Återkomsten

Ajaj vad synd det är att jag är svintrött just nu. Jag som skulle producera ett jäkla panginlägg ikväll om min Varpanaiset som jag äntligen fick till i helgen. Men ack, arma vänner. Jag är så trött och sliten att jag måste kasta in handduken och släcka lampan. Komapatienten till ”livsstilsbloggare” behöver ladda batterierna.

Men återkommer med ny energi imorgon. Då har den ändå gått flera dagar sen jag var ute och dansade disco till fyra på morgonen.




Det stora påskinlägget

Påskhelgen inleddes redan på torsdagen med glassbilen. Var sjukt nöjd över att för första gången på 1,5 år lyckas bonga den blåa sångfågeln. Glassbåtar är ändå guld.

Så blev det fredag och vi packade in båda barnen i bilen (så skönt med två fungerande bilstolar igen) och körde ut till Grankulla.

Där vi firade Nikis äldsta syster Malin som fyllde 55 år. Hurra för Malin! Tog bara en enda bild och det var på den goda tårtan. Sån är jag. Efter kalaset hos Malin släppte Niki av mig hos hans andra syster (som också hade varit hos Malin) och så hängde jag där i X antal timmar med Hanna på tumis och snackade igen oss. Mycket mys.

Så blev det lördag och dags för påskens traditionella firande med släkten i Ingå. Hittade min storasyster som flugit in från Wien i sitt trädgårdsland där hon vårstädade. Soligt.

Det hade gått mindre än en vecka sedan jag var på landet senast, men så mycket hade hunnit hända. Som blåsippornas ankomst i backen…

Eller det öppna havet mellan öarna där ute. Snart är isen helt borta. Snart!

Vårsystrar!

Sen promenerade vi upp för backen till min fasters hus för att fira påsk.

Påsken var ordentligt uppdukad i matsalen. När jag var liten fungerade det här rummet som min farfars sommarlabratorium (arbetsrum under sommarmånaderna). Det var först efter att min faster tog över huset som rummet återgick till matsal.

Till förrätt serverades i vanlig ordning ägghalvor, sill, potatis och gubbröra. Till huvudrätt lamm, hassebackspotatis, sås och mintgelé och till efterätt Pascha och memma. Älskar paschan men är inget större fan av memman. Förstår inte varför man ska envisas med att äta något som ser ut som kladdkaka men smakar som dåligt bröd? Märkligt.


Skål mamma!

Så roligt att äntligen få träffa sina släktingar igen. Inomhus och allt. Även om jag kanske inte direkt lyckades fokusera och ha några ordentliga konversationer med någon. Så som det lätt blir när man försöker ha en tvååring sittandes till bords, en som just hittat en enorm pipande ambulansbil att leka med. Plus en snart tio månaders som helst vill kravla runt och testa att sätta allt han kommer över i munnen (och i halsen). Svettigt.

Påsken är ändå en av mina favoriuthögtider. Kanske för att det ändå är ganska kravlöst men också tydligt tecken på återkomsten av våren?

Vid sju försökte jag läga Louie att sova. Tänkte att han kunde sova där tills vi skulle gå hem. Kunde va gött tänkte jag.

Men Louie tyckte inte alls som jag

Han bara kröp ur påsen om och om igen.

Så ja, kändes som att det var dags att kasta in handduken för småbarnsföräldrarna.

Så vi tog barnen ner till vårt hus. La dom båda och öppnade en flaska rödvin och såg det nästsista avsnittet av WeCrashed. SÅ bra serie. Säger det igen så att ni verkligen förstår att ni måste se den här.

Så blev det söndag. 06:37 är den här bilden tagen. Kanske det bästa med att ha bebis är att man ofta får se ljus man annars inte skulle se?

På tal om bebis, här är mina föräldrars bebis Allyhunden. Söt och gosig och väldigt mycket mindre än Milla.

Men så hängde min pappa med människobebisen också för en stund. Vilket gjorde mig glad.

Sen var det dags att packa ihop oss igen för nästa familjesammankomst.

Hej Skatudden och Nikis andra syster Hanna. Här blev vi bjudna på sparris och ketchup. Skoja. Nejmen sparris med hollandaise till förrätt och bollo till huvudrädd. Sånt som alla gillar. Stora som små.

19-kusinerna var fullt upptagna med att vara brandman Sam, fast i pyjamas då.

Sen somnade Louie i vagnen i hallen och 19-kusinerna fick se på Brandman Sam.

Vid tiotiden fick även Bernie klättra in i dubbelvagnen och så rullade vi hem. Älskar att man får så mycket friheter med en syskonvagn. Inte en chans att en supertrött 2,5 åring skulle orka stå på en ståbräda långt efter läggdags.

Så blev det måndag, en ledig och solig sådan. Drack zoegakaffe i nya kaffekoppar. Ägde sex ostindia-koppar tidigare men fick nu fyra nya av mamma och pappa. Så numera äger jag tio. Hurra!

Resten av dagen spenderades utomhus. Så som en ledig, solig aprildag ska spenderas.

Det var vår påsk.

LINERIET

Välkommen till Lineriet.
En klassisk vardagsblogg sedan 2011. Lina heter jag och är en trettiotreårig utlandssvensk, bosatt i Finlands huvudstad Helsingfors med man och  två barn (19,21 födda). Är just nu föräldraledig, men annars pysslar jag med startups. Gillar mat, hem, vänner, landet, vin, hundar, sällskapsspel, böcker, film, poddar och allt annat som är kul. Häng med vettja. 

Arkiv