Bröllop,  Personligt

Blomsterbröllop

Fyra år som gifta. Det känns som om det var igår vi sa ”ja” till varandra på bryggan i Ingå, men samtidigt inte. Så nära men samtidigt så avlägset. Känns nästan som om jag är en annan person nu än då. Två barn, två nya arbetsplatser, föräldraledighet, ett nytt hem och en hund mindre. Mycket som hänt i livet. Att ha småbarn är kanske inte det enklaste för ett förhållande. När vänner frågar mig om hur det påverkar relationen att få två små barn tätt brukar jag svara att ”Have your shit together”. Nu mer än någonsin.

Prata igenom saker, lyssna, var lyhörd, och döm inte. Under perioder när man kanske inte sover finns det inte tid eller framförallt energi till att vara romantikernas romantiker. Det är helt okej.
Så är det även med allt annat. Saker som man tänk göra, skåp man tänk organisera, väggar som ska målas om men som förblir omålade. Det är också helt okej. Tror mycket på att allt har sin tid.

Med två små barn, där båda är under tre år är livet ganska hektiskt. Tricket är att göra det hela så enkelt som möjligt för sig. Att flytta och bo barnvänligt visade sig vara en succé för oss men även att dra ner på resor och galna program. Låta kidsen vara fokuset på dagarna och ge oss själva tid på kvällarna.


Jag tror också en av våra bästa grejer är att vi båda är måna om att ge varandra space. Vissa kvällar äter vi middag ihop, andra äter vi framför varsin serie. Det gör att när vi väl umgås, så umgås vi. Vill man vara ifred, får man vara ifred. Ibland ser vi på serier ihop, ibland ser vi på olika skärmar. Ibland hänger vi med varandra, ibland inte. Men vi är tydliga med kommunikationen. Berättar vad vi vill. Just nu spelar vi playstation varje kväll tillsammans och det är också himla kul.

Jag har fått öva på att tona ner perfektionisten i mig. Låta saker och ting vara som de är. Även slappnat av mer med allt det sociala. Sagt nej, när jag inte orkar. Insett att man behöver inte bjuda kompisar på avancerad trerätters middag en onsdag efter dagis. Det är lugnt om det är en svettig pestopasta och boxvin. Allt är hemåt.


Grejen med äktenskapet är inte att säga ”ja” en enda gång. Grejen är att säga ”ja” varje dag.
Att aktivt välja varandra är äktenskapet för mig. Just nu känns det som om vi kommit ut på andra sidan bebistiden. Båda våra barn sover hela nätter, äter, går, har en vardag på dagis och allt fungerar. För mig är inte livet då man reser, hittar på spännande äventyr eller går på fest den viktigaste delen av livet. Vardagen är den biten jag älskar allra mest. Skulle inte kunna tänka mig att göra allt det här utan Niki. För mig är han vardagen, festen och äventyret. Det absolut bästa jag någonsin hittat, och då på ett dansgolv efter 03:00 på natten.

– Var ska du hänga din hatt ikväll? frågade jag
– Bredvid din, sa han.


2 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *