Gravidvecka 33:
Hej 32+2. 81% avklarat och 53 dagar kvar av graviditeten.

MIN KROPP:

Vikt: +7 kilo

Det värsta ryggontet har faktiskt börjat lägga sig. Mitt största problem kroppsligt just nu är att jag har svårt att hitta en position som jag trivs att sova i. Normalt sover jag på rygg med armarna ovanför huvudet (som en bebis). Nu rekommenderar man inte gravida  att sova på rygg och det här biten är lite komplicerad för mig. Jag har en gravidkudde och jag bunkrar upp med flera kuddar för att få mig att sova på sidan. Men varje gång jag vaknar ligger jag ändå på rygg. Är helt tydligt ingen sidosovare. Jaja. Tydligen borde man vakna om man råkar kväva sin ofödda bebis för att man sover på rygg.

Magen är i alla fall ganska gullig och det börjar bli lite svårt att få på mig skorna. Borde kanske inskaffa ett skohorn? Än så länge har jag inte en enda bristning på magen vilket kan vara intressant att veta med tanke på att jag verkligen inte varit bra på att smörja in den med diverse oljor. Har en från Aco som jag använder ibland, men började med den först för tre veckor sedan. Så det här med att du kan förebygga bristningar med oljor är nog mer av en försäljningsgrej än sanning.

MITT MÅENDE:

Just nu är allting faktiskt helt okej. Har varit ganska stressad rent psykiskt men det beror mer på att jag verkligen känner att jag måste prestera på jobbet de sista veckorna innan jag tackar för mig. Vill ändå lämna med en känsla av att jag fått igenom saker. Kände mig även lite ledsen förra veckan. Sådär ensammast i världen och lite gråtig. Sen hängde jag hela helgen med Niki och så pratade vi igenom livet lite och efter det kände jag mig mycket soligare. Det går lite upp och det går lite ner.

VECKANS CRAVING:

Fortfarande dåligt med cravings här.

BERNIE:

Är nu 40 cm lång och väger vid veckans slut 2,15kg (enligt appen Preglife). Besökte barnmorskan tidigare på morgonen och tydligen har han inte växt så mycket sedan sist plus att jag har högt blodtryck. Ska dit igen om två veckor för att kolla om han blivit större och om mitt blodtryck lugnat ner sig lite. Det borde nog vara okej och det känns verkligen bra att jag får komma tillbaka snart igen för att kolla läget. Annars är han ganska bra på att sprakas, hicka och göra karate. Jag brukar buffa på honom och flytta lite på honom lite då och då (särskilt om han torterar mina revben). Känns ganska mysigt att ligga i soffan på kvällarna och ha kvalitetstid med Bernie. Han verkar uppskatta om man klappar på honom, då brukar han dyka upp och säga hej.En sak som jag ser fram emot med att sluta jobba är att få leva i tights. Tights är livets plagg.

Gravidvecka 30:
Hej 29+2. 73,6% avklarat och 74 dagar kvar av graviditeten.

MIN KROPP:

Vikt: +5 kilo

Min mage har definitivt blivit större och likaså trycket på ryggen. Det märks mest på kvällarna efter långa dagar där jag stått upp mycket. Som i lördags när vi hade promenerat runt på stan halva dagen så hade jag jätteont på kvällen. Borde kanske byta ut tofflorna jag vandrar runt i mot sneakers och lugna ner mig lite. Jag är ganska bra på att hålla ett högt tempo, inga problem alls med att släpa ut en ny dammsugare från Clas Ohlson, krångla upp den på en elskoter och glida hem. Glömmer bort att jag kanske borde vara liiite mer försiktig. Jaja. Annars mår jag bra. Har inga problem med sura uppstötningar eller annat obehagligt och lever på i princip som vanligt.

MITT MÅENDE:

Senaste veckan var verkligen brutal rent psykiskt men det berodde mer på saknaden av Milla än själva graviditeten. Det känns bättre nu men jag märker att jag helst inte vill prata så mycket om det. Det tar verkligen på krafterna att vara ledsen. Annars mår jag väl bra. Har fortfarande problemet med att jag är lättirriterad men har som tur blivit bättre på att skärpa till mig. Det är också bara nära vänner och familjemedlemmar som råkat ut för mig med det humöret så kanske tur för mamma och pappa att dom ska åka hem. Nej, men på sätt och vis är det väl skönt att jag bara varit pissig mot människor som jag vet älskar mig oavsett och inte nya kollegor eller andra halvbekanta. Irritationen är faktiskt något jag tycker är det jobbigaste med att vara gravid. Jag vill verkligen inte bli irriterad och jag förstår verkligen inte heller varför jag blir det. Kan bli irriterad över absolut ingenting. Så jobbigt att inte förstå sig på sig själv. Blä. På tal om halvbekanta så har jag även upptäckt att något jag i vanliga fall älskar och bemästrar med glädje inte alls är min grej just nu. Nämligen mingla och smalltalk. All min vanliga energi till att glida runt och tjattra är som bortblåst. Det går helt enkelt inte. Sammanfattningsvis: Jag mår bra men saknar att vara solig. 

VECKANS CRAVING:

Dåligt med cravings här.

BERNIE:

Är nu cirka 37 centimeter lång och väger 1,58 kilo. Han rör väldigt mycket på sig och ofta känner jag hans rumpa sticka ut vid naveln (barnmorskan meddelande att det är hans rumpa). Han gillar även att putta på mig med både händer och fötter och det är faktiskt himla mysigt. Han ligger med huvudet ner, rumpan vid naveln och fötterna och händerna på höger sida om magen. Förra veckan hade han två dagar där han inte alls rörde på sig och det fick mig faktiskt att småpanikera lite. Kanske det blev lite extra jobbigt att jag insåg det precis efter vi sagt hejdå till Milla. Lite mycket på en gång för huvudet att ta in. Sen började han som tur röra på sig igen efter att jag legat på vänster sida i sådär 40 minuter. Oroa er inte över skovalet på bilderna. Hade bara klackar på till gårdagens dop av lilla Matilda (det kändes i ryggen efteråt). Tror jag lägger klackarna på hyllan från och med nu och tar en sväng till sneakersbutiken. Låter väl som en bra plan?

Förlåt alla ni som har noll intresse av det här. Men måste få tjata lite till om försäkringar. Tre veckor senare med olika offerter från finska försäkringsbolag känner jag mig nämligen bara ännu mer konfunderad. Niki förstår inte heller någonting. Känns ju skönt i och med att han minsann är finsk medborgare.

Är alla gravidförsäkringar i det här landet sådana som bara ger rätt till privat sjukvård istället för offentlig och inte alls den typ av försäkring som finns i Sverige? Finns det inte ett enda försäkringsbolag som täcker allt det HÄR. Vill liksom försäkra förlossningen, ärr, skador, sjukhusvistelser, olyckor, förlossningdepressioner, komplikationer. De finska verkar bara fungera som “X antal besök hos pikujätti” and that´s it. Förstår inte poängen riktigt. Man går ju hela graviditeten till den offentliga sjukvården. Börjar den plötsligt att inte fungera efter att barnet fötts? Den privata kan ändå inte göra större grejer utan mer förkylningar, öroninfektioner och så vidare. Skulle barnet få cancer skulle vi ändå hamna hos den offentliga vården och då skulle jag hellre ha en försäkring som hjälper till då. Känns som att cancer och förlossningsskador är viktigare att försäkra än barnhosta? Är jag helt ute och cyklar här?

Jag själv har aldrig fått “köa” för att gå till den offentliga vården i det här landet. Brukar ringa och få en tid samma dag och då har det gällt mig själv, en vuxen kvinna som vill ha vård på svenska. Har även gått privat ibland och har väl inte märkt någon större skillnad på dessa två (förutom att den ena kostar). Känns dessutom lite elitistiskt att plötsligt börja pyssla med privat sjukvård när det finns välfungerande skattefinansierad vård. Kanske det är den svenska socialisten i mig som talar, men jag är ett stort fan av att betala skatt och jag är ett stort fan av att alla oavsett ekonomisk bakgrund ska ha samma förutsättningar. Välfärd for the win.

Vill försäkra mitt barn, men vet inte riktigt hur. Hej.