-
En bättre AW
Tog en sväng till Helsingfors simstadium efter jobbet för att simma lite. Det finns en linje för mycket långsamma simmare som jag är väldigt förtjust i. Vi som simmar exceptionellt långsamt (borde vara en klubb). Under en period för något år sedan besökte jag Georgsgatans simhall flera gånger i veckan och njöt av att jag var så mycket snabbare än alla äldre damer. Varje gång jag simmade om någon kände jag succén inombords. Den här mycket långsamma simlinjen på utomhusbadet är tyvärr lite snabbare är Georgsgatans, men ändå såpass långsam att jag hängde med. Min mamma försökte lära mig att simma snabbare i somras och visade mig hur man gör. Jag testade detta trick även idag men glömde då helt bort att andas. Till slut valde jag att andas och fortsätta med min egen “takt”. Ville hellre vara kvinnan som överlevde än hon som simmade snabbt och dog.
En annan grej är ju det här med att jag numera faktiskt har en mage. Jag vet, alla sa att den skulle dyka upp först i vecka 20 och så vidare. Men den dök tidigare och så är det. Jag är verkligen inte så här rund i vanliga fall. Jag vet det, samtliga av mina byxor har även berättat det för mig. Hur som helst så är den här magen extra tydligt när man är halvnaken såklart. Men vet man inte att jag är gravid så tror man nog bara att jag gillar glass väldigt mycket. Bestämde mig ganska snabbt för att skita i att överanalysera den biten desto mera. Det är trots allt bra människor som gillar glass.
Efter min kilometer (som tog en evigheeeeet) la jag mig uppe på läktaren (som jag sett på instagram att alla coola människor gör) och läste min bok. Kände faktiskt där och då att livet var himla fint. Sen lovade jag mig själv att nästa gång jag har tänkt att vara arbetslös en längre period så är maj en mycket bättre månad för sådant än januari, februari och mars. Note to myself.
Men hej. Rekommenderar denna pärla som kostar runt en femma att besöka. Se det som Linas-första-sommaren-i city-tips.
-
Vågar svara
Tänk vad skönt att ni ställde några frågor ändå. Mamma (som jag räknade med skulle rädda mig om ingen frågade något) är tydligen i Danmark och dricker skumpa med sin vän Gerd som köpt ett stort hus, hyrt ut sin lägenhet på Söder i Stockholm och flyttat till Danmark. På tal om just denna coola väninna så sa hon upp sig från SAS för några år sedan efter att ha jobbat där i decennier och utbildade sig till lokchaufför. Efter det körde hon Saltsjöbanan i några år innan det blev dags för att förverkliga drömmen om ett eget B&B. Så nu äger hon alltså världens vackraste Danska hus och ska starta egen verksamhet. Ja, där är alltså min mamma just nu istället för att ställa frågor till sin egen dotter på hennes blogg. Makes sense?
Min pappa som också skulle ha kunnat ställa upp som frågeställare är ute på en större båt med sina bästa vänner i den finska skärgården på den årliga vårtrippen och dricker champagne.
Min syster som också skulle kunnat ställa upp är i Filippinerna och bor just nu på ett kustbevakarfartyg, så tror inte hon har tid.
Ja, och min bror läser knappast det här bloggen.
Nu blev min avstickare lite lång här. Förlåtförlåt. Så svaren på era fina frågor kommer här:
Lucy frågar:
Jennifer (som också har frågestund as we speak) frågar:
Haha jag hade inte hunnit se ditt inlägg men Kugge upplyste mig idag om att vi hade varit väldigt synkade igår! 😉Undrar om ni haft en tanke sedan innan ungefär när ni ville försöka få barn? Eller om det plötsligt en dag bara kändes naturligt? Och var har påverkat dig och er i beslutet? Vill också fråga, hur tänker du kring att dricka alkohol när man har barn?
Hej Jennifer! Där ser man. Ska in och ställa några riktigt kniviga frågor till dig med efter det här. Kul ju! Jag har alltid velat ha barn även om jag inte direkt kan kalla mig själv för barnkär. Jag gillar barn jag känner på samma sätt som att jag gillar människor jag känner eller hundar jag känner. Men jag är inte typen som är sådär “åh vad jag älskar barn”. Min mamma har alltid tröstat mig med att man verkligen diggar sina egna barn så jag hoppas på det. Jag hade verkligen noll barnsug innan jag träffade Niki. Med tidigare pojkvänner har jag inte ens tänkt tanken. Med Niki visste jag från början att jag vill ha barn med. Sen var det förmodligen hösten 2017 som vi började prata mer om det, och en dag kände vi båda att det var rätt. Alltså det bara kom med tiden. Kanske biologiska klockan? Nej, men kanske känslan av att man verkligen vill ha den där delen av livet. Att man är redo för den. Längtar efter den. Del två, liksom.
Alkohol tänker jag dricka även efter barn. Vin med vänner, familj eller bara jag och Niki på vår framtida balkong i kvällssolen efter att Bernie somnat. Ta något glas med Bernie i närheten, inga problem. Däremot skulle jag inte vilja vara full eller påverkad framför mitt barn. Men myspimplande i gott sällskap. Absolut.
Jag tror att det här var allt. Hoppas jag lyckades svara någorlunda vettigt för att vara jag. Tusen tack för frågorna. Blev faktiskt lite mer pepp på bloggen av det. Tack!
-
Våga fråga
Herregud vad trött den här bloggen har varit de senaste månaderna. Så trött. Ber verkligen om ursäkt för det. Tänker därför att vi ska kickstarta igång den ordentligt igen. Få in tempot och innehållet så som det ska vara. Så här dött kan vi inte ha det här längre. Så för att få igång det hela lite tänkte jag att vi börjar med en frågestund. Fråga vad ni vill om vad som helst. Be brave vänner!
Fråga Lineriet om vad du vill. Nu kör vi.
Ps. Får jag inte en enda fråga räknar jag med att min mamma i alla fall ställer upp och räddar situationen. Mamma?
Hej och tack för en trevlig blogg! Är själv också gravid så intressant o följa med er resa! Kämpa på med illamåendet, det avtog v.16 för mig…men när man väl ligger i träsket hjälper inte folks”snart går det nog över blaa blaa” min fråga: hur tänker ni kring boendet när bebben kommer, kan ni tänka er bo kvar eller tänkter ni flytta till större, blir det Berghäll eller kan ni isf tänka er flytta mer till ”landet” t.ex. esbo eller någon annan förort. Sorry för långt frågeinlägg.
Hej Lucy! Först och främst stort grattis till dig. Så himla roligt. Tack tack. Känner redan nu i vecka 15 på väg mot 16 att jag mår bättre. Har inte alls mått illa idag, kanske det går över nu? Wiie. Bra fråga hörru. Vi tänker inte flytta inom det närmaste året. Våra 61 kvadrat går bra att bo med en liten en, i alla fall så länge typen är liten. Kan hända att vi börjar leta nytt hem nästa år, oklart när. Vart vi ska ta vägen vet jag inte riktigt heller. Niki som är uppvuxen i stan har inga höga tankar om Esbo och jag känner att jag kanske inte flyttade till Helsingfors för att flytta till Esbo. Men ja, man ska aldrig säga aldrig. Nästa hem måste ha balkong, terass, eller liknande så det är inte helt omöjligt att vi rör på oss en bit. Blir det sen en trea här, ett radhus där eller en villa i Kottby. Ingen vet. Inte vi heller. Sorry för långt svar.
Siri frågar:
hej och tack för en kiva blogg! Jag undrar vad bernie får för ett medborgarskap?
Hej Siri! Vad gullig du är som kallar Bernie för Bernie. Hehe. Bernie får dubbla medborgarskap automatisk vid födseln. Double trouble.
Kugge frågar
Vad var din första reaktion när du blev gravid? Och hur har missfallet präglat din graviditet? Tänker mig att det säkert spökar hela tiden, men jag hoppas att du också kan njuta och lita på att det går bra. <3 Tack förresten att du berättade så öppet om missfallet, jag tror vi borde prata mer om sånt.
Hej Kuggis! Min första reaktion var misstro, ser jag i syne? Är det två sträck eller bara ett? Så jag skickade en bild till min mycket allvetande vän Jonski för att liksom checka med henne om jag blivit galen. Hon meddelade snabbt att där minsann visst är två sträck, att jag inte alls är galen och att jag borde ta ett clearblue-test. Så jag sprang och köpte ett sådant, kissade på det hemma och det visade Gravid 1-2 veckor. Jag började gråta direkt, inte sådär vackert utan verkligen fulgråta. Har bild på det men jag ser så miserabel ut att det skulle behövas någon form av japansk selfie-app för att våga visa den för folk. Sen kom Jonski över med raserfart och sen satt vi där och skrattade och jag lite grät om vartannat. Det var fint. Kanske borde förtydliga att jag grät för att jag var glad. Hehe. Jag var fortfarande arbetslös när jag plussade på den där stickan och i ett ganska risigt skick rent mentalt. Men just då kändes det som om livet vände. Hej sa det.
Tack, det tycker jag med. Om man vill dela med sig alltså så som jag i det här fallet ville göra. Jag tror överlag att människor mår bättre av ett öppnare och ärligare samhälle. Numera är det lätt att tro att allting går så jäkla bra för alla andra hela tiden för att man aldrig får ta del av det som suger. Har läst andra bloggares inlägg om just missfall och det har fått mig att känna mig mindre ensam och framförallt mindre knäpp över mitt reagerande.
Hur det har präglat mig är kanske att jag inte vågat tro på det på samma sätt som förra gången. Varit livrädd på ett helt annat sätt och mycket mörkare i tankarna. Svårt att vara glad, livrädd för att “jinxa” och ibland låtsades jag som om det inte hade hänt.
Nu blev det här också långt. Hoppas ni hängde med.
Krukan frågar:
Hehe. Undrar från det förra inlägget med att din förlovningsring är det dyraste efter er lägenhet. Är det dyrare än er bil?
Hej Krukan och tack för en underhållande fråga. Jag skrattade högt när jag läste den. Bra fundering där ändå. Men nej, för det första så äger vi inte vår bil. Vi privatleasar den. Både jag och Niki har ganska hemska och dyra erfarenheter av att vara bilägare och vi bestämde oss för att det inte riktigt funkar för oss. Vi kan ingenting om bilar (hur de funkar) och ska därför inte heller äga bilar. I alla fall inte sådana med några år på nacken. En bil för oss ska ta oss från A till B utan att kosta massor och framförallt ge oss så lite ångest som möjligt. Börjar den skramla vill vi inte att det är vårt problem. Daijuns leasingavtal går ut vid årsskiftet så då måste vi fundera om lite vilken typ av bil vi ska ha framöver. Men det tar vi sen. Men även om vår snart tre år gamla Hyundai hade varit i våra ägor hade min ring verkligen inte kostat mer än den.
Smul (Jonski) frågar:
Har du någon riktigt cheesy målbild av den första tiden med bebisen?
Målbild? Hmmm.. Ser framför mig att jag, Niki, vår då en månad gamla (och friska) Bernie, Milla och vår då förmodligen nyleasade bil kör ombord på Finlandsfärjan för att åka till Sverige och fira jul med min familj. Sånt juligt mål. Blir liksom mysig inombords bara jag tänker på det.