• Random

    Dag på isen

    Oj nu hade visst texten försvunnit från det här inlägget. Så kan det gå. Ibland spelar den tekniska faktorn in och skapar lite kaos. Borde kanske ta en liten titt på wordpress-biten nästa vecka, alt byta tema? Vi får se. Igår åkte jag i alla fall skidor för första gången för i år  runt grannholmen. Skidturen tar lite mer än en timme och isen måste vara så pass tjock att man ska våga sig runt på andra sidan. Med isdubbar och hund gav jag mig ut och överlevde hela rundan runt. Vid det trånga sundet där isen alltid är känslig åkte jag över land istället. Bättre att vara på säkra sidan än att råka simma ofrivilligt i vak.

     
    Var förresten hos bästa Teresa på Havsvind i Ingå innan åkturen och klippte och färgade hår. Sååå skönt att få tillbaka lite kalalre nyanser av blont.

  • Landet

    När man tar igen sig

    Lugnaste lördagen på länge här i Ingå. Har pusslat, skottat massa blöt och tung snö, tittat på TV-serien The Colony och ätit lax till middag. Ibland undrar jag om vi är 70 eller 30 år gamla? Kanske vi har lite samma intressen ändå, jag, Niki och pensionärerna. På sätt och vis är den här helgen lite av ett plåster på såren som den här veckan gav mig. Det var en lite väl brutal vecka för min del. Ärligt talat var det en vecka som började helt åt helvete med som ordnade upp sig lite mot slutet. Vi tar den historien en annan dag, när jag fått lite distans till skiten. Men hörrni, jag har pussel, en levande hund, en fantastisk man och ett landeställe som ger mig kärlek varje minut. Så mycket fint ändå. Bra att komma ihåg att se ljuset, när det känns mörkt. Älskar Jans pussel. Numera känner jag igen hans återkommande detaljer. Hajfenor, bläckfisk i rosa och scouter. Jan <3
    Nu ska jag krypa ner i sängen, lyssna på en ljudbok och sova tolv timmar. Imorgon är det söndag och vi ska städa hela huset ordentligt. Mina föräldrar dyker nämligen upp här på måndag morgon för att hänga i två veckor. Som jag saknat dem.

  • Mat

    Morotskaka

    Nu är det är lördag fina vänner och ni har förmodligen precis som jag tröttnat på både semlor (ni kallar dem fastlagsbullar) och Runebergstårtor (jag kallar dem runebergsmuffinsar) och då behöver ni uppleva något annat, nämligen morotskakan! Ja, ni läste rätt. Morotskakan är här för att stanna. Så vad ni nu gör är att ge er på det här receptet med hjärta och smärta. Lovar att ni kommer att älska denna magiska skapelse lika mycket som jag. Baka en kaka finingar.