Nåja! Jag slutat amma och Louie har börjat sova hela nätter. Hurra! 19:00-05:30 sover han i ett svep och även om det är tidiga mornar så känns det magiskt. Ibland förstår man först efteråt hur jobbigt någonting har varit.

Tror inte jag fattade hur sliten och jävlig jag var den sista tiden när jag väl var inne i det. Hur min hjärna inte hängde med, hur mitt humör liksom inte fanns där. Att kämpa hela nätter och mornar med en bebis, plus sömnskola (Niki har ansvarat över Bernie) har verkligen tagit på mina krafter. Men nu när han äntligen ÄNTLIGEN sover så var hela sömnskoleriet värt det tusen gånger om. Känner mig som en ny människa. Kan liksom tänka igen? Har SÅ saknat min hjärna. Har aldrig känt mig så korkad som under de senaste tre månaderna. Tror min low point var när jag glömde bilen i Prismas garage och tog bussen hem. Bra Lina.

Det var enklare under Bernies bebistid eftersom vi var två föräldrar som hjälptes åt med ett barn. Med Louie har jag dragit majoriteten av lasset. Tur att Louie är en glad och härlig liten person. Med ett barn turas man om mycket mer, med två barn gör båda föräldrarna saker hela tiden. Det blir inte så mycket ”egentid”. Båda bara gör, fixar, matar, byter blöjor, städar, plockar på autoläge.

Tänk att jag och Niki inte varit ute på restaurang en enda gång ensamma sedan Bernie dök upp i våra liv. Vi har liksom rattat föräldraliv 100% sedan november 2019 och enda gången vi båda sovit borta från Bernie var när Louie föddes. Vet inte om det direkt räknas som en datenight?

Nu däremot känner jag att jag verkligen skulle vilja göra något en kväll med bara Niki. Någonstans utanför hemmets väggar och utan barn. Kanske i slutet av april när Nikis mamma är tillbaka i landet och bor hos oss. Skulle vara så roligt. Liksom ge oss en klapp på axeln för att ha klarat mer än två år som föräldrar.

<3

Livet rullar på samtidigt som vår granne Putte håller på att invadera ett land han fått för sig att han har rätt till. Vad är det med män och deras egon? Allt skulle vara så mycket enklare om Putte bara hade bestämt sig för att gå i terapi för mångamånga år sedan. Då skulle vi inte vara var vi är nu. Putte och Puttes alla issues. Fy fan. Kan man ha en sämre granne? Jag tror faktiskt inte det.

Så har vi levt den senaste tiden. Läst rubriker, förfärats, googlat, diskuterat och försökt förstå. Men förstår det gör man inte hur man än vänder på det. Men vi fortsätter leva våra liv och vi hoppas att allt snart bara var ett dumt skämt. Att Putte snart inser att vi alla behöver lite peace and quiet efter två års pandemi, inte ett till världskrig. Att han skickar ett DM till Ukraina och ber och ursäkt och säger:

– Men asså sorry guys, vet inte vad som for i mig.

Önska kan man ju.

För mig går allt jävligt i världen under huden på en helt ny nivå efter det att jag fick barn. Jag känner med människor på ett helt annat sätt. Jag lägger andras ångest och rädslor på mina axlar och jag oroar mig för framtiden. Jag gråter när jag läser hemskheter, jag har helt slutat lyssna på Truecrime-poddar och jag undviker filmer och serier där barn far illa. Före jag blev mamma kunde jag se Handmaidstale utan större problem. Numera är bara tanken på den serien kvävande. Allt går under huden, och allt fastnar.

Så ja, Puttes oförlåtliga agerande mot den Ukrainska befolkningen. Den känns.

Och jag hoppas och hoppas att allting löser sig och att Putte och hans vänner börjar pussla eller något annat som inte sabbar världen.

Hallihallå. En lite sliten kvinna har vi här. Har inlett projektet med att sluta nattamma och det gör ju en ganska trött. Lyckades med att inte amma Louie mellan 19-06 inatt. Hurra! Lyckades även hålla honom lugn i sin egen säng hela natten igenom även om han vaknade och var tjugonde minut. Men så lugnade han ner sig ganska snabbt och somnade om när jag pratade med honom och la handen på hans mage. Ja, sen samma sak tjugo minuter senare. Så det kan gå. Hoppas att han snart börjar förstå vinken.

Med Bernie tog det tre nätter innan han började sova nätterna igenom utan att äta och då var han i början väldigt mycket argare än Louie. Målet är att kunna gå på party på lördag utan att behöva komma hem efteråt och amma. Louie äter ändå fem stora mål per dag plus mjölk så han borde klara nätterna utan att äta, oftast har jag märkt att han knappt ens äter på natten, utan gör det mer av ren vana.

Skulle även vilja sluta amma helt så småningom, men tänker att natten är steg ett. Har i och för sig dragit ner på det ordentligt på dagen i och med alla fasta måltider. Men ja, snart är vi där. Snart.

Hade faktiskt ambitiöst nog lunchplaner med en vän idag, men efter en natt som den här så kändes tanke på att svintrött ta sig ut i regnet som världens sämsta idé. Har istället tagit samtliga naps tillsammans med Louie och druckit två koppar starkt kaffe. MYS.

Snart ska vi ändå ut och hämta Björnen hem från dagis. Han går ju bara fyra dagar i veckan, så idag börjar hans helg. Ska fira det med lite glass.