Tänk att det är fredag igen. Poff sa det och så blev det helg. Förra helgen hade vi nästan minutprogram. Middagar, playdates och annat kul som avlöste varandra. Känns därför ganska skönt att inte ha en enda plan för de kommande dagarna. Köra lite manjana manjana och klä sig i mjukisar från morgon till kväll.

Idag blev Louie dessutom tre månader gammal. Tänker skriva mer om hans utveckling på måndag efter att vi varit på rådgivningen. Så sjukt att den lille pojken bara är tre månader gammal men klär sig i samma kläder som Bernie gjorde vid sju månaders ålder. Hej storlek 74. Vad hände där?

Nu ska jag återgå till The Mornings Show säsong två. Ha en fin kväll hörrni.
Idag för en vecka sedan var jag på “Halv åtta hos mig” hos Fanny. Ah det myset.

En sjukdomsvecka är över och här sitter jag med bubbel i glaset. Vi har inga planer den här helgen. I och med att lilla B fortfarande inte är på topp så blir det en lugn helg hemma. Hoppas att han snart piggar på sig. Alltid lika jobbigt att se den otroligt aktiva lilla killen vara vissen. B vaknade imorse, var olycklig och gick och la sig igen och bara sov och sov hela förmiddagen. Aldrig hänt tidigare. Som tur verkar Louie än så länge ha kommit undan. Har jag drömt det här eller är det så att spädisar är skyddade av mammans immunförsvar första tiden? Well, hoppas hoppas.

Det är lite så som livet snurrar just nu. Runt de där två typerna som flyttat in de senaste två åren. Är det inte den ena så är det den andra. Men det liksom går, det funkar och det känns himla bra. Första månanden med två barn tyckte jag var väldigt tuff. Hade ett litet breakdown en kväll efter en hel vecka på landet med båda barnen och så en fredag med massa stress för att hinna till en fest. Grät lite och skällde ut Niki efter noter. Otroligt trevlig stund det där. Men sen så har det ordnat upp sig. Rutinerna har lagt sig, den yngsta har slutat amma nonstop och den äldsta har börjat trivas på sitt dagis. Det blir en helt annan grej när kaoset reder ut sig. Läste så mycket om hur tungt det är att få barn tätt, hur jobbigt och jävligt det är och så visade det sig vara ganska trevligt.

Lite som att få barn överlag. Innan man får barn läser man och hör mest om hur jobbigt det är att vara förälder. Sen får man själv barn och blir förvånad över att det är så kul? Varför har ingen berättat det tidigare tänkte jag då. Likadant är det nu. Klart som fan att det är tungt emellanåt. Men så är det också kul.

Sen går det ju såklart upp och ner. Men just nu känns det mest upp och det gillar man ju.

Så skål på den saken. Ta hand om er där ute i stugorna.

Förra veckan var det dags för vårt tv-rum/brasrum/gästrum att få en ny look. Rummet där vår 65″ tv bor, var vi placerar våra övernattande gäster (soffan är en bäddsoffa) och var brasan går varm på vintern skulle få en ny look. Tur för mig att min pappa förstår sig på det här med att tapetsera. Egentligen hade jag tänkt göra det själv med hjälp av Youtube, men så sa pappa att han kunde hjälpa mig och han om någon vet hur man tapetserar. Så är det med pensionerade sjökaptener. Dom kan allt. Särskilt den här.

Så en morgon förra veckan plingande min mamma, pappa och faster på. En timme senare var mönsterpassningen igång.Så här såg rummet ut före. Vitt med två kablar för lampor utstickandes.  Halvvägs in såg det ut så här.  Min gulliga faster Madde som även hon kan tapetsera hjälpte till. Förvånansvärt fort gick det. Fördelen med non woven- tapet är att man tapetserar den direkt på väggen, den bubblar sig knappt alls och så är den inte så känslig.  Sen installerades lampor och voila – Vi hade ett nytt rum.  Väntar nu bara på att vår elektriker ska installera en dimmer så att vi kan få lamporna lite dämpade. Behövs när man ser på film. Ja, sen saknar vi ett soffbord, men jag har en idé om hur det ska se ut. Tänker mig ett grönt.  Woop. Tack pappa och Madde för hjälpen, och mamma för att du pysslande om L.