Nu när jag ändå inte kan sova (igen) så tänker jag att jag kan skriva om en helt annan grej som jag funderat på. Nämligen..

Blondinbella och krisen. Jag har i snart två år funderat på vilken dag den där bilden hon målat upp av sitt liv ska krackelera. Låter kanske lite konstigt. Men har man jobbat med att sponsra svenska influencers i närmare fem år så blir man ganska insatt. Det hela har helt enkelt inte gått ihop och lögnerna blev bara tydligare ju mer tiden gick. Dessutom har jag aldrig varit med om någon som krävt så höga priser utan att överhuvudet taget vilja visa någon form av statistik. Plus att hon ställer in möten samma dag och så vidare. Sen den biten med att dumförklara sina följare på det sättet hon gjort de senaste åren (Schulman show-intervjun är ett bra exempel) är bara rent ut sagt endast korkat. Då har man missat hela grejen med varför en kampanj konverterar. Förtroende, inspiration och att kunna relatera är varför en följare köper vad en influencer säger. Skiter man totalt i det kan man lika gärna säga tack och hej.

Jag har genom mina år inom den branschen köpt kampanjer med närmare 1000 olika influencers. Spenderat X antal miljoner. Jag vet vad som konverterar, jag vet hur mycket en kampanj är värd, vilken typ av ROI jag kan räkna med och vilka målgrupper som fungerar med vad. En sak är tydligt. Är du ingen skön person, vill ingen köpa det du säger och då vill heller ingen betala dig. Värt att tänka på.

Bild från när jag jobbade på mitt förra jobb. Hängde ofta i Stockholm, köpte kampanjer och bodde på hotell. Numera har jag bytt ut köpa influencers till att sälja botar. Så kan det också gå.

Jahaja. Det var nattliga funderingar med Lina.

En tisdag här i stan och det var nästan fint väder ute. Ni vet ett väder som är halvljust men torrt och som klassas som ovanligt bra för att vara november. Promenerade ner för backen till Hagnäs hall på en kaffe. Kikade på andra dagdrivare och spanade in ost och charkdisken för en framtida post-birth-middag. Tänker rödmögelostar och tryffelsalami….mmmmm Min lilla stadsdel var riktigt vacker dagen till ära. Jag som är en ganska väderstyrd människa blev lite extra lycklig i själen av att kunna knäppa av en bild med telefonen utan att resultatet såg ut som Mordor. Fun fact: Min pappas morfarsfar var byggmästare till det här trähuset på Andra linjen. I och med att vi bor sådär 100 meter ifrån går jag förbi huset dagligen. När vi köpte vår lägenhet skickade pappa över avtalet för arrendet på 2:a linjen:

Årsberättelse
1896.
I. Stadsfullmäktige.

Af de under ifrågavarande redogörelseår af Stadsfullmäktige handlagda ärenden anföras följande:

….att till Byggmästaren Karl Anders Nyberg på en tid af 30 år mot
en årlig arrendeafgift af 348 mark samt under det förbehåll att arrendator
ej kan påyrka planering af den till tomten stötande delen af 2:dra linien
äfvensom för öfrigt på de för stadens bostadsvillor gällande vilkor ut-
arrendera den till 1932 m2 areal sig belöpande tomten N:o 8 vid 2:dra
linien i qvarteret N:o 303 å jordområdet Berghäll 6);

Nu vet ni det 🙂

Gick även förbi posten och plockade ut de sista grejerna till BB-väskan. Amnings-BHar och annat praktiskt i klädväg. Nu är väskan i princip helt klar. Behöver bara slänga i det jag använder dagligen. Pratade även i telefon med min grekiska vän Eva som nu bott här i Helsingfors i snart ett år. Hon var förfärad över det gråa vädret ute (som var ovanligt fint) och jag gav henne mina bästa livsråd: Tänd levande ljus överallt och drick rödvin. Sådana tips i livet ska man dela med sig av. Varsågod. Jonski sa häromdagen att jag förmodligen den hon känner som bränner flest kronljus i månaden. Så sant. Här bränns det ljus som om det inte vore någon morgondag. Här är jag nu. På min 11 euros pilatesboll från Tokmanni med tv-serien Det som göms i snö (Yle Arenan) på nya tv:n. En boll på en boll. Inception.

Hejsan från den här kvinnan som numera är gravid i vecka 40. Sjukt. Här hänger jag i soffan (mitt i natten) med en dator i knät efter en helg som var himla mysig och som gjorde mig på bra mycket bättre humör än vad jag var på i fredags. Förlåt för det deppiga inlägget. Vi tog hur som helst en riktigt lugn helg med väldigt mycket serier i soffan med tända ljus (vädret var sådär roligt). Tog även en längre svängom på stan i lördags och spanade in japanska Muji som öppnat i Kampens fjärde våning. Efter det gick vi på drinks med Ylva, Sabina och Rici och fortsatte kvällen med Puttes pizza. Var hemma vid niotiden på kvällen och var svintrött i kroppen.

Kunde jag sova? Nej, såklart inte. Har så svårt att somna på kvällarna numera och när jag väl somnat sover jag i korta etapper och är ofta klarvaken. Vaknar oftast någon gång vid fem och lägger mig på soffan och stirrar rakt ut i luften. Första gången i livet jag lider av sömnproblem och jag tycker så synd om alla som har det så här jämt. Tydligen ska det här vara kroppen som övar för det som komma skall? Borde kroppen inte göra tvärtom och låta en sova svinbra innan sömnen rubbas för några år framåt? Det tycker jag. Kroppen, hallå?Annars var det fars dag idag och jag fick fira min pappa på distans. Ringde upp honom över whatsapp (han bor i Sverige) och gratulerade honom. Är så tacksam över att ha en pappa som min. Han är en av de absolut klokaste jag känner och så himla snäll och bra. Jag kan lita på honom till 110% och jag skulle inte kunnat få en bättre pappa till mig och mina syskon. Han är dessutom ofta här i Finland och det är så himla fint att även om vi bor i olika länder så umgås vi massor. Han och mamma kommer faktiskt till Ingå om en vecka och stannar för Bernies ankomst. Ska bli roligt att se dom!