Läkarbesök, ultraljud och tarmar

Om exakt en vecka har vi strukturultraljud (Rul i Sverige) och skulle nästan bara vilja hoppa dit på en gång. Just de här ultraljudsdatumen har verkligen blivit lite av målstolpar. I förrgår var jag på mitt första läkarbesök. Det gick bra förutom att hon inte kunde hitta Bernies hjärtljud. Blev helt kall i kroppen när hon letade runt minut efter minut med dopplern. Usch ja. Sen drog hon fram ett gammalt ultraljud och med det hittade hon både Bernie och hjärtslag. Puuuh. Det kändes verkligen skönt att få se att hen lever och rör på sig men ser så mycket fram emot nästa torsdag när vi får veta hur Bernie mår.

När kubtestet gjordes i vecka tolv kunde de inte riktigt se hur Bernies mage utvecklat sig och kallade in en specialist. Även specialisten gjorde en undersökning men ingen av dem kunde säga om det är så att Bernies tarmar är utanför eller innanför magen, Gastroschisis kallas det. De sa att ”vi får titta mer på det under nästa ultraljud”. Har väl känts sådär att vänta på, att inte riktigt få veta om Bernies första dagar i livet innebär operationer eller om Bernie ens kan födas normalt. Efter nästa vecka vet vi i alla fall läget och bara det att inte behöva vänta i en ovisshet känns som en befrielse. Då får vi även reda på om Bernie faktiskt är en Bernie eller en Bibbi. Just nu säger magkänslan att det är en dude. Vi får se.

Efter ultraljudet åker vi ut till flygplatsen och flyger till Köpenhamn för att ta tåget till Värnamo. Midsommar med vännerna väntar. Bara en vecka kvar.
Men en vecka går fort om man sysselsätter sig. Tänker fixa tack-korten för bröllopet som vi helt glömt och kom på igår. Vad är det för fel på oss? Så här nästan 10 månader senare. Inte snyggt. Sen har vi varit på en husvisning och ska på en till idag. Jo, ni läste rätt. HUSvisning. Sånt tar verkligen tankarna till annat.