• Helsingfors

    Nu när allting är grönt. Verkar det som att det som hände förut. Bara var en dröm. Ja så lätt man har glömt hur det alldeles nyss verkade va kört. Nu när allt är grönteriet.

    Min cykelväg till jobbet har helt plötsligt blommat ut till ett grönt väldoftande (med begynnelsen av syren) paradis. Från att för bara någon vecka sedan varit grått som det där underliga “flygtornet” på bilden till det här paradiset. Kommer nu att låta som en överpositiv person, men det bästa med att bo på den här delen av jorden är att man får lyckorus fyra gånger om året. Utan årstiderna skulle man inte uppleva alla dessa stora förändringar. Jag gillar när höstens alla färger och den krispiga luften kommer, jag blir alltid lycklig av enorma snömassor som ligger kvar länge och inte tinar bort direkt. För att inte tala om våren när man har som mest hopp i kroppen och alla vill umgås med en. Sommaren för mig brukar vara lite som en familjedvala. Där allt går långsamt men är väldigt tryggt och mysigt.

    Men ja, nog om det. Våren/sommaren är här och det har nog ingen av oss missat den här veckan.

    Eftersom det var första gången jag cyklade till jobbet för i år och inte hittade cykelpumpen hemma fick jag låna Nikis cykel. Ja, eller han är ju i Grekland så han hade väl inget direkt val att låna ut den till mig eftersom jag bara tog den. Men allt ditt är mitt älskling. Hehe. Tänk att när jag cyklade här för ett år sedan satt inte den där ringen på min tass. <3Jag bor egentligen precis bredvid Tölöviken fast på Berghälls sida. Ni ser den där bron över järnvägen? Den cyklar jag bara över och sen ner för backen vid de där stora villorna alla alltid fikar på och ner på den här träbron. Sen kommer jag ut vid Kiasma och cyklar de gamla spåren som är nedsänkta och omgjorda till cykelvägar ända fram till Runebergsgatan där jag kommer upp på cykelvägar på gatunivå nästan ända fram till kontoret. För att vara en stad som är dålig på cykeltrafik har jag en ganska bilfri väg. Det finns hopp hörrni! Synd att jag inte gillar opera. Skulle vara roligt att uppleva den där byggnaden inifrån.

  • Hem

    Lillördageriet

    Efter jobbet idag (var på kontoret) fick jag en ordentlig huvudvärk. Förmodligen på grund av den tryckande luften ute. Precis som många andra kan jag drabbas av en bankande minion i huvudet när det vankas åska. Ganska vanligt fenomen. Så istället för att trippa ner till Eira på kompisdejt åkte jag hem, tog en burana (ipren) och chillade i soffan.

    En timme senare var jag på topp igen. Städade hela vårt hem på en timme, skurade alla golv och pantade alla burkar från Nikis 30-årsfest (blev 15€). Är sista kvällen ensam hemma innan Niki kommer tillbaka från Grekland där han varit sedan lördag på jobbresa. Tänker nu passa på att dricka te i sängen och titta på det senaste avsnittet av The handmaids tale i min ensamhet. Möjligtvis passa på att lyssna på lite klassisk EDM också bara för att Niki hatar den genren.

    Jag gillar att vara ensam, så länge den är frivillig. Den där extremt sociala sidan av mig kräver ofta tid ensam för att kompensera all energi (don´t worry, tänker inte börja prata om tårtbitar i sann Blondinbella-anda här inte). Så ikväll går det ingen nöd på mig. Ska bara njuta av känslan av vald ensamhet.

    Kolla! Nikis ballonger lever fortfarande en vecka senare. Tänker skaffa likadana till mig själv när jag fyller trettio. Hehe. Överväger att ta sönder den ena och ha heliumparty med mig själv, men det känns ändå som en riktigt dålig idé för någon som hade huvudvärk för en timme sedan. Nu undrar ni kanske vem som tog de här bilderna på mig när jag är ensam hemma? Milla såklart! Hon är specialtränad på att ta bilder på mig med systemkamera. Uppskolad i en militärförläggning för amatörbloggarhundar i norra Karelen. Nåneeeej. Skoja bara. Har en liten fjärrkontroll som aldrig klagar när jag vill ha bilder på mig själv. Enkelt.

  • Personligt

    Fördomar om Österbotteneriet

    Jag föreslog för Niki häromdagen att vi borde bila upp längs med den finska kusten. Uppleva städerna. Checka in på små, mysiga hotell, äta kustmat och lära oss Nerpesiska (oklart om det stavas så). Jag har ändå en hel del fördomar om Österbotten som jag tänker att jag borde få bukt med. Om ni inte blir allt för arga på mig så tänker jag skriva ner både de charmiga och de mindre charmiga? Kom ihåg, det är bara  mindre seriösa fördomar. Sådana som alla verkar ha mot oss svedopellar också. Ta det hela med en stor skopa salt. Promise.

    Nu kör vi.

    – Ilskan mot trean: Under min tid på tv-programmet Min Morgon upplevde jag ofta Österbottningarna som lite…ja, arga. Kanske för att det ramlade in mail flera gånger i veckan från människor som hade en onaturlig fixering vid väg ring III (På tal om denna väg som går runt Helsingfors så uttalar min rikssvenska Iphone vägen i GPSen som KEHÄ III, alltså som tre i:n. Lite kul). Som att vi innanför denna väg saknar all form av vett. Vi förstår ingenting. Vi har i och för sig lite olika problem. Jag är till exempel inte särskilt upprörd över varg-situationen. Ja, av förklarliga skäl. Jag blir inte heller mer upprörd eller förstående över att alla som vill diskutera vargfrågan uppför sig som galningar. Känns som att hänga på forumet Flashback varje gång någon vill prata varg. Vad har hen tagit tänker jag? Helt säkert steroider?

    – Jag vet inte varför jag tänker på Odd Molly? Känns som en ganska absurd fördom ändå? Tänker att de där stickade svindyra koftorna hänger med i hushållen. År in och år ut.

    – Att man får barn när man är sådär tjugotre? Kanske det är den Österbottniska bloggvärlden som fått mig att tro att alla blir föräldrar i väldigt tidig ålder? Jag uppfattar det som att många har hus, två barn och kombibil vid tjugofem. To be fair så är det ungefär samma situation i den lilla småstaden jag själv kommer ifrån. Tänker ändå att det måste vara ganska nice med huspriserna ändå. Få ett helt hus för samma precis som en etta här. Blir nästan lite avundsjuk.

    – Det här med att älska päls och pälsfarmar är helt normalt? En fördom jag önskar av hela mitt hjärta inte är sann. Lyssna på podden Allt jag velat veta om djurs känsloliv och fråga dig själv om du på riktigt tycker att det är koscher att ha rävar i småsmå burar? Inte okej.

    – Man gillar att fika i samma utsträckning som svenskarna. Överlag gillar man svenskarna och de flesta svenska kulturfinurligheter. Just därför är man även lite mysigare i Österbotten. Tänker jag.

    – När det vankas fest är det snarare saft än rosévin i vinglasen? Tänker att genom den kyrkliga biten är Österbottningar också mer benägna till att skippa alkoholen. Man festar till det med alkoholfri cider istället, dukar jäkligt fint och ordnar spex.

    – Man tycker nästan lite onaturligt mycket om Radio X3M. De som jobbar där är stjärnor. Lite som Justin Bieber fast i plural.

    – Man har koll. På Åland och Sverige. Tänker att det är de två man som Österbottning gillar mest. Man åker hellre till Umeå eller Stockholm för shopping än till Helsingfors (som man för övrigt kallar för Hesa). Tänker även att Österbottningar är lite positivare och lite svenskare i tankesättet. Har även en stark känsla av att Österbottningarna har bättre koll på vem som åkte ur Svenska Let´s Dance i fredags än finska Paradise Hotel.

    – Det byts frisyrer. Ofta. Man vill liksom alltid ha det senaste skriket på huvudet. Vad som nu än är trendigt. Just då.

    – I Österbotten är man öven en jäkel på att baka saker. Att pyssla, fixa och skapa mys överlag är Österbottningens grej. Hälsar man på hemma hos en person blir man serverad sju sorters kakor i en skål hen lagat själv i sin pysselverkstad på gården. Pysslig pyssligare Österbotten.

     

    Okej. Nu tar vi paus. Hoppas ni inte blev allt för upprörda över dessa. Som sagt. jag har aldrig varit i Österbotten. Tänker bara att det skulle vara roligt att få ut alla dumheter jag tänker om regionen. Förstår såklart själv att det här knappast är sanningen.

    Vad har ni för fördomar om Österbotten? Huvudstadsregionen? Svenskar?

    Själv är jag smålänning och den största fördomen folk har om oss är att vi är riktigt snåla. Dock helt sant. Fast vi kallar det ekonomiska istället. Ska tydligen klinga bättre.