Snart börjar min semester. Hallelujah. Eller okej, jag har en deadline på onsdag och ytterligare en onsdagen efter det. Men sen är jag ledig hela jäkla juli. Efter en lång vår med två konsultjobb, en bebis på heltid hemma, en 2,5 åring med korta dagisdagar, hus, trädgård plus ett socialt liv är det ett mirakel att jag fått ihop det hela. Utöver det har jag även fått ett nytt jobb och sagt upp mig från mitt vanliga jobb som jag är föräldraledig ifrån. Också en process.

I höst börjar jag på ett sprillans nytt företag i en roll som är så perfekt för mig att jag måste nypa mig i armen. Något jag som invandrande rikssvensk med värdelösa kunskaper i Finska inte tar för givet. Men det här hörrni, det kommer att bli så bra. Är även peppad på ett liv med två dagisbarn och en arbetsvardag med endast en arbetsgivare (okej, kommer behålla en liten konsultgrej året ut). Men ändå. Kommer ha mer tid.

Jag har under våren som gått funderat på att lägga ner bloggen. Tänkt att det är kanske lite 2010 att hålla på och blogga, kanske jag är för gammal för att “fläka ut” mitt liv på internet och kanske elva års skrivande räcker?
Men jag vet inte. Efter att ha misshandlat bloggen halva våren (den har verkligen kommit i sista hand på priolistan) så känner jag att den förtjänar bättre och kanske lite mer tid ändå. Jag ska ge den en chans till. Framförallt mer tid. Tid är ju verkligen det man har som förälder. Hehe.

Nåmeeeen, vi satsar på ett sista ryck här. Är det så att bloggen fortsätter suga så är det kanske dags att lägga ner. Men vi tar en ny statuscheck på saken i höst tänker jag. Vad tycker ni?

Hej från kontoret. Ett rum i kontorshotellet Mothership of Work på Lilla Robertsgatan som jag fixade till det ena företaget jag konsulterar för. Ett ljust rum med stora träfönster och utsikt över gatan. Med tanke på att jag jämförde över 10 olika hotell innan jag valde det här så känns det verkligen som det bästa alternativet. Vissa hotell som ändå profilerade sig som “lite coolare” var så tråkiga att min livsglädje dog redan i entrén. Andra hade helt ok lobby och gemensamma utrymmen men så var själva kontorsutrymmena slående lika ett bårhus. Har i och för sig aldrig besökt ett bårhus (som tur), men det såg ut lite så som jag föreställer mig att ett bårhus ser ut.

Ett annat kontorshotell sålde in sig som Finlands motsvarighet till Stockholms No18 (var många svenska influencers jobbar) men det var så omysigt att jag bara ville gå därifrån. Så MOW då, hotellet jag till slut valde är definitivt stans hemtrevligaste kontorshotell. Dessutom prisvärt. Här ska poddbolaget jag jobbar för bo tills dess att deras eget kontor är inflyttningsklart (lär dröja eftersom det där är min arbetsuppgift).

Själv ligger jag så mycket efter i arbete efter den här veckan att jag kom överens med Niki om att jag får vara här hela helgen och plöja jobb. Bra för mig och mina två kunder. Dessutom behövde jag verkligen en paus från hemmet. Liksom få fokusera 100% utan blöjbyten, mellisar och Brandman Sam.

Gaby har dessutom lovat att ta hand om våra barn ikväll så att jag och Niki får gå och se nya Top Gun på bio. Niki såg den i och är sig redan i torsdags, men han är lite som Bernie. Gillar starkt upprepning.

Bokade dessutom biljetter med Silja Line till Sverige igår. I hela två veckor ska vi hänga i Värnamo. SÅ glad för det här. Niki är kanske inte riktigt lika glad, han brukar säga att han endast är mer än en vecka i Värnamo om han bor i en urna. Men med lite övertalning lyckades jag få honom att gå med på att vara där levande och allt, i två veckor. Har ändå ganska mycket tid i Sverige att ta igen så här efter pandemin. Det är ändå mitt hemland.

Det regnar ute, Niki är på bio med några kompisar och jag är hemma ensam med två sovande barn. Jag har bryggt en enorm kopp te och tänt ljus. Gjort det bästa av en kväll då man för en gångs skull inte sitter på balkongen i kvällssolen. Före barn hade jag säkert suttit inne hela dagen och pusslat. Men pusslat, som tidigare var ett av mina största intressen har jag knappt gjort sedan Bernie föddes. Nu vet jag inte ens när jag skulle hinna sitta ner och lägga ett tusenbitars innan något barn satt en bit i halsen. Well, allt har sin tid.

Överlag är tid inte det jag har i överflöd just nu. Det känns lite som att mitt forna pusselintresse bytts ut mot att pussla livet istället. Med två konsultjobb, två barn ett socialt liv, familj, hem, plus er då så blir det oftast något eller någon som drar kortaste strået. Är överlag inte jättepeppad på att göra så mycket annat just nu. När folk bjuder in till playdates, middagar eller annat kul blir jag såklart glad, men har märkt att jag just nu mår allra bäst hemma. När jag tidigare tryckt in så mycket socialt program som möjligt så är jag nu nöjd med kanske en eller två programpunkter utöver jobberiet i veckan. Lagom. Det har också gjort att jag blivit bättre på att säga nej och istället lyssna mer på mig själv. Kanske har jag även kommit till den åldern då jag är såpass trygg i mina relationer att jag inte längre är rädd att människor lämnar mig om jag säger nej.

I tjugofemårs åldern blev jag dumpad av ett tjejgäng genom att dom skapade en ny whatsapp-grupp utan mig. Från en dag till en annan. Poff, sa det så var jag utestängd. Det tog mig flera år att förstå hur den händelsen påverkade alla mina andra relationer. Rädslan över att bli lämnad om jag inte alltid alltid är med. Om jag inte alltid är kul, om jag inte alltid säger ja till allt.

Nu så här sex-sju år senare har jag landat. Därför känns det också okej att jag just nu bromsar in på alla plan jag kan när allt annat rusar framåt i en obegränsad hastighet.

Har även kommit på att jag ska sluta tokstäda varje gång vi får besök. Istället för att flyga fram som en galning med dammsugaren så har jag bestämt mig för att det är helt okej att det ser ut som att det bor en barnfamilj i vårt hus. Men, med det sagt drömmer jag om en robotdammsugare. Skulle vara praktiskt med “krispiga golv” som Jonas nummer två sa i SVT:s Gift vid första ögonkastet i senaste avsnittet.

Det var det. Funderingar så här på Kristi Flygare. Imorgon ska jag jobba och besöka biblioteket. Har visst råkat dra på mig tre euro i böter. Det ska fixas. Är ändå trettiotre och inte tjugofem år längre.

Puss!