Bröllopslokaleriet

Ni vet när man inte är på topp men ändå tvingar ut sig själv på äventyr och någon gång där i mitten av projektet smått hatar sitt val? Den känslan slog mig när vi sjuka och trötta med en överenergisk hund promenerade genom en svinkall ö för att spana in vår bröllopslokal. En ö jag och Niki ofta har efter-jobbet-dejter på under den varma delen av året. När ön är solig, varm och full av japanska turister. Därför var kanske konstrasten extra brutal idag, möjligtvis också eftersom vi befann oss i vårt dramatiska sjuka tillstånd. Men så fort vi klev in i vår lokal kändes ändå båtresan och vinden värt besväret. Så himla fint. Älskar verkligen den där ön.

Eftersom vi inte var på topp tog vi bilen till färjan och parkerade den bokstavligt talat fem meter ifrån färjefästet. Så nöjda över just det beslutet när vi kom tillbaka. Ibland förtjänar man att vara lat. Bara så ni vet. När vi kom hem tryckte vi på länken och godkände därmed vår beställning på lokalen. Känns bra. Blir nog bra det här med att säga ja på en ö som en gång i tiden var svensk och numera är finsk.