• Bernie

    Bernard 1 månad 3 veckor och 2 dagar 20 timmar och 59 minuter

    I fredags var vi tillbaka på Femkantens Rådgivning för att kolla läget med både mig och Bernard. Allt som allt var vi där i nästan två timmar vilket när jag tänker på det i efterhand är sjukt länge för ett Rådgivningsbesök. Vi började med att kolla Bernards status i livet. Han väger numera 5,1 kilo, är 57 cm lång, håller sitt huvud utan problem och kan “stå” på sina ben. Stark liten typ det här. Jag lovar att jag inte tänker bli en förälder som förklarar för andra hur mycket mer begåvat mitt barn verkar vara än andras och så mycket mer utvecklad än han borde och så vidare. Blir själv tokig på sånt. Hur som kan vi konstatera att B kort och gott är en normal bebis som växer. Så en födelsevikt på 3,2 kilo och nu snart två månader senare är han uppe i 5,1 kilo. Bra jobbat Bernard!

    Bilderna är från när Bernard var tre veckor gammal. Fotografen är Emilia Nyberg som även tog våra bröllisbilder. Rekommenderar henne starkt. 

    Sömn och mat:
    Vi har än så länge inga riktiga rutiner. Vi kör helt enkelt hans eget race. Jag har förstått att det är lite svårt med rutiner före tre månaders ålder så tänkte att det kanske är lika bra att bara låta allt sådant vara så länge. När och hur började ni med rutiner för era barn? Tips tack! Bernard äter i princip var tredje timme och amningen fungerar bra. Han fick ett snyggt grepp redan på sjukhuset och har kört på det det sedan dess. Jag ammade honom i början mest mage mot mage men har nu testat lite allt möjligt och kör mest på att han ligger i min famn och jag ammar upprätt. Allt går.

    Jag hade som jag skrivit om tidigare väldigt mycket ångest över amningen innan Bernie föddes och trodde inte att jag skulle amma. Nu när det går så bra känns allting verkligen okej. I början kunde jag få ångest direkt när han tog tag i bröstvårtan men som släppte så fort han slutade. Lite som om jorden skulle gå under-känslan. Läst om liknande upplevelser och har genom vetskapen om att den korta ångesten är hormonell kunnat tänka vidare känslan. Nu kommer ångesten vid amningen ganska sällan. Kanske det försvinner helt så småningom?

    Bernard sover på nätterna i tre till fyra timmar i sträck med uppvak för mat. Ibland går det galant och han sover 23-03, 03-07 och 07-09 och då är vi alla glada. Ibland får han för sig att han ska vara vaken i några timmar mitt i natten och vill “umgås”.Som inatt mellan 04-07.  Efter att ha försökt natta om honom i en timme brukar jag ge upp och umgås med honom tills det att han blir trött igen. Då kan det hända att jag också blir lite trött. De dagarna brukar Niki åka senare till jobbet så får jag sova en timme extra.

    Det här med att lägga honom överlag är inte så enkelt att vi bara lägger ner honom och går ut och så somnar han. Nej, då blir det väldigt sorgligt. Just nu nattar vi honom oftast i korgen som vi lite gungar på pilatesbollen (bra köp) med White noice i bakgrunden. Den kombon fungerar effektivt. När han somnat flyttar vi bara korgen från bollen till bedside criben.

    Annars vill han just nu inte vara så mycket själv utan vill helst vara i famnen hela tiden eller i babysittern. Han är nöjdast i livet i Babysittern. Kanske den bästa babyprodukten som finns. Tack vare den kan man både gå på toa, duscha, äta och chilla lite. Just nu är han nämligen inne i språng två och då är allt i livet lite mer kinkigt. Så man tar till alla tricks man har i boken. På dagtid brukade han sova några timmar först på morgonen och sen på eftermiddagen. Just nu har han börjat med att sova i korta etapper? Innan kunde han ligga i vagnen och sova sig genom hela luncher och annat program hans mamma gått på men nu vaknar han surt efter 45 minuter och så får man börja om igen. Ibland går det, ibland inte. Det är lite så överlag med honom att när man väl tror att man har helt koll på läget så byter han strategi helt.

    Humör:
    Men allt som allt är han en lätt bebis. Han har lite ont i magen ibland men gallskriker inte. Så länge han får som han vill (famn, babysitter) är han nöjd. Antar att när jag väl vant mig vid den här veckans fasoner så byter han strategi igen. Bara att hänga med. Annars är han ganska solig. Han älskar att bada, att bli kittlad, att bli bytt på och påklädd, överlag när man pillar på honom och så diggar han tavlor och vår julstjärna. Han ler ibland stort mot oss eller julstjärnan men så varierar han den minen med att se ut som om han vill “talk to the manager”. Väntar med iver på mer leende och skratt. Blir så glad för varje ny grej han gör. Han snarkar när han sover, rycker upp med sina händer som om han faller och låter ibland som en get. Himla gulligt.

    Linas status:
    Den här kvinnan då? Jag har inte gjort någon eftergranskning hos läkaren än (tisdag) men gjorde några checks på Rådgivningen i fredags. Jag mår verkligen bra (förutom låret då, ska kikas mer på tisdag). Jag har ett hemoglobin på 139 vilket tydligen är väldigt högt efter en förlossning. Kanske därför jag inte heller känner mig trött. Jag har gått ner all vikt jag gick upp under graviditeten, vilket i och för sig inte var så mycket och känner mig verkligen precis som innan jag blev gravid. Som om jag aldrig fött barn. Så häftigt hur kroppen fungerar och att trots att jag fick tio stygn och knappt kunde gå första veckan nu inte känner det. Kroppen känns bara bra. Kände redan en veckan efter förlossningen att jag lätt kan föda barn igen och skulle gärna göra om det när som helst om det inte vore för att vi inte vill ha syskon än på ett tag (om det ens går). Så tacksam över att allt gått så bra.

     

     

  • Random

    Torsdagsmiddag

    Aloha alla torsdagsfirare där ute. Vi har haft en mysig middag med Nikis bror Seba och Linda här hemma hos oss. Jag kockade ihop en Boeuf bourguignonne redan igår som fått stå och dra sig över natten, så när gästerna kom var det bara att värma på och koka potatis och fixa sallad. Smidigt. Fixade även en cheesecake till efterrätt och ostar med fikonsylt efter det. Mer sånt.

    Imorgon ska vi till Rådgivningen (BVC i Sverige) med Bernie. Är så peppad på att kolla hur mycket han växt sedan vi var där sist, känns ändå som en hel del. Då vägde han fyra kilo och nu en månad senare har han verkligen växt massor. Börjar bli en stor pojke vår Bernard. Ska även passa på att fråga vad jag ska göra med mitt lår. Det är verkligen bättre nu, gör inte ont eller kliar men jag har istället helt tappat känseln i området. Min kompis som är sjuksköterska tyckte att jag borde kolla upp så att jag inte har fått en blodpropp. Egentligen borde jag gå till företagshälsovården med det hela och ta prover. Har bara inte fått tummen ur. Blodpropp känns som något som endast äldre får men min vän berättade att det även kan drabba gravida och nyförlösta och min andra vän google höll med. Har ändå hellre något som endast påverkar mig och inte smittar mitt barn. Blodpropp tillhör den gruppen.

    Blir nog bra hörrni.

    Gjorde som vanligt klassikern Carl Butlers recept:

    1 kilo högrev  (framrygg, Finland)
    1 1/2 hg bacon
    1 morot
    1 gul lök
    1/2 flaska rött vin
    1 msk tomatpuré
    2 hg champinjoner
    12 smålökar

    1 msk vetemjöl
    salt & peppar

    3 vitlöksklyftor
    1/2 tsk timjan
    1 lagerblad
    smör
    olja

    Skär köttet i tärningar, strimla baconet och skär lök och morötter i ganska små bitar. Bryn köttet i olja på hög värme i omgångar så det blir ordentligt brynt. Lägg åt sidan. Fräs bacon i en tjockbottnad gryta tills fettet smält och häll då på morötter och lök och fräs utan att det tar färg. Lägg i köttet, pudra över mjölet och rör om så att det blandar sig väl. Tillsätt nu vin, tomatpurén, kryddorna (ordentligt med svartpeppar) och pressa i vitlöken. Koka upp och ställ sedan under lock på svag värme (så att det bubblar lite)

    Bryn champinjonerna hela i smör. Lägg åt sidan. Skala lökarna (det jobbigaste med denna rätt är att skala löken. Tryck till dem med handflatan och rulla dem så lossnar skalet lätt) och bryn i smör, salta och peppra och sätt in i ugnen i 30 minuter. När grytan stått 2 timmar i ugnen lägger du i svamp och lök och koka ytterligare 30 minuter.

    Gör helst grytan dagen före du serverar den så blir den extra god. Lovar.

  • Random

    lördag – måndag

     

    Lördag: Efter att ha kikat på Året med kungafamiljen tillsammans med en inte så imponerad Bernie kilade vi ner till Femte Linjen och Flät no 14 på frulle med Pio, Fanny, Linn, Sandis och Sonja. Pio som numera bor i Stockholm var för en gångs skull i landet och vi fick passa på att se hennes ljuvliga ansikte en liten stund. Tänk att vi alla i gänget jobbade ihop för något år sedan och att vi alla nu jobbar på olika håll men fortsätter som vänner. Fiiint. Flät no 14 och The way Kallio är mina absoluta favorithak för frulle. Nam!Hade såklart lilleman med mig. Han är med överallt. caféer, bibliotek, museum, barer, restauranger, butiker och så vidare. Är så glad över att bo i en storstad där livet händer utanför dörren så att vi kan hitta på grejer dagligen. Hade inte passat mig att bara vara hemma hela dagarna. Den här kvinnan behöver se folk. På lördagkvällen kom Sabbe och Ylva över på kvällshäng. Med mig och BernardGjorde det som man ska göra i januari en lördag. Äta ost och dricka champagne.

    Söndag: Efter att ha vaknat och fixat oss i ordning stegade jag och Niki ner mot stan för att träffa Veronika, Rici och tvillingarna som är en vecka yngre än Bernard. Åt lunch på Storys kampen och pratade livet som småbarnföräldrar. Rici och Niki och vad som skulle kunna vara en Bugabooreklam. På söndagskvällen lagade jag lasagne och serverade en förrätt på parmaskinka, fikon och buffalomozzarella. Till efterrätt blev det marsglass. Mmmmm…söndagsmiddag.

    Måndag och min födelsedag:Woho! Jag fyllde år och blev firad med frukost på sängen. Hängde sen hemma större delen av dagen och tog det lugnt.På eftermiddagen tog vi oss in till stan, shoppade musslor och andra bra middagsingredienser sen skålade vi med bubblor på Bar Con. Bar Cons terass var lite tom i väntan på våren men var fin för det. Ser så fram emot att sitta där och sola mig i maj. Bernard sov snällt i vagnen. Sen gick vi och kikade på Lux festivalen. Det var vi inte ensamma om. Herregud, det var vi och resten av stans invånare. Vi fick skippa majoriteten av konstverken för att köerna var så långa. Men visst är det läckert med ljusfestival? Gick även förbi Nikis konstverk som han skapat med sina elskoters. Ganska många som trodde att dom var en del av Lux. Lite kul. Efter att ha trängts klart med folk gick vi hem och lagade moules. Sen åt vi moules, drack cava och pratade livet. Det var min födelsedag det här året. Grattis till mig!