-
Föredrageriet
Höll mina två presentationer tidigare idag med så mycket passion som jag orkade att förmedla. Konstigt nog blev det ganska bra. Har aldrig fått så mycket “high praise” av ett föredrag tidigare. Jag har alltid väldigt svårt för att vara seriös, blandar in väldigt mycket humor mellan raderna vilket idag fungerade bra.
För något år sedan var jag i Stockholm för att föreläsa om det här med att köpa influencer marketing (om ni inte visste, så är det vad jag är specialiserad på). Hur som helst så hade jag fått information innan om vilken typ av publik som skulle vara där och förberett mig inför det. När jag väl var på plats var publiken något helt annat. Massa konkurrenter och agenturer. Inte i närheten av vad jag hade fått för information. Inga coola kids så långt jag kunde se. Problemet var även att på grund av konkurrenternas närvaro kunde jag bara berätta ungefär 10% av vad jag hade tänkt mig vilket resulterade i ett yrt, underligt och väldigt bristfälligt föredrag.
Gick tillbaka till hotellet efteråt, ringde min kollega Sara och var helt förstörd. Hej ångest. Än i dag tänker jag tillbaka på den där dagen med avsky. Den läxan har jag i alla fall lärt mig, att var 100% säker på vem som är din publik. Never again.

Nu blir det ansiktsmask, hårinpackning och badbomb. Tycker att jag har förtjänat det.
-
Back to basiceriet
Godmorgon. Jag är fortfarande inte helt på topp, men mår ändå bättre än igår. Jag ska snabbt in till kontoret på ett möte och för att hålla en presentation på företagets månadslunch. Ska inte prata nära någon, inte hosta på någon, snabbt in, snabbt ut och överösa händerna med handsprit.
Jag är verkligen en av dem som avskyr när människor går sjuka till jobbet. Hostar, smittar och skakar hand med folk. Inte okej. Har därför jäkligt svårt att vara en av dem idag. Men jag lovar. Jag kommer att stå långt ifrån alla, prata om vad jag pysslar med och därefter åka hem igen. Kommer till och med ta bilen till jobbet bara för att göra livet lite enklare och snabbare.
Resten av veckan är ganska lugn. Räknar med att vara tillbaka som en normal människa imorgon så att jag klarar av att hålla i kvällens bokklubb. På fredag har jag poddinspelning på Rähinä och därefter åker jag och Niki till landet tillsammans med Nikis mamma för en lugn helg.

-
Bröllopslokaleriet
Ni vet när man inte är på topp men ändå tvingar ut sig själv på äventyr och någon gång där i mitten av projektet smått hatar sitt val? Den känslan slog mig när vi sjuka och trötta med en överenergisk hund promenerade genom en svinkall ö för att spana in vår bröllopslokal. En ö jag och Niki ofta har efter-jobbet-dejter på under den varma delen av året. När ön är solig, varm och full av japanska turister. Därför var kanske konstrasten extra brutal idag, möjligtvis också eftersom vi befann oss i vårt dramatiska sjuka tillstånd. Men så fort vi klev in i vår lokal kändes ändå båtresan och vinden värt besväret. Så himla fint. Älskar verkligen den där ön.
Eftersom vi inte var på topp tog vi bilen till färjan och parkerade den bokstavligt talat fem meter ifrån färjefästet. Så nöjda över just det beslutet när vi kom tillbaka. Ibland förtjänar man att vara lat. Bara så ni vet. När vi kom hem tryckte vi på länken och godkände därmed vår beställning på lokalen. Känns bra. Blir nog bra det här med att säga ja på en ö som en gång i tiden var svensk och numera är finsk.
