-
Rabarbersaft

Försommarens fräschaste alkoholfria drink består av rabarbersaft, bubbelvatten och citronmeliss. Drack nämligen rabarbersaft med bubbelvatten på Basbas för några veckor sedan. Har efter det tänkt att jag ska göra min egen version av det hela. Vill man ha en alkoholhaltig variant kan man till exempel hälla saft i botten på ett skumpaglas och fylla på med iskall cava. Festligt.Utgick från Leila Lindholms recept på Rabarbersaft och la till mer citron och vaniljsocker Det blir cirka tre liter saft efter att du har spätt ut den. Mät 1:1 eller smaka dig fram. Kom ihåg att rabarber gör att du får svårare att ta upp kalcium. Drick inte för mycket och konsumera gärna mjölkprodukter i samband eller efteråt.
Du behöver.
-
1 kg rabarber
-
1,5 dl vatten
-
4,5 dl socker
-
1 tsk vaniljsocker
-
2 pressade citroner

Börja med att hacka rabarbern i småbitar.
Pressa ut saften ur citronerna
Häll upp 1,5 liter vatten i en kastrull och lägg i rabarbern. Låt koka i 15 minuter utan att röra om.
Sila därefter av saften med en sil. Häll i sockret, citronsaften och vaniljsockret och koka upp igen. Koka några minuter och låt saften därefter svalna.
Häll upp i flaskor och markera datum så att du har koll på när du tillverkade kalaset. Går även bra att frysa ner.
Avnjut din saft i celebert sällskap eller som jag, med Trettio Plus Trevar i öronen. -
-
Ingålördag
Hockeybloggen här hej. Herregud så sjukt att Finland är i final! Vem hade trott det? Men så är det väl i allmänhet med finländarna, vad du än gör så underskatta dem inte. Ser fram emot att se finalen imorgon, hoppas verkligen verkligen på en vinst. Få samlas på torget och skrika lite. Sådär härligt befriande. Känns ändå som att tiden stannar lite när alla samlas på torget för att fira en gemensam seger, nästan som allt annat glöms bort för en liten stund. Ändå kanske något av det finaste med sport. Gemenskapen.
Jaja. Innan jag blir för ostig här (har aldrig hänt över hockey tidigare) så ska jag berätta om min dag som Västnylands Martha Stewart (minus fängelsebiten).
Började morgonen med att besöka storstaden Ekenäs. Pappa skulle nämligen fånga TBE-bussen för en andra vaccinspruta. Jag spanade på blommor och handlade mat under tiden. Upptäckte även två stora förändringar i Ekenäs. Elgiganten hade flyttat in i Tokmannis lokaler och Tokmanni hade flyttat femhundra meter därifrån. Mycket spännande nyheter. Besökte såklart båda destinationer.
Därefter tog vi svängen om Fiskars för att spana in studentpresenter till släktens nya student. Blev lite kär i samtliga möbler i Iittala-butiken. Det här bordet var så fint, så fint.
Shoppade ett kilo rabarber som jag kokade saft på. Call me Martha!
Lagade Carbo till middag. Använde våran specialimporterade enorma parmesan som mamma tydligen köpt av en Veterinär i Värnamo. Dock mycket bra sådan, osten alltså.
Åt middag med pappa. Han drack en öl och jag bubbelvatten. Så skönt det här är ändå att vinälskaren Lina har noll sug på rödvin. Bubbelvatten for the win!
Plockade årets första bukett med lupiner i. Till skillnad från min faster så ÄLSKAR jag lupiner. Hade det funnits sådana i september hade jag haft dem i min brudbukett. Lätt.
Eftersom jag bara använde ägggulan i carbonaran blev det en del äggvitor kvar. Så jag slängde ihop ett gäng maränger. Tänker bjuda på marängsviss imorgon, eller hovdessert om man vill ha en lite mer rojalistisk ton på sin mat.
Nu gör jag det här. Biblioteksbok från Ingås bibliotek och tända ljus framför brasan. Inga vilda discokvällar här inte. -
Den första trimestern
Tänker att jag ska dela med mig lite av mina tankar kring den första trimestern. För er som inte har koll på det så är en graviditet uppdelad i tre trimesters varav en trimester är ca tre månader lång. Den första trimstern består av vecka 1-14, en tid som jag har bakom mig sedan någon vecka tillbaka. De första veckorna är man inte egentligen ens gravid. Att när man väl plussar är man redan på vecka fyra eller fem. Skönt för oss med lite sämre tålamod.
Första veckorna efter det positiva testet vad jag mest nojig och lite trött. Ingen större skillnad på mig rent fysiskt utan det hela kändes av mer psykiskt. Men där vid vecka åtta, samma morgon som jag skulle börja mitt nya jobb spydde jag rakt ut i köket tre gånger (hemma som tur) och blev så chockad att jag började gråta. Fick torka upp det hela, sminka om mig och skynda mig till jobbet. Satt på spårvagnen med en hundbajspåse krampaktigt i handen i fall att. Dag två på mitt nya jobb fick jag svara på massa frågor online från vår företagshälsovård. Dagen efter kontaktade en sjuksköterska mig via email och oroade sig över att jag baserat på mina resultat var deprimerad. Så här i efterhand kändes faktiskt första trimestern som en blanding av att vara just deprimerad men också lätt utbränd, bakfull och magsjuk. Jag trodde ändå att jag mådde ganska bra. Mest för att jag inte riktigt tyckte att jag var en sån person som mår dåligt av något så basic som en graviditet.
Men känslan av att inte ens orka städa undan disk efter sig, ta upp kläder från golvet, ta ut hunden på en längre tur var emellanåt tung. Hade ingen fantasi, ingen lust att varken träffa människor, fotografera, laga mat eller egentligen göra något annat än att ta det väldigt lugnt. Raincheckade mig ur det ena och det andra.
Helgen med Niki i Korpo gjorde jag inget annat än att frysa, kissa, sova, ligga ner och dricka enorma mängder vatten. Inget superroligt eller framförallt hjälpsamt sällskap.
Grejen med den här perioden är att jag kanske inte helt fattade hur jag faktiskt mådde när jag var inne i den. Först när jag väl kom ut ur perioden och förstod att jag haft lägsta energinivån i mitt liv i flera veckor, så insåg jag att jag faktiskt inte alls mått så jäkla bra som jag försökt intala mig själv. Så mitt tips, baserat på den här upplevelsen är att inte vara så hård mot sig själv. Det är okej att inte orka umgås med folk, att ställa in program för en kväll på soffan och att mat inte behöver vara hälsosamma sallader, så länge du äter något är det bra. Glass är också mat.
