Imorse var det dags för vårt andra ultraljud. Var så nervös när vi svängde in på Bulevarden med våra elskootrar. Den här gången fick vi en finlandssvensk barnmorska så hela sessionen gick på svenska. Även om engelska är okej för mig känns det ändå lite bättre när just Bernierelaterade grejer görs på svenska. Vissa ord har man kanske inte full koll på så att få göra det på sitt modersmål underlättar verkligen. Vi började med att direkt kolla magen och tarmarna och allt såg bra ut. Kändes som en sten släpptes från mitt bröst. Wooooop. Därefter gick vi igenom hela Bernie som visade sig vara ett prima foster. Inga konstigheter. Bernie mår bra och Bernie är helt normal. ÄR SÅ GLAD! Tack världen för att Bernie är frisk. Sån jäkla lycka. Puuuuh!

Könet då? Jo, vi tog reda på könet men vi bad henne skriva ner det på en lapp istället för att säga det till oss. Nu ligger lappen i min handväska och bränner. Vi tänkte att vi öppnar den tillsammans på flygplatsen senare idag över en drink. Så himla spännande. Vad tror ni Bernie är?
Fick även reda på att moderkakan sitter i bakväggen så allt det där pickandet jag känner är faktiskt sparkar. Lite coolt ändå.

Vecka 19 och Bernie är numera lika stor som en Mango. Känns inte som om det var så hemskt länge sedan Bernies ”fruktjämförelse” var ett hallon i appen Preggers. Så glad över att tiden går fort. Där i början av mars kändes juni som en livstid bort. Kommer ihåg att jag såg någon bekant på instagram som var i vecka 19 och tänkte att gud vad glad jag kommer att vara om jag också lyckas ta mig dit. Här är vi nu, nästan halvvägs. Så himla fint. På torsdag är det dags för strukturultraljudet och efter hoppas jag att jag kan andas ut och njuta lite mer.

Statusen då?

Mat:
Har än så länge inga cravings. Är överlag inte sugen på någonting. Jag äter för att jag är hungrig men har inget extra ”sug”. Vill helst äta ordentlig mat när jag äter och slutar äta direkt efter att jag känner mig mätt. Äter inga extra portioner för att det är gott. Kanske därför jag heller inte gått upp ens ett gram i vikt. Väger exakt lika mycket som innan jag blev gravid. Antar att det kommer förr eller senare. Är ändå inte pinnsmal från början så tänker att Bernie har lite att äta på. Hehe.

Mående: 
Mår jättebra på alla sätt och vis. Är pigg, glad och mår inte illa över huvudet taget. Får huvudvärk lite då och då men det brukar lösa sig med en panadol. Kan bli trött på eftermiddagarna och har jag då möjlighet tar jag en kort powernap. Annars mår jag verkligen bra. Väldigt skönt.

Övrigt: 
Nyser säkert 30 gånger om dagen. Det liksom kittlas i näsan och så nyser jag. Det ska tydligen vara en del av ”gravidnästäppan”  och som tur inga allergier. Borde alltså gå över. Puh! Har inte känt några sparkar men kan ibland känna att det ”händer saker”. Ser fram emot lite mer action.

Lillmagen just nu.Älskar Lupin-invasionen här på landet och alla blommande rhododendron. Som en djungel. <3

Om exakt en vecka har vi strukturultraljud (Rul i Sverige) och skulle nästan bara vilja hoppa dit på en gång. Just de här ultraljudsdatumen har verkligen blivit lite av målstolpar. I förrgår var jag på mitt första läkarbesök. Det gick bra förutom att hon inte kunde hitta Bernies hjärtljud. Blev helt kall i kroppen när hon letade runt minut efter minut med dopplern. Usch ja. Sen drog hon fram ett gammalt ultraljud och med det hittade hon både Bernie och hjärtslag. Puuuh. Det kändes verkligen skönt att få se att hen lever och rör på sig men ser så mycket fram emot nästa torsdag när vi får veta hur Bernie mår.

När kubtestet gjordes i vecka tolv kunde de inte riktigt se hur Bernies mage utvecklat sig och kallade in en specialist. Även specialisten gjorde en undersökning men ingen av dem kunde säga om det är så att Bernies tarmar är utanför eller innanför magen, Gastroschisis kallas det. De sa att ”vi får titta mer på det under nästa ultraljud”. Har väl känts sådär att vänta på, att inte riktigt få veta om Bernies första dagar i livet innebär operationer eller om Bernie ens kan födas normalt. Efter nästa vecka vet vi i alla fall läget och bara det att inte behöva vänta i en ovisshet känns som en befrielse. Då får vi även reda på om Bernie faktiskt är en Bernie eller en Bibbi. Just nu säger magkänslan att det är en dude. Vi får se.

Efter ultraljudet åker vi ut till flygplatsen och flyger till Köpenhamn för att ta tåget till Värnamo. Midsommar med vännerna väntar. Bara en vecka kvar.
Men en vecka går fort om man sysselsätter sig. Tänker fixa tack-korten för bröllopet som vi helt glömt och kom på igår. Vad är det för fel på oss? Så här nästan 10 månader senare. Inte snyggt. Sen har vi varit på en husvisning och ska på en till idag. Jo, ni läste rätt. HUSvisning. Sånt tar verkligen tankarna till annat.