Personligt

Att varva ner

Vet ni vad? Jag har inte mått på topp den senaste tiden. Jag känner helt enkelt att jag inte riktigt orkar med allt. Det har varit mycket med nytt jobb, två kids, dagisstarter, vabb, konsultuppdrag, renoveringar, världsläget, plus allt det sociala livet som pågår runt omkring. Jag har märkt att jag inte har energi kvar längre.

Märkte när jag gick på en afterwork med ett större gäng förra veckan, att det enda jag tänkte var ”Gud, vad skönt att få den här träffen avklarad så behöver jag inte vara med på ett år eller helst två”. Liksom att jag inte gör saker av lust eller vilja utan snarare för att få det överstökat. Får ångest av inplanerade aktiviteter och svarar kanske på 40% av mina privata meddelanden. Så efter ett snack med min man bestämde vi oss för en aktivitetsfri månad.

Noll planer, man får säga nej till allt som inte är nödvändigt. Istället ska jag göra det som jag mår bäst av just nu, vilket är att vara med min familj. Är liksom lyckligast med barnen i en sandlåda. Dessutom ska jag börja röra mer på mig (som inte innefattar jaga barn), äta bättre och skippa alkoholen en månad framöver. Hitta energin, hitta lugnet och hitta min hjärna.

Jag behöver just nu kunna prestera på jobbet, vara den bästa föräldern. Det innebär att jag måste prioritera mig själv ett tag framöver. Så om jag nu suger på att svara på saker, kanske inte hänger med på allt kul som vanligt och kanske inte hostar tio middagar, så försök förlåta mig för det. Jag gör en comeback när jag är redo. Lovar.

8 Comments

  • Smul

    ❤️❤️❤️ du är bäst! Och att bara nolla kalendern förutom jobb och barn för en vecka eller två kommer hjälpa, lovar!

  • Maria

    Gud vad sunt det låter, du har en förståndig gubbe du. Man ska göra saker för att man vill, men samtidig har ork till det. Jag behöver ganska mycket egentid och tyckte väl som de flesta att det var jobbigt under pandemin när man inte fick träffas, men samtidigt ganska skönt när man inte förväntades tusen planer. Har funderat mycket på när jag hittar på saker efter pandemin om det är för att jag förväntas vilja göra det eller för att det är för att jag vill. Får jag en ledig Söndag lyckas jag ändå fylla den med ärenden eller aktiviter istället för att bara ta en promenad eller läsa en bok.. något som var helt normalt bara för ett halv år sedan.

    • Lina

      På sätt och vis var pandemin emellanåt lite ”härlig”. Det gjorde inget att man inte gjorde något. Det var så det förväntades av en. Jag är precis som du en person som behöver mycket egentid. Jag är väldigt extrovert, men det kräver också väldigt mycket återhämtning för mig. Har tex svårt att bo ihop med andra än närmsta familjen och behöver mycket space. Men förstår vad du menar, så fort man har ledig tid fylls den snabbt med allt möjligt. För mig var det skönt att skriva det här, fick en helt annan förståelse av min omgivning för att jag just nu inte orkar med tusen aktiviteter och långa whatsapptrådar. Hoppas du hittar din väg, du också. Tack för en bra kommentar.

  • Emma

    Ja förstår din point till 100%. Är hemma med en 3- och 1-åring. Vardagen minst sagt intensiv. Att jag konstant blir frågad på diverse kaffestunder + besök till djurparker osv får mej trött. Att ha en minut tidtabell är tungt när man måste få båda barnen påklädda, frukosten matad + väskan packad. Föredrar att vara hemma i lugn o ro o ta ut mig o kidsen i egen tidtabell. Även kommentarer av vänner utan barn ”vi har inte setts på länge” är tungt o höra. Jo ja vet, men jag har tyvärr fullt upp just nu med vardagen….skönt att även andra känner lite likadant

    • Lina

      Ja, men precis. Varje program och tidpunkt att passa blir liksom ett projekt. Jag tror bara att man får liksom embrace the phase. Liksom tänka att allting har sin tid. Just nu är det kanske inte läge att försöka hinna med allt, utan istället bara göra saker och ting mer på barnens villkor. Allt som går smidigt är hemåt. Men skönt att vi är fler som känner samma sak. Tack <3

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.