-
Vad har ni svårt för?
Hej från Kastrup. Här sitter jag i en bar och väntar på att få boarda. Tog tåget hit från Värnamo och hamnade först bredvid en kvinna som åt hela tiden och smaskade och smackade. När hon väl steg av i Hässleholm slog sig en kvinna som andades extremt högt istället ner bredvid mig. Tack gud för hörlurar. Men ja, kanske man börjar bli lite gammal ändå. Först blir jag kallad “cougar” av en 20-åring på den lokala baren (vet ej om det var pga ålder eller leopardklänningen), därefter kommer jag på mig själv med att romantisera villalivet i en småstad och så slutar det med att jag sitter och irriterar mig på samtliga medpassagerare. Kanske inte helt sympatiskt av mig? Men överlag så är det här med att göra ljud när man äter eller ännu värre, prata med mat i munnen något som verkligen inte går hem hos mig.
Vad finns det för egenheter hos människor som ni har svårt för?
-
Min helg
Inledde fredagen med att hänga lite till på Skatteverket och hos Polisen. Kom därifrån med en genomförd passansökan med mitt nya efternamn. Succé!
Firade det med en kebabtallrik. Är det något vi tjatar om i min Facebook-grupp “Svenskar i Helsingfors” så är det att det inte går att hitta god kebab i Finland. Oftast får man skolkebab i kvadratform med en underlig röd sås på? Inte gott! Det här däremot är en riktigt keb. Klarade i och för sig bara av att äta hälften. Resten slank ner senare som nattmat. Hehe. 
Vi åt en tidigt middag med familjen bestående av torskrygg och rödbetsrisotto, Nam. 
Jag skulle nämligen hem till Hannas Värnamo-lägenhet (hon har en i Malmö också) på vin med alla som var i stan. Så småningom var det jag, Hanna, Herman, Lumpa, Jonna, Frida, Martina, Kritan och deras dotter Billie. Fullt ös. Lumpa är föresten skaparen till mitt poddintro och även sångrösten. Så begåvad!
Det blev lördag och vi åkte på second hand shopping till EFI och Erikshjälpen. Eftersom min syster har blivit med hem på denna sidan atlanten behövdes det fyndas lite. Bland annat malmljusstakar. Klassiker!
När vi kommit tillbaka kom Hanna över. Jag skulle nämligen hjälpa henne att fotografera hennes senaste designprojekt. Julgranspynt. 
Vill någon av er köpa är det bara att hojta till.
På kvällen firade vi min bror Micke som hade fyllt 33 år med middag och presenter. Julen blev ett av kvällens största ämnen och efter lite om och men bestämde vi oss för att julen firas i Ingå. Yey! 
Spegelselfie med Johanna, mamma och pappa. 
Söndagen tog vi en långpromenad med alla utom mamma som var förkyld. Bilderna från denna soliga runda har min syster Johanna tagit. 
På kvällen åt vi fisksoppa med saffran hemma hos min moster Görel. En riktigt ordentligt familjehelg. -
Bröllopsmorgonen
Vi tar lite till på bröllopstemat. Efter det här har vi bara middagen och festen att gå igenom. Därefter lovar jag att ta en paus från bröllopet här på bloggen. Vår fotograf Emilia var bara med på ceremonin, minglet och porträttbiten. Emilia som nu har fått barn (grattis) var höggravid när vi gifte oss och jag var så imponerad hur hon orkade knata upp och ner för våra branta backar med sin mage under den där timman. Bilderna jag visar här är därför tagna av min storasyster Johanna.
På bröllopsmorgonen vaknade jag upp i det rosa rummet ni ser på bilderna strax innan åtta på morgonen. Klädde på mig och gick ner till vårt röda hus vid havet. Till min stora besvikelse ösregnade det ute och jag hittade min pappa i tältet där han tejpade ihop tältskarvarna så att det inte skulle droppa på bordet. Ja, regn för ett utomhusbröllop var kanske inte något på vår önskelista. Duschade i alla fall och fixade med olika smådetaljer som jag hade glömt dagen innan. Vid nio dök Anne (världens bästa makeupartist BTW, boka henne) upp för att fixa i ordning mig. Jag knatade upp till stora huset igen och mötte Niki som var på väg att fixa de sista glasväggarna till tältet. Slog mig ner på pallen och gick från fågelskrämma till anständig på några timmar.
När jag var tillbaka i stora huset slutade det till min stora lycka att regna. Det regnade inte alls efter det.
TACK vädret.
Alltså mängden smink Anne hade med sig. En hel resväska raddade hon upp på bordet. 
Jag ville ha en frisyr som var fast baktill men med lösa slingor som hänger ner vid ansiktet. Sminket ville jag har guldigt och ganska naturligt. Jag ville känna mig som jag. Tycker det blev himla bra!
Vi (och många av våra gäster) bodde alltså i min fasters hus under bröllopet. Ett enormt hus från 1800-talet som ligger tvåhundra meter från vårt lilla röda hus. Här bodde mina farföräldrar på somrarna och här har jag växt upp och lekt kurragömma som ingen annanstans. Alla sovrummen är målade i olika färger och som ni ser här är jag både i rosa och gula rummet. Så småningom kom Niki och hans bestman Riki upp till huset för att fixa sig och gula rummet var deras för den biten och rosa mitt. 
Under tiden fixade Niki och hans bestman Riki bryggan för ceremonin. Flyttade ut båtarna till bojarna så att de inte skulle synas på bilderna. Tycker den här bilden är lite gullig. Två stora män i en minimal gammal roddbåt gjord för barn.
Eftersom vi bara har en toalett i huset nere (i det stora finns det två) så skapade vi även en “herrtoalett” utomhus. 
Vid tolvtiden dök våra toastmasters Sabina och Niko upp tillsammans med Ylva. 
Och jag började vara klar. 
Fanny, jag Hanna och Johanna <3. Här efter åkte jag Hanna och Fanny till byn efter min brudbukett och andra smågrejer som vi hade glömt. Kändes absurt att vandra runt inne på Smarket och plocka smågodis fullt sminkad, med slöja i luvan och mjukisbyxor och gummistövlar. Bra outfit ändå. 
Sen var det äntligen dags att klä på mig min klänning från ByMalina. Var så peppad, glad, lite nervös och inte alls stressad. Bästa känslan! Vi korkade en flaska champagne tillsammans med mina bridesmaids och skålade. Sen fixade tjejerna sig i ordning och drack champagne medan jag smådansade och tjoade. 
Hanna och Ylva <3
FZ <3
Det enda smycket jag hade på mig som var mitt eget var min förlovningsring. Alla andra hade jag lånat av min mamma. Mammas guldörhängen med pärlor, mammas rubinhalsband med diamanter och mormors guldarmband. 
Tack älskade storasyster för att du tog alla dessa bilder och för allt annat också. Du är bäst.