Den här helgen ska vi på ett två dagars bröllop här i Helsingfors. Dresscoden är smoking och jag fick mina långa grå chiffongklänning på posten häromdagen och den satt som en smäck. Så många gånger har jag beställt kläder som när jag plockat ut den ur påsen och plagget sett ut som ett skrynkligt skynke i billigt material. Den här gången var klänningen exakt som jag förväntade mig och satt på min kropp som om den skulle varit skräddarsydd. Yes, lyckan.

Nästa helg ska vi på Nikis äldsta systers dotters student i Grankulla. Måste fundera ut en present och känner mig helt ute och cyklar. När jag tog studenten för exakt tio år sedan fick jag massa saker som jag än i dag faktiskt har i mitt hem. På Nikis 30-årsfest drack jag till exempel vin ur ett lila vinglas med fjärilar på som det bara finns ett av så att jag alltid skulle ha koll på mitt glas. Det fick jag av mina dåvarande grannar i studentpresent. Alla köksvektyg hemma så som vispar, stekspadar, kakspade, osthyvlar och så vidare fick jag av min mammas bästa kompisar. Det är lite roligt för jag vet än idag exakt vad jag fick av vem. Så tänker att vi borde ge den blivande studenten något som hon med stor sannolikhet också har kvar i sitt hem om tio år. Några bra idéer?

Kan ju alltid ge henne en likadan Yes-lampa som vi har. Men kanske det är i det lite extremaste laget?
Eller lakan? Blir man inte glad av det? De här lakanen som just nu finns i vår säng fick jag i present av Mamma och pappa för två år sedan. Lakan är faktiskt en himla bra present. Särskilt när de som de här är i väldigt bra kvalitet.

Det här med att Finland inte hejar på Sverige i Hockey (eller i något annat för den delen) känns som något vi borde prata lite om. Jag hejar ofta på Finland, långt innan jag ens flyttade hit. Jag blir glad när Finland vinner, jag blir överlag glad när det går bra för nordiska länder. Hör inte det lite till? Finland däremot, eller finländarna hejar på allt och alla som inte är Sverige. Enligt finländarna är det till och med bättre om Ryssland vinner. Vad som helst så länge inte Sverige vinner. Igår kom Niki hem så att han kunde se slutet av finalmatchen tillsammans med mig på tv:n. Det tog en liten stund för mig att förstå att han inte alls hejade på Sverige, utan Schweiz. Hans glädje när Schweiz gjorde mål, hans besvikelse när Sverige gjorde mål och att han blev genuint ledsen när hans framtida frus hemland vann hela skiten. Om vi någon gång får barn kommer dessa vara halvsvenskar. Ska han fortfarande hålla på så här då?

Kände nästan för att kasta ut honom på gatan för liten en stund. Varför är det så svårt för finländare att vara glada för Sverige?
Niki menade att Sverige inte förtjänade vinsten och att Sverige vinner för ofta och så vidare. Men vadå? Ska de spela sämre för att länder “som förtjänar det mera” ska få vinna? Är inte det vad en tävling går ut på? Den bästa vinner. Ja, eller i de flesta tävlingar. Finlands YLE i och med Eurovision har missuppfattat det där med tävling totalt. Men det är ett helt annat ämne.

Men den där missunnsamheten emot Sverige. Vad är grejen?

Ps. Grattis till oss.