Livet rullar på samtidigt som vår granne Putte håller på att invadera ett land han fått för sig att han har rätt till. Vad är det med män och deras egon? Allt skulle vara så mycket enklare om Putte bara hade bestämt sig för att gå i terapi för mångamånga år sedan. Då skulle vi inte vara var vi är nu. Putte och Puttes alla issues. Fy fan. Kan man ha en sämre granne? Jag tror faktiskt inte det.

Så har vi levt den senaste tiden. Läst rubriker, förfärats, googlat, diskuterat och försökt förstå. Men förstår det gör man inte hur man än vänder på det. Men vi fortsätter leva våra liv och vi hoppas att allt snart bara var ett dumt skämt. Att Putte snart inser att vi alla behöver lite peace and quiet efter två års pandemi, inte ett till världskrig. Att han skickar ett DM till Ukraina och ber och ursäkt och säger:

– Men asså sorry guys, vet inte vad som for i mig.

Önska kan man ju.

För mig går allt jävligt i världen under huden på en helt ny nivå efter det att jag fick barn. Jag känner med människor på ett helt annat sätt. Jag lägger andras ångest och rädslor på mina axlar och jag oroar mig för framtiden. Jag gråter när jag läser hemskheter, jag har helt slutat lyssna på Truecrime-poddar och jag undviker filmer och serier där barn far illa. Före jag blev mamma kunde jag se Handmaidstale utan större problem. Numera är bara tanken på den serien kvävande. Allt går under huden, och allt fastnar.

Så ja, Puttes oförlåtliga agerande mot den Ukrainska befolkningen. Den känns.

Och jag hoppas och hoppas att allting löser sig och att Putte och hans vänner börjar pussla eller något annat som inte sabbar världen.

Hallihallå. En lite sliten kvinna har vi här. Har inlett projektet med att sluta nattamma och det gör ju en ganska trött. Lyckades med att inte amma Louie mellan 19-06 inatt. Hurra! Lyckades även hålla honom lugn i sin egen säng hela natten igenom även om han vaknade och var tjugonde minut. Men så lugnade han ner sig ganska snabbt och somnade om när jag pratade med honom och la handen på hans mage. Ja, sen samma sak tjugo minuter senare. Så det kan gå. Hoppas att han snart börjar förstå vinken.

Med Bernie tog det tre nätter innan han började sova nätterna igenom utan att äta och då var han i början väldigt mycket argare än Louie. Målet är att kunna gå på party på lördag utan att behöva komma hem efteråt och amma. Louie äter ändå fem stora mål per dag plus mjölk så han borde klara nätterna utan att äta, oftast har jag märkt att han knappt ens äter på natten, utan gör det mer av ren vana.

Skulle även vilja sluta amma helt så småningom, men tänker att natten är steg ett. Har i och för sig dragit ner på det ordentligt på dagen i och med alla fasta måltider. Men ja, snart är vi där. Snart.

Hade faktiskt ambitiöst nog lunchplaner med en vän idag, men efter en natt som den här så kändes tanke på att svintrött ta sig ut i regnet som världens sämsta idé. Har istället tagit samtliga naps tillsammans med Louie och druckit två koppar starkt kaffe. MYS.

Snart ska vi ändå ut och hämta Björnen hem från dagis. Han går ju bara fyra dagar i veckan, så idag börjar hans helg. Ska fira det med lite glass.

I lördags hade vi över ett gäng vänner på middag. Serverade fransk mat och franska viner och snackade skit i några timmar. Båda barnen somnade samtidigt prick halv åtta, och jag var nästan lite besviken över att ingen blev ens lite imponerad. Hehe. Skämt åsido.

Nej men, det är väl lite så just nu. Jag vet inte hur det är med er, men det känns verkligen som om livet just nu liksom bara tuffar på utan varken toppar eller dalar? Antagligen en kombination av jäkligt lång vinter (som kommer att fortsätta ett tag till) och att vi i det här landet verkar vara dom enda i norden som fortfarande bär dom jäkla maskerna och har restriktioner kvar. SÅ trött på pandemi, så trött så trött. TUR att ingen berättade där i april 2020 att vi två år senare fortfarande skulle hålla på med den här skiten. Då hade man gått och gömt sig.

HUR SOM, kanske därför behöver man lite extra mycket fylla sina helger med roliga vänner, god mat och några flaskor vin. Få lite fest in i livet ändå.

Bernies gudfar kom lite tidigare än resten av gänget. Tur det, Bernie hade så många maskiner att visa upp. Grävmaskiner, hjullastare, Bulldozerns, Frontlastare, Lastbilar och en sopbil.

Här hade jag nästan hunnit duka. Saknade bara vitvinsglas, bestick och servetter. Så nästan.

Det blev en ganska sen middag. Men vi var kanske lite ambitiösa när vi ännu var i matbutiken klockan fem och grytan skulle koka tre timmar. Så det blev en kontinentalt sen middag. Ibland blir det så. Tur att en av gästerna var fransyska. I Frankrike är det norm med huvudrätt vid tio. Tror jag?

Kvällens hundgäst var lika hög i mankhöjd som vårt matbord. Kunde utan ansträning lägga huvudet på köksbänken. Den storleken är man inte van vid. Otroligt söt pojke till hund dock.

När alla gäster åkt hem tog jag en selfie, drack upp min sista skvätt vin innan Niki och jag kastade in handduken. Kul med kompismiddag.