Nu får man väl ändå säga att hösten är här? Med endast nio grader imorse var det dags att dra på värmen i huset igen. Knäppte igång alla element och ställde om luftvärmepumpen från AC till värme. Är inte det ett tecken på höst så vet jag inte? Vi har ett eluppvärmt hus, vilket i dagens läge kanske inte är helt optimalt. Som tur har vi ett tvåårigt elkontrakt som går ut i början av 2024.

Men vi har haft höga elräkningar under den kallaste tiden på året. Våra fönster har definitivt bidragit till den biten genom att läcka värme. Om någon vecka inleds fönster och dörrbyte i huset och med det räknar vi med att huset håller värmen bättre. Ska även bli kul med den förändring som bytet även ger utseendemässigt.

På vår nedervåning har vi nu har ett fönster med hälften glasblock och hälften vanligt fönster. Nu får vi ett enormt fönster golv-till-tak istället. Vår ytterdörr som nu är brun kommer att bli grön. Alla karmar och dörrar invändigt kommer att gå från mörkbruna till ljus ek. Kommer att bli så fint, så fint. Jo, det kostar såklart en del men det är definitivt en investering som jag är säker på kommer betala sig tillbaka i långa loppet.

Vi är hemmakära personer. Pratade med en kompis om det efter sommaren när vi båda hade varit ute och rest (räknas Sverige som resa?). Jag sa att jag tyckte att det var så otroligt skönt att komma hem igen och hon höll inte alls med. Sa att det bästa hon vet är att lämna sitt hem och resa iväg och att hon deppar varje gång hon kommer tillbaka. Helt tvärtom för mig. Var borta ett enda dygn och ändå tyckte jag att det var svinskönt att komma hem, hoppa in i tofflorna, sätta på en kopp te och strosa runt. Finns ju inget bättre än att komma hem när man varit ute och rest? Hur känner ni? Är ni team borta bra men hemma bäst?

Kära vänner, det är fredag. Bästa veckodan! Nej, men nu är jag ett stort fan av mitt jobb så är avsaknaden av söndagsångest otroligt härlig. Men även om jag verkligen gillar mitt jobb så är jag glad över att det är helg. Igår firade jag och Niki som sagt fyra år tillsammans som gifta och imorgon åker vi till Tallinn för en natt utan barn. SÅ spännande. Vi har aldrig varit ifrån våra barn tillsammans mer än natten jag födde Louie. Det räknas ändå inte.

Men nu är det äntligen dags för ett dygn med bara vi två. Min mamma och Nikis mamma kommer hit och tar tillsammans hand om våra barn. Lyx för barnen att få både momo och granny för ett dygn och lyx för oss att få tumistid.

Sen till något helt annat. Jag har ju gett mig själv en del skit för att vara livets sämsta bloggare. Men så gick jag igenom den finlandssvenska bloggportalen Sevendays bloggare igår och insåg att jag är ju otroligt aktiv jämfört. 95% av deras bloggare har ju helt lagt av. Så om jag inte har bloggat på en vecka är ju det helt klart piss i havet. Men oavsett så har jag, som ni kanske märkt fått igång aktiviteten här igen. Hoppas ni tycker att det är lika kul som jag. Nu till veckan.

I våras lovade jag mig själv att om jag fixar ett pang-jobb till dagisstart får jag en present av mig själv. Vissa kvinnor köper värskor, andra köper konst. Säg hej till min ByBobo.

Jag gillar konst som gör mig glad. Bybobos apor får mig att på något sätt att inte ta livet så allvarligt. Monkey business. Överlag ska jag i mitt liv köpa mer konst. Framförallt för att ett hem inte är ett hem utan konst. Vill inte ha ett hem med Desenio-posters, vill ha mer. Men också för att det är ett intresse, en hobby och något som jag vill samla på. När min pappa samlar alla möjliga märkliga grejer (modellbåtar, modellflygplan, fyrar, what not) så vill jag bli en gammal person med konst.

Budbee knackade på häromdagen med ett lass skönhet. Niki sa att “Budbee kommer nu” och Bernie, stackarn hörde “brandbilen kommer nu” och gick glatt och öppnade dörren. Besvikelsen var brutal när en tyst kille lämnade över en tråkig kartong. Allt kan man inte få kära Bernie. Men jag fick i allafall påfyllning i skåpen. Jag har för övrigt helt lagt av med dyra serum och ansiktskrämer efter många års beroende. Jag började använda barnens Miniderm i ansiktet (enorm flaska från apoteket) och min hud har aldrig aldrig aldrig varit bättre. En produkt att älska.

Emma S Treatment Enzyme peel däremot. Den är ett måste. Otrolig.

Vi grillar säsongen ut. Snart åker vår grillis in i förrådet och så ses vi nästa år.

Ursäkta fruktansvärd matbild. Vet inte hur det blev så här fult? Men oavsett så var Nikis flankstek igår superb. Den absolut bästa såsen till kött får man om man värmer en musta-pekka ost med grädde. Sen kan man krydda på lite om man vill, soja, timjan eller annat. Men på riktigt, det här är livet sås.

Sen vill jag ge min nya MacBook M2 lite highpraise. Att skriva det här inlägget tog år på min förra rosa mac. Nu går det på minuter. Snygg är den dessutom i sprillans ny midnight färg. Liksom svartblå?

Igår firade vi som sagt blomsterbröllop och jag fick blommor av Niki. Fina!

Men hej, nu är det fredag. Vinglaset är fullt och vi ska spela Playstation. Livet.

I måndags gick jag och Niki i sällskap av Ylva och Matthias på Future Islands konsert i Berghäll. Vi har haft biljetterna i evigheters evighet och datumet har ändrats två gånger sedan inköpet (hej covid). Men nu äntligen blev det av. Gaby tog hand om barnen under tiden som vi dansade och drack öl en måndagskväll. Tack för hjälpen, Gaby.

På vägen hem från jobbet köpte jag det senaste numret av Vouge Scandinavia. Man måste ju älska förpackningen numret kom i. Min kärlek till Svenskt Tenn växer sig större och större ju äldre jag blir. Skulle kunna bränna en förmögenhet i den butiken. EN FÖRMÖGENHET.

Så har jag försökt vara lite preppy hela veckan. Man kan ju passa på att vara lite mer välklädd när barntassar inte kladdar på en i samma utsträckning. Jag skriver ju inte så hemskt mycket om mina barn i och med deras egen integritet. Känns inte okej att berätta om personlig utveckling, svårigheter eller annat som berör deras personligheter efter att dom fyllt ett.

Men tänker att jag ändå kan skriva i och med att det inte är något direkt ovanligt. Att 2,5 års ålder är en otroligt utmanade period för en som förälder. Ena stunden är allt bra, nästa är allt nejnejnej. Att ha hittat sin egen vilja gånger tusen gör ju varje litet steg man ska göra under dagen till en fight. Mitt bästa trick är att förvandla allt jobbigt till lek. Men ibland går inte det heller. Så ni andra föräldrar där ute som också har småbarn som vill göra allt tvärtom. Kämpa kämpa <3