L I N E R I E T

Kvinnodagen. En dag jag har så svårt att ha att göra med. Vissa säger grattis, andra säger att man inte får säga grattis. Vissa tycker att det ska firas andra tycker att man inte ska fira orättvisor. Jag själv när jag idag stod på jobbet bland mina kollegor som består av 50/50 kvinnor och män med bakgrunder från 28 länder kände att jag inte orkar föreläsa. Vi fick alla skumpa, choklad och rosor och ett tal om hur viktigt det är om att bolag som mitt består av hälften av båda könen och att vi alla har en varierande bakgrund. Hur viktigt det är för att vi ska lyckas. Jag håller med och jag orkar inte slåss för att vi “firar” dagen. Jag orkar inte alltid vara rätt. Kanske för att det är så svårt för mig att förstå vad som är rätt.

När jag kom hem skuttade jag snabbt ut med Milla och en halvtimme senare hälsade fyra kompisar på för “bokklubb”. Om jag ska vara riktigt ärligt så handlade kanske allting mer om allt annat än böcker. Men det gör egentligen ingenting. Huvudsaken är att vi får ses.

Höll mina två presentationer tidigare idag med så mycket passion som jag orkade att förmedla. Konstigt nog blev det ganska bra. Har aldrig fått så mycket “high praise” av ett föredrag tidigare. Jag har alltid väldigt svårt för att vara seriös, blandar in väldigt mycket humor mellan raderna vilket idag fungerade bra.

För något år sedan var jag i Stockholm för att föreläsa om det här med att köpa influencer marketing (om ni inte visste, så är det vad jag är specialiserad på). Hur som helst så hade jag fått information innan om vilken typ av publik som skulle vara där  och förberett mig inför det. När jag väl var på plats var publiken något helt annat. Massa konkurrenter och agenturer. Inte i närheten av vad jag hade fått för information. Inga coola kids så långt jag kunde se. Problemet var även att på grund av konkurrenternas närvaro kunde jag bara berätta ungefär 10% av vad jag hade tänkt mig vilket resulterade i ett yrt, underligt och väldigt bristfälligt föredrag.

Gick tillbaka till hotellet efteråt, ringde min kollega Sara och var helt förstörd. Hej ångest. Än i dag tänker jag tillbaka på den där dagen med avsky. Den läxan har jag i alla fall lärt mig, att var 100% säker på vem som är din publik. Never again.

Nu blir det ansiktsmask, hårinpackning och badbomb. Tycker att jag har förtjänat det.