-
Att vara gift
Idag har jag varit Lina med ett efternamn jag kan uttala i en hel vecka. Ett efternamn jag hoppas få ha resten av mitt liv. Kul att man som svensk med ett finsk efternamn gifter sig med en finlandssvensk halvtysk kille och får ett svenskklingande efternamn. Lite humor i det.
Ja, men hur känns det här då? Jo, det känns fantastiskt. Jag är så lycklig hela tiden, för att allting blev så bra. Vårt lilla bröllop med våra 28 gäster blev en kanonfest och jag känner mig lugn på ett sätt jag inte känt på länge. Jag förstår att jag har stormar på jobbet att ta tag i på måndag men det känns som om jag löser det. Vi löser det. Tillsammans. Inte för att vi inte skulle ha gjort det innan vi gifte oss utan mer bara att jag känner att jag har koll på livet. Jag vet vad jag vill. Jag vet vad vi vill. Känns ändå som huvudsaken.
Fotograf: Emilia NybergSom svensk vill jag även uppmuntra er andra svenska medborgare att göra er medborgerliga plikt att rösta imorgon. Jag har redan röstat, jag röstade rött. För min del spelar det dock inte så stor roll vad ni röstar på så länge ni röstar rätt. Det vid säga på ett parti som ser människans värde oavsett ras, kön eller läggning. Nu vet ni det.
-
Soleriet
Hallå från sengångarna på Korfu (jag och Niki alltså). Vi sa från början att det här skulle vara en slapp resa. En resa där vi egentligen inte gör någonting alls. Latar oss, solar, dricker vin och läser böcker. Vi är faktiskt för att vara ganska aktiva typer extremt bra på att också vara sol och strand människor. Vi är bra på det andra alternativet också. Hela vår USA-resa som vi gjorde i Juni med familjen hade en plan och ett program varje dag. Vi såg, vi reste, vi körde enorma mängder mil, besökte nationalparker, stora städer och upplevde mer på de tre veckorna än vi gjort på hela året.
Vår grekiska honeymoon är lite av motsatsen, eftersom vi gör egentligen ingenting annat än att ta det väldigt lugnt. Förutom en dag då vi hyrde en vespa och körde runt halva ön för att spana in gulliga stränder och cafét 7th Heaven på norra sidan. Annars har Niki lyssnat på enorma mängder dokumentärer och jag har läst fyra böcker från Bookbeat på paddan. Slappat i solen, pimplat vin och ätit god mat. Just sådär som vi hade tänkt det. Äh, ville bara kika in och säga att vi har det bra.




















-
Humleriet
Vårt hotell sett från luften ser ut så här. Som små hus i en brant uppförsbacke. Fun fact. Tydligen tror många att hotellets egna strand var den som hjälten Odysseus i författaren Homeros berättelse “Odyssén” spolades iland på när hans skepp förliste. Lite spännande ändå.
Fick annars inte så trevliga jobbnyheter idag, en nyhet som gjorde mig både orolig och ledsen. Jag vet inte om ni har förstått det, men den här sommaren var jobbfronten inte så hemskt rolig. Inte för att jag personligen gjort något dumt utan mer tråkiga grejer från företagets sida. Idag eskalerade det hela lite vilket ärligt talat förstörde dagens känsla ganska ordentligt. Vet inte hur mycket jag får skriva om det hela så, vi lämnar det här. En tung dag i en vacker miljö. Lite så. Kanske bara göra som Margaux Dietz sa till oss på BW när hon inte hittade ett kvitto under en kampanj, “Det är bara att släppa och gå vidare”.




