-
Cityveckan
Söndagshälsning! En natt i stan råkade bli fyra nätter. Vi kände helt enkelt för lite stadsliv så här i slutet av april. Man hinner ju börja sakna sitt hem när man är på Ingåvift i så här långa perioder. Dessutom ville vi passa på att se lite folk och fixa sådant som är lite enklare att fixa när man är en stadsbo.
Vi åkte in i onsdags och jag och Björnen åkte nästan direkt till Rådgivningen. Det var lite över en månad sedan vi var där senast och jag var så peppad på att se om Björnen blivit större, vilket han som tur hade. Han visade sig vara 66 centimeter lång och vägde 7,4 kilo. Inte så liten längre vår fem månader gamla Bernard. Nytt för den här gången var att man blev förhörd om sitt hälsotillstånd vid ingången av hälsocentralen. Corona vill man såklart inte ha in där. Fick svara på “You child fever?”, You child cough?”. Skakade på huvudet några gånger och sen fick vi rulla in. Bernard fick även vaccin i varje ben plus ett i munnen. Duktiga lilla B.
Det var soligt ute och jag kände mig lätt om hjärtat. Det var en helt annan stämning i stan den här gången. Domedagskänslan som låg i luften för några veckor sedan hade försvunnit. Kvar fanns en känsla om hopp och vår.
En dag passade jag på att storstäda vårt hem. Det behövdes verkligen.
Byggde även ihop Bernies nya matstol från Stokke. Så fin!
En dag picknickade vi med Nikis familj på Skatudden. Umgicks faktiskt flera dagar i rad med familjen. Kanske ändå mysigast på hela veckan att få hänga med de här så mycket.
Ni kan vara lugna. Vi var under tio personer.
Rullade hem längs med havet.
En annan dag besökte jag Nikis kontor på Ärtholmen och lånade toaletten när jag var på promenad.
Har även hunnit dricka vin med Ylva och hunden Lykke vid havet.
Packat upp paketet med kläder mamma skickat till lilla B från Sverige.
Tänk att min mamma har stickat den här. Wow!
Mer nytt i Bernies garderob: Sunnies från Babymocs
Körbärsträden har slagit ut. Synd att vi inte har en kungsträdgård i centrala Helsingfors. Det hade varit magsikt.
Har promenerat med Veronika och tvillingarna i södra Helsingfors.
Fick en namntavla av Veronika, Rici och tvillingarna i present. Hängde upp den ovanför Bernies skötbord där den hängde så bra så!
En dag woltade jag sallad från Levant. Tror den här kostade 8:40€. Money well spent.
Sen blev det söndag och vi körde tillbaka ut till Ingå. Mina blommor hade blommat upp ordentligt under vår frånvaro och jag passade på att gödsla gräsmattan.
Sen åt vi middag och jag återgick till mitt pussel. Slut på vecka 17. -
Luggen
Godmorgon solstrålar. Titta vad jag gjorde igår. Jag klippte lugg sådär som jag sa. Poff sa det och så blev jag en luggbärare igen. Känner mig nästan som 29 år gammal istället för 31. Ni vet sådär 20+, nyutexaminerad och gullig. Världen ligger framför ens fötter. Ja, eller i det här fallet är jag egentligen 31 år, trött bebismamma och semi-inlåst pågrund av en pandemi. Men nästan samma sak. Right?Idag ska det bli årets hittills varmaste dag. Yey! Egentligen skulle vi åka till stan, men efter en titt ut genom fönstren och en snabbkoll på väderleksrapporten valde vi att bli kvar här. Vi får åka in imorgon istället för en stadsnatt eller två. Dumt kan man tycka men Björnen ska till Rådgivningen imorgon för sin femånaders kontroll. Tar vi en natt där så kan man passa på att tvätta också och spara in lite på landets bajstank (h. smålänning).
Det var det hele. Ville ju egentligen bara visa upp min lugg.
-
Bernie 5 månader
Idag är Bernard fem månader gammal. Otroligt vad tiden går fort. Ibland mår jag faktiskt lite dåligt över just den där biten, att tiden går så förbaskat fort. Jag hade inte tänkt att vi skulle leva någon form av isoleringsliv första tiden av Bernies liv, och ibland kan även det göra mig lite ledsen. Men det är väl ingen som planerat ett liv i en epidemi. Såklart. I lördags skulle vi haft Bernies hedniska namnfest. Alltså en okristlig version av ett dop. Nu blev det inte så och förhoppningsvis kan vi ta igen den festen lite senare i sommar. Hoppas hoppas.
Men även om jag sörjer att vi inte får leva det sociala mammalivet är jag samtidigt så tacksam att han är här, född och frisk. Tänk att föda barn nu och inte få göra det tillsammans med sin partner. Hemska tanke. Vill skicka er som nu är gravida all styrka och kärlek. Förstår att det måste vara otroligt jobbigt att inte veta hur eller vem som kommer vara med i livets viktigaste stund.
Bernard då. Världens bästa Bernard. Han blir roligare och roligare. Tror jag skrev det i den förra månadsuppdateringen också men det är för att det är sant. Älskar hur han snackar, leker, skrattar, gråter, surar, fnittrar och lever rövare. Från att ha varit ett litet sömnpaket är han nu en energisk kille med stark vilja. En liten person med stor personlighet och det är så häftigt att få vara hans mamma. I början oroade jag mig så mycket över att jag aldrig kände mig överväldigad och sådär som folk beskriver att livet är 100% annorlunda och så vidare. Men sen kom jag på att jag är inte sådan som person och mitt liv var superbra innan Bernie kom och det är ännu bättre nu när han är här. Men att jag skulle känna någon form av “Nu har livet börjat känsla” och “Nu lever jag på riktigt” vore en skymf mot mina första 30 år i livet Dessutom är jag ingen blödig människa och verkar inte vara det nu heller. På sätt och vis är det skönt, för stora personlighetsförändringar var jag lite rädd för som gravid. Men nah, det är lugnt. Jag är samma person som innan, även om jag nu även är mamma. Däremot är det jäkligt roligt och härligt att få vara med om det här. För bäst, det är han.
Vad kan han då? Han kan rulla runt, kråla sig framåt och framförallt bakåt. Han skrattar mycket, leker, drar i grejer (mitt hår), säger bokstaven rrrrrrrrrr fast på småländska och älskar att hänga i sitt aktivitetscenter från Skiphop. Han helammar fortfarande men är otroligt dålig på att äta dagtid och krånglar så att jag blir helt tokig. På nätterna äter han som en kung, så jag vet inte vad han riktigt pysslar med dagtid?Han har fått testa morot, potatis, avocado, palsternacka, belugalinssås, banan, jordärtkocka, gurka, ost och säker något mer jag nu har glömt. Han älskar allt jag ger honom och skulle han få välja skulle han säkert äta så mycket mer än de små proverna han nu får. Hans mage reagerar bra på allt och till skillnad från den där veckan då vi sprang på sjukhus för dålig mage verkar vi nu ha motsatsen till det problemet. Han sover 19:00-07:00 varje natt med tre uppvak för mat. På dagarna sover han första napen vid 8:30, andra vid 11:30 och den tredje och sista vid 15:00. Allt som allt sover han 3-4 timmar på dagen och det fungerar bra.
Jag har ingen aning om hur lång han är eller vad han väger men ska till rådgivningen på onsdag. Återkommer mer om saken då 🙂