Bernie

Bernie 5 månader

Idag är Bernard fem månader gammal. Otroligt vad tiden går fort. Ibland mår jag faktiskt lite dåligt över just den där biten, att tiden går så förbaskat fort. Jag hade inte tänkt att vi skulle leva någon form av isoleringsliv första tiden av Bernies liv, och ibland kan även det göra mig lite ledsen. Men det är väl ingen som planerat ett liv i en epidemi. Såklart. I lördags skulle vi haft Bernies hedniska namnfest. Alltså en okristlig version av ett dop. Nu blev det inte så och förhoppningsvis kan vi ta igen den festen lite senare i sommar. Hoppas hoppas.
Men även om jag sörjer att vi inte får leva det sociala mammalivet är jag samtidigt så tacksam att han är här, född och frisk. Tänk att föda barn nu och inte få göra det tillsammans med sin partner. Hemska tanke. Vill skicka er som nu är gravida all styrka och kärlek. Förstår att det måste vara otroligt jobbigt att inte veta hur eller vem som kommer vara med i livets viktigaste stund. Bernard då. Världens bästa Bernard. Han blir roligare och roligare. Tror jag skrev det i den förra månadsuppdateringen också men det är för att det är sant. Älskar hur han snackar, leker, skrattar, gråter, surar, fnittrar och lever rövare. Från att ha varit ett litet sömnpaket är han nu en energisk kille med stark vilja. En liten person med stor personlighet och det är så häftigt att få vara hans mamma. I början oroade jag mig så mycket över att jag aldrig kände mig överväldigad och sådär som folk beskriver att livet är 100% annorlunda och så vidare. Men sen kom jag på att jag är inte sådan som person och mitt liv var superbra innan Bernie kom och det är ännu bättre nu när han är här. Men att jag skulle känna någon form av ”Nu har livet börjat känsla” och ”Nu lever jag på riktigt” vore en skymf mot mina första 30 år i livet Dessutom är jag ingen blödig människa och verkar inte vara det nu heller. På sätt och vis är det skönt, för stora personlighetsförändringar var jag lite rädd för som gravid. Men nah, det är lugnt. Jag är samma person som innan, även om jag nu även är mamma.  Däremot är det jäkligt roligt och härligt att få vara med om det här. För bäst, det är han. Vad kan han då? Han kan rulla runt, kråla sig framåt och framförallt bakåt. Han skrattar mycket, leker, drar i grejer (mitt hår), säger bokstaven rrrrrrrrrr fast på småländska och älskar att hänga i sitt aktivitetscenter från Skiphop. Han helammar fortfarande men är otroligt dålig på att äta dagtid och krånglar så att jag blir helt tokig. På nätterna äter han som en kung, så jag vet inte vad han riktigt pysslar med dagtid?

Han har fått testa morot, potatis, avocado, palsternacka, belugalinssås, banan, jordärtkocka, gurka, ost och säker något mer jag nu har glömt. Han älskar allt jag ger honom och skulle han få välja skulle han säkert äta så mycket mer än de små proverna han nu får. Hans mage reagerar bra på allt och till skillnad från den där veckan då vi sprang på sjukhus för dålig mage verkar vi nu ha motsatsen till det problemet. Han sover 19:00-07:00 varje natt med tre uppvak för mat. På dagarna sover han första napen vid 8:30, andra vid 11:30 och den tredje och sista vid 15:00. Allt som allt sover han 3-4 timmar på dagen och det fungerar bra.

Jag har ingen aning om hur lång han är eller vad han väger men ska till rådgivningen på onsdag. Återkommer mer om saken då 🙂

2 Comments

  • Mamman

    Så coola finingar❤❤
    Är bara så himla tråkigt att inte vara där och få vara nära. Bilder är kul och även rapporteringen, men….. Suck, mana vill ju vara med och nära🥰

    • Lina

      Men kanske vi snart kan ses. Känns ändå som om vi är på väg dit i coronautvecklingen eller hur? Vi saknar dig med!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.