Min pappa kom hit imorse från Sverige för att stanna här i Ingå i nästan två veckor. Även om det har varit skönt att vara ensam så var det också himla fint att han kom hit. Det är alltid mysigt att vara här samtidigt som pappa. Det är så lugnt och spontant. Vi båda pysslar med våra olika projekt och äter sen middag tillsammans på kvällarna. Ikväll ska vi laga spaghetti med kantareller som min faster plockat. Känns lite som om vi är pensionärer båda två. Hehe.

Milla är mycket piggare idag även om hon måste ta det lugnt ett tag framåt.
Dagsljuset är kanske inte så jättemycket till ljus just nu. Men man kanske inte kan förvänta sig så mycket annat av november?

Nu ska jag i alla fall in till stan på ett möte. Måste åka via hemmet och sminka mig lite snabbt, kan ju inte ramla in på ett kontor i den här murmeldjursutstyrseln som jag har på mig just nu. Skulle skrämma slag på folk.

Började morgonen med en väldigt stor kopp kaffe framför datorn med havet som utsikt. Det är så skönt att vara här ensam. Inte för att jag har något emot Nikis sällskap, men överlag är det ganska skönt att bara vara ifred en liten stund. Jag har inte haft lust att umgås med människor på sistone, oavsett om det har gällt träffas, ringas, skypas eller textas. Känts som om jag varje gång fått tvåhundra frågor som jag ska försöka besvara och som liksom bara genererat följdfrågor. Som om ingenting är ett ordentligt svar eftersom jag inte ens själv riktigt vet. Känner att jag inte riktigt orkar prata om det seriösa livet varje gång jag träffar någon. Helst skulle jag bara vilja slå mig ner, spela poker och snacka skit om typ Haunting Hill på Netflix med någon. Låter det helt dumt? Efter kaffet körde jag min lilla hund till Kyrkslätt där hon direkt fick en spruta i rumpan och somnade inom femton minuter på kakelgolvet. Alltid så brutalt att se sin hund bli sövd. Hur hon kämpar med hela kroppen och sinnet för att stå upp, för att hålla sig vaken. Stackarn. Vår favoritveterinär (vi har varit hos många i våra dar) tog därefter bort hennes skadade klo, klippte resten, gav henne smärtstillande och antibiotika innan hon fick en wake-up-spruta. Efter det gick hon på darriga ben ut till bilen och svimmade på golvet till passagerarsätet. Inte den bästa tisdagsmorgonen för Milla. Tillbaka på landet har hon halvsovit, samt blängt surt på mig hela dagen. Jag är tydligen hennes värsta fiende för tillfället. Hemsk matte som tar henne till plågoanden i Kyrkslätt. Utan skam. Jag åt quesadillas med egenplockade kantareller, parmesan och ruccola till lunch. Nam. Är förresten väldigt imponerad över årets svanfamilj. Kolla hur många kids de har i liv i november! 100% success rate!
Nu ligger jag i sängen (Milla i sin korg) och kollar på The Haunting of Hill house som är en helt fruktansvärt bra Netflix serie. Skräck men ändå inte. Välgjort och spännande. Ja tack!Ha en fortsatt fantastisk kväll gott folk!