Så svårt det är att hänga här inne och skapa innehåll när inspirationsnivån ligger på noll. Förra året vid den här tiden på året var det en helt annan sak. Vi hade ordentlig vinter långt in i april, med timmar av skidor på isen i strålande solsken. Tror aldrig jag bloggat så flitigt som hela förra våren? Nu då? Nu bor jag i en grå slaskvärld där min hund förvandlas från orange till brun varenda gång vi går ut. Varken hon eller jag gillar det här med att duscha hennes mage efter varje promenad. Vi vill liksom ha rena gator, solsken, snödroppar och sneakers. Är det för mycket begärt?

Oh well. Idag tog jag i alla fall en härlig lunch med tre av mina svägerskor på kampens Story. Avverkade två snabba timmar med att prata ikapp oss om livet. Därefter tog vi svängen till Amos Rex (första gången för min del) och betalade 18 euro för en utställning som gjorde mig ungefär lika inspirerad som tunnelbanan hem. Nej, det var kanske lite väl hårt. Förlåt. Tror bara inte jag var i det rätta mentala tillståndet för att kunna fokusera på konst. Även om det var en liten utställning som tog sådär 18 minuter att ta sig igenom. En euro per minut. Ni hör ju. På den här bloggen blir man inte glad av att gå in och hänga. Lovar att återkomma imorgon och vara så mycket soligare. Soligast.

Hej från vad vi storstadsbor kallar ”landet”. Istället för att vara ute och partaja som alla normala trettioåringar kör vi på en lugn helg i Ingå. Vi båda har varit lite småsjuka under veckan så vi avbokade alla våra festliga planer och styrde bilen till huset vid havet istället. Lagade en relativt snabb provoncale-måltid och nu hänger Niki med någon serie i soffan och jag blandar tidningarna Råd & Röd och Svensk Dam tidning (Readly-appen) med ett glas vitt vin i sängen som underhållning. Ja, ni hör ju. Är hon trettio eller sjuttio år den där bloggsvenskan? Ingen vet.

Egentligen har jag inget vettigt att säga, i alla fall inget på samma nivå som det här med att Meghan har bråkat med sin pappa igen, att om man duar danska drottningen blir man utslängd eller att hela svenska kungafamiljen har varit sjuka i februari. Ja, för att inte glömma den stora pestoskandalen som Råd&Rön just uppdagade. En förfärlig historia. Men ja, inget på den nivån såklart.

Äh, jag hade trots allt min bästa vecka på hela det här året (tre månader in). Fucking finally.

Onsdag i stan och jag är väl tyvärr inte helt på topp. Har varit lite småsjuk sedan igår eftermiddag. Lite synd eftersom dagen började så bra med frulle på Ipi med Linn. Hade efter det tänkt mig en lite mer produktiv eftermiddag än att hänga i soffan framför en blödig hästfilm på Netflix, men så blev det inte. Idag är jag i ungefär samma skick som igår vilket innebär att jag dricker smoothies och grönt te i mängder, försöker få mig själv att bli en kalaspingla på nolltid. Har nämligen ett möte imorgon som jag verkligen ser framemot och absolut inte får missa. Så den här damen ska bli frisk innan kvällen är här.

Kommer ihåg vår bröllopsvecka, hur jag blev ordentligt sjuk fyra dagar innan bröllopet och vandrade in på Ingås apotek och köpte ALLT de rekommenderade. Åt tabletter, sprayade med zink, drack finrexin och gick och la mig tidigt en kväll efter att min pappa bekymrat sagt att jag nog måste sova lite. Tror det var en kombination av stress och pepp som satte mig i det skicket. otroligt nog vaknade jag pigg och glad dagen innan bröllopet och kunde andas ut. Sedan dess har jag en lite väl stark tilltro till Zink-spray.

Den här gången får jag väl kanske skylla på helgens bravader med dansgolv långt in på småtimmarna med Sandis och Linn. Hade aldrig varit på Butchers tidigare (före detta Kokomo) och blev så positivt överraskad av det fullproppade dansgolvet att vi aldrig ville gå hem. Har verkligen saknat ett riktigt dansställe i stan där man kan svänga på sina lurviga och sjunga med. Vill inte dansa till hipstertechno (dunkdunkdunk….inget händer….dunkdunkdunk) utan vill höra sånt jag känner igen. Så cool är jag..
Släng ner Kiwi, blodapelsin, banan och spenat i mixern och kör. NAM!
Den här typen tycker att jag är tråkig. Synd att hon inte har samma intresse för film som min barndomshund border collien Ella hade. Annars hade vi kunnat kolla på hästfilmer ihop.