jag började använda barnens Miniderm i ansiktet (enorm flaska från apoteket) och min hud har aldrig aldrig aldrig varit bättre. En produkt att älska.
Emma S Treatment Enzyme peel däremot. Den är ett måste. Otrolig.
Vi grillar säsongen ut. Snart åker vår grillis in i förrådet och så ses vi nästa år.
Ursäkta fruktansvärd matbild. Vet inte hur det blev så här fult? Men oavsett så var Nikis flankstek igår superb. Den absolut bästa såsen till kött får man om man värmer en musta-pekka ost med grädde. Sen kan man krydda på lite om man vill, soja, timjan eller annat. Men på riktigt, det här är livet sås.
Sen vill jag ge min nya MacBook M2 lite highpraise. Att skriva det här inlägget tog år på min förra rosa mac. Nu går det på minuter. Snygg är den dessutom i sprillans ny midnight färg. Liksom svartblå?
Igår firade vi som sagt blomsterbröllop och jag fick blommor av Niki. Fina!
Men hej, nu är det fredag. Vinglaset är fullt och vi ska spela Playstation. Livet.
-
Blomsterbröllop
Fyra år som gifta. Det känns som om det var igår vi sa ”ja” till varandra på bryggan i Ingå, men samtidigt inte. Så nära men samtidigt så avlägset. Känns nästan som om jag är en annan person nu än då. Två barn, två nya arbetsplatser, föräldraledighet, ett nytt hem och en hund mindre. Mycket som hänt i livet. Att ha småbarn är kanske inte det enklaste för ett förhållande. När vänner frågar mig om hur det påverkar relationen att få två små barn tätt brukar jag svara att ”Have your shit together”. Nu mer än någonsin.
Prata igenom saker, lyssna, var lyhörd, och döm inte. Under perioder när man kanske inte sover finns det inte tid eller framförallt energi till att vara romantikernas romantiker. Det är helt okej.
Så är det även med allt annat. Saker som man tänk göra, skåp man tänk organisera, väggar som ska målas om men som förblir omålade. Det är också helt okej. Tror mycket på att allt har sin tid.
Med två små barn, där båda är under tre år är livet ganska hektiskt. Tricket är att göra det hela så enkelt som möjligt för sig. Att flytta och bo barnvänligt visade sig vara en succé för oss men även att dra ner på resor och galna program. Låta kidsen vara fokuset på dagarna och ge oss själva tid på kvällarna.
Jag tror också en av våra bästa grejer är att vi båda är måna om att ge varandra space. Vissa kvällar äter vi middag ihop, andra äter vi framför varsin serie. Det gör att när vi väl umgås, så umgås vi. Vill man vara ifred, får man vara ifred. Ibland ser vi på serier ihop, ibland ser vi på olika skärmar. Ibland hänger vi med varandra, ibland inte. Men vi är tydliga med kommunikationen. Berättar vad vi vill. Just nu spelar vi playstation varje kväll tillsammans och det är också himla kul.
Jag har fått öva på att tona ner perfektionisten i mig. Låta saker och ting vara som de är. Även slappnat av mer med allt det sociala. Sagt nej, när jag inte orkar. Insett att man behöver inte bjuda kompisar på avancerad trerätters middag en onsdag efter dagis. Det är lugnt om det är en svettig pestopasta och boxvin. Allt är hemåt.
Grejen med äktenskapet är inte att säga ”ja” en enda gång. Grejen är att säga ”ja” varje dag.
Att aktivt välja varandra är äktenskapet för mig. Just nu känns det som om vi kommit ut på andra sidan bebistiden. Båda våra barn sover hela nätter, äter, går, har en vardag på dagis och allt fungerar. För mig är inte livet då man reser, hittar på spännande äventyr eller går på fest den viktigaste delen av livet. Vardagen är den biten jag älskar allra mest. Skulle inte kunna tänka mig att göra allt det här utan Niki. För mig är han vardagen, festen och äventyret. Det absolut bästa jag någonsin hittat, och då på ett dansgolv efter 03:00 på natten.
– Var ska du hänga din hatt ikväll? frågade jag
– Bredvid din, sa han. -
Tre bilder från veckan
I måndags gick jag och Niki i sällskap av Ylva och Matthias på Future Islands konsert i Berghäll. Vi har haft biljetterna i evigheters evighet och datumet har ändrats två gånger sedan inköpet (hej covid). Men nu äntligen blev det av. Gaby tog hand om barnen under tiden som vi dansade och drack öl en måndagskväll. Tack för hjälpen, Gaby.
På vägen hem från jobbet köpte jag det senaste numret av Vouge Scandinavia. Man måste ju älska förpackningen numret kom i. Min kärlek till Svenskt Tenn växer sig större och större ju äldre jag blir. Skulle kunna bränna en förmögenhet i den butiken. EN FÖRMÖGENHET.
Så har jag försökt vara lite preppy hela veckan. Man kan ju passa på att vara lite mer välklädd när barntassar inte kladdar på en i samma utsträckning. Jag skriver ju inte så hemskt mycket om mina barn i och med deras egen integritet. Känns inte okej att berätta om personlig utveckling, svårigheter eller annat som berör deras personligheter efter att dom fyllt ett.
Men tänker att jag ändå kan skriva i och med att det inte är något direkt ovanligt. Att 2,5 års ålder är en otroligt utmanade period för en som förälder. Ena stunden är allt bra, nästa är allt nejnejnej. Att ha hittat sin egen vilja gånger tusen gör ju varje litet steg man ska göra under dagen till en fight. Mitt bästa trick är att förvandla allt jobbigt till lek. Men ibland går inte det heller. Så ni andra föräldrar där ute som också har småbarn som vill göra allt tvärtom. Kämpa kämpa <3