61,1% avklarat och 109 dagar kvar av graviditeten.

MIN KROPP:

Vikt: + 3 kilo

Det enda som egentligen är lite jobbigt är att jag ofta får ont i ländryggen. Särskilt om jag sitter dåligt eller har stått upp väldigt länge. Som om ryggen blir utmattad. Magen är rund och naveln börjar bli ganska platt, gropen den bodde i finns inte längre. Är väldigt fascinerad över just den biten. Bernie rör väldigt mycket på sig, sparkar, gör kullerbyttor och leker ninja. Tror även han fick hicka häromdagen?

MITT MÅENDE:

Senaste veckan har jag varit irriterad. På allt. Irriterad på att människor andas för högt, går för långsamt, äter med ljud, pratar finska, har korta ben. Men mest av allt har jag varit irriterad på mig själv för att jag är irriterad. I fredags var jag så trött efter en vecka där jag varje kväll hade haft program till efter midnatt med massa umgänge och jobb därpå att när fredagen kom var jag så utpumpad på energi att jag hela tiden höll på att börja gråta. Helst av allt hade jag bara krupit ner i soffan hemma och kollat på film men åkte till landet istället eftersom det var sista helgen min moster var här. Vill ju såklart hänga med henne när hon är i landet. Nu är jag tillbaka i stan och på jobbet men skulle kanske behöva vara ensam i sådär tre dagar för att känna mig som mig själv igen. Har ett behov av ensamtid i vanliga fall och just nu är det behovet extra stort. Så ja, mentalt är jag kanske inte helt på topp. Hoppas på en bättre vecka den här veckan, tänker ha noll program inbokat (eller ja, har en kräftis på lördag). Blir nog bra.

VECKANS CRAVING:

Har inga cravings. När får man dom?

BERNIE:

Nu är han 30cm lång och väger 790 gram! Om någon vecka väger han redan ett kilo. Helt sjukt att han redan nu är i den storleken. Just var han ett pepparkorn? Poff sa det.

Vecka 22 och 53% av graviditeten har gått. Jag byter numera vecka på lördagar (innan var det tisdagar), så varje lördag när jag vaknar väcker jag Niki med att berätta vilken frukt Bernie är nu. Den här veckan är en Papaya som är 26,7 cm lång och väger i början av veckan 360 gram och i slutet 450 gram. Känns som om han just var ett blåbär.

Från och med i lördags känner jag dessutom tydliga sparkar från honom. Tidigare har det mer varit små rörelser men nu är det ordentliga kickar som man även kan känna om man håller handen på magen. Så himla coolt (och lite weird). Egentligen var det väl konstigt nog först efter att jag började köpa lite saker till honom som jag började våga tänka mer på att Bernie faktiskt är våran bebis. Underligt hur mycket verkligare det hela blev bara att köpa några bodysar. Nu när jag dessutom känner honom ofta och mycket blir det bara ännu mer verkligt. Känner hur jag släpper ner garden mer och mer för varje vecka som går. Som att andas ut och släppa små stenar från bröstet.

Måendet är helt okej. Som jag skrev tidigare kollade jag mina blodvärden förra veckan och fick efter det börja knapra järn. Borde göra mig lite piggare. Annars mår jag bra. Spydde förra söndagsmorgonen men innan dess var det vecka 15 jag spydde senast. Matlusten är fortfarande sådär. Jag äter gärna men har ingen fantasi till vad jag ska laga för mat eller vad jag egentligen är sugen på. Har inga cravings vad jag vet. Sover gör jag bra och klarar mig sällan efter tolv på kvällen innan jag kastar in handduken.

Magen är lite större men än så länge kan jag i princip använda alla mina vanliga kläder utom jeansen. Har inte köpt ett enda gravidplagg och har som mål att köpa så lite som möjligt av den varan och använda mina vanliga så långt det bara går. Kanske måste köpa ett par gravidjeans eller två på hösten. Vi får se sen.

Humöret är för det mesta bra. Grät häromdagen för att jag saknade mina Värnamokompisar (hehe) men annars gråter jag sällan. Om det händer beror det oftast på att jag är hungrig eller väldigt trött. Lite som en light-version av ett barn. Nej, men för det mesta mår jag bra. Är så himla glad över att Bernie hänger med och kickar på mig inifrån. Han får gärna fortsätta med det i 17 veckor till. Den där typen som är vårt barn.

Hej från Värnamo. Har firat midsommar, haft en minimöhippa (för mig och Matilda) och hängt med familjemedlemmar. Så roliga dagar här i Småland att jag helt glömt bort att berätta för er vad Bernie är. Som sagt så bad vi barnmorskan att skriva ner Bernies kön på en lapp som vi tillsammans kunde öppna senare. Vi tänkte att det var lite mysigare att göra det hela ensamma tillsammans vilket det också var. Så efter att vi checkat in och gått igenom säkerhetskontrollen, slagit oss ner på en restaurang och beställt in mat tog vi fram lappen. Bernie är såklart en liten pojke. Jag hade känt det på mig men var ändå inte riktigt säker. Jag blev faktiskt lite förvånad men jag tror att jag hade blivit det även om det var en flicka. Niki däremot blev inte ett alls förvånad. Han tyckte att det var självklart att Bernie är en pojke och nu när jag själv tänker på det är det verkligen självklart. Så yey! Vi ska få en Bernie!