När man tar igen sig

Lugnaste lördagen på länge här i Ingå. Har pusslat, skottat massa blöt och tung snö, tittat på TV-serien The Colony och ätit lax till middag. Ibland undrar jag om vi är 70 eller 30 år gamla? Kanske vi har lite samma intressen ändå, jag, Niki och pensionärerna. På sätt och vis är den här helgen lite av ett plåster på såren som den här veckan gav mig. Det var en lite väl brutal vecka för min del. Ärligt talat var det en vecka som började helt åt helvete med som ordnade upp sig lite mot slutet. Vi tar den historien en annan dag, när jag fått lite distans till skiten. Men hörrni, jag har pussel, en levande hund, en fantastisk man och ett landeställe som ger mig kärlek varje minut. Så mycket fint ändå. Bra att komma ihåg att se ljuset, när det känns mörkt. Älskar Jans pussel. Numera känner jag igen hans återkommande detaljer. Hajfenor, bläckfisk i rosa och scouter. Jan <3
Nu ska jag krypa ner i sängen, lyssna på en ljudbok och sova tolv timmar. Imorgon är det söndag och vi ska städa hela huset ordentligt. Mina föräldrar dyker nämligen upp här på måndag morgon för att hänga i två veckor. Som jag saknat dem.