• Barn

    Britax Römer Dualfix 2R

    Reklam för Jollyroom

    Som ni kanske har lagt märke till så gör jag väldigt sällan samarbeten här på bloggen. Det beror faktiskt inte på att jag inte får förfrågningar, för det får jag. Ganska ofta till och med. Men för mig är den här bloggen ingeting jag lever på, utan bloggen är min allra käraste hobby. Men när det handlar om Jollyroom då blir det något annat. Något jag till och med bett om, Jollyroom är ändå den butik jag oftast handlar saker till mina barn ifrån.

    Med ett oroligt bra utbud, användarvänliga informationsguider, bra priser och snabba leveranser är det den nätbutik jag annars också använder. Därför är ett samarbete med Jollyroom natrurligt men framförallt något jag kan stå bakom och vara stolt över. Hoppas ni också gillar det här.

    Louie har sedan fyra månaders ålder spurtat i storlek. När vi åkte till Sverige över julen fick han knappt plats i babyskyddet längre och då var han inte ens sex månader gammal. Den senaste tiden har vi inte kunnit åka bil med båda barnen samtidigt eftersom Louie helt enkelt vuxit ur sin stol. Det var dags för ett byte.

    Bernie har sedan han blev för stor för babyskyddet suttit i en Axkid Minikid 2 (ni kan läsa mer om den här) och den har fungerat bra. Men, med Louie hade vi lite andra önskemål. Fördelen med Axkiden är att den är plustestad (test för bilstolar i Sverige) och att man kan ha den länge. Men det som vi saknat med Axkiden är framförallt två saker. I och med att den sitter fast med bälte och därefter förankrad i golvet är den faktiskt lite av ett projekt att ta bort om man behöver, plus att den som sitter i sätet framför får ganska lite plats. Jag får bara ha med korta passagerarkompisar.

    Våra önskemål på stol nummer två:

    • – Säker (etablerat och bra märke)
    • – Isofix (snabb att flytta om man behöver)
    • – Tar mindre plats mot förarsätet (längre personer ska kunna köra bilen bekvämt)
    • – Gärna svängbar, enklare att få dit ett sprattlande barn

    Efter väldigt mycket research (bilstolar är en jäkla djungel) föll valet på Britax Dualfix 2R. Jollyrom har faktiskt gjort en jättebra guide om just bilbarnstolar som jag verkligen rekomenderar. Den har hjälpt oss hela tre gånger. Vårt babyskydd Joie I-level är också inköpt från Jollyroom genom den guiden.

    Hur som helst. Britax Römer Dualfix 2R har numera bott i vår bil i snart en månad och vilken fantastisk stol det är. Älskar hur otroligt praktisk den är. Tack vare att stolen går att vrida 360° är det enkelt att lyfta ur och spänna fast Louie. Dessutom tar den märkbart mindre plats. Enligt min research är det en av de stolar som är bäst lämpad att ha bakom ett förarsäte i en mindre eller mellanstor bil. Något som är otroligt viktigt när man åker runt med inte bara en, utan två stolar på baksätet. Vi kommer i och för sig att byta bil vid årsskiftet till en Volvo XC60 laddhybrid, men tills dess är det ju skönt att även Niki har köra vår Nissan Qashqai utan att behöva kapa av sig benen.

    Btritax Römer Dualfix2 R är monterad i en ISOFIX-bas för enkel och säker montering i bilens ISOFIX-fästen. Basen har justerbart stödben för extra stabilitet, som begränsar oönskad rotation och framåtrörelse av stolen. Den är verkligen enkel att installera (tar på riktigt bara någon sekund) och ta bort om man till exempel behöver ta ner bakbänken för större inköp (hej Ikea) eller frakta kompisar som är äldre än fem år gamla.

    Fungerar bra både framåt och bakåt. Men bra att komma ihåg är att små barn helst ska åka bakåt.


    Bilstolen har djupa sidovingar som skyddar vid sidokollisioner och tack vare rotationsfunktionen är det enkelt att se till att barnet är rätt fastspänt. Något vi alla som någon gång försökt spänna fast en sprattlande toddler vet inte är helt enkelt. Gillar även starkt “gummit” på fembunktsbältet som gör att det inte glider ner från barnets axlar. Nackstödet är såklart justerbart efter barnets längd.

    Sen är det en väldigt prisvärd stol. Du får väldigt mycket för pengarna.

    Louie själv verkar helt klart gilla sin nya pjäs. Han är nöjd oavsett om han sover eller är vaken. Han har faktiskt inte brytit ihop en enda gång sedan stolens entré i våra liv. Så det är tydligt att han sitter bra och bekvämt. Vilket är viktigt när man är en bebis och somnar lite här och var. Dessutom har vi planerat att genomföra en liten nordeuropeisk roadtrip i sommar och då känns det jäkla bra att båda ens två gullungar åker säkert.


    Vad har ni för tips och erfarenheter av bilbarnstolar?

  • Barn

    Att få barn tätt

    Igår blev Louie åtta månader. Otroligt vad tiden går fort ändå, känns som om han just föddes? I år fyller han ett och Bernie tre år. Poff sa det.

    Kommer ihåg i början av min graviditet med Louie, hur jag ofta googlade på hur det är att få barn tätt. Det är 19 månaders ålderskillnad mellan mina boys. Jag googlade och googlade och det kändes som om alla inlägg mest handlade om hur otroligt jobbigt det var med syskon tätt. Det enda positiva folk brukade säga var att barnen leker med varandra när dom är äldre. Annars handlade det mest om att man inte har tid till någonting och och att man alltid är konstant trött och irriterad.


    Så här åtta månader in vet jag inte om jag håller med. Jag tycker att den första månaden var knepig. När vi alla var hemma, Louie bara ville amma hela tiden och Bernie hatade sin lillebror. Det tog flera månader innan han ens nämnde Louies namn. Pekade man på folk och frågade vad dom hette hoppade Bernie alltid över Louie. Han gjorde även allt möjligt dumt. Försökte kasta saker på honom och putta på honom. Bernie var helt enkelt inte jätteimponerad över att det flyttat in en ny person i vårt hus. Men ärligt talat tror jag inte att han skulle ha varit det nu heller, även om han skulle varit äldre när han fick en bror.


    Nu går allting faktiskt ganska bra. Louie ålar sig fram med full fart och är van vid att hans bror är en aktiv tvååring. Bernie ger honom gärna leksaker och leker gärna med honom, men har Louie för roligt tar han genast tillbaka leksaken och ger honom något lite tråkigare. Tur att Louie är så stor. Storleksmässigt skiljer det sig inte jättemycket och kanske det är bra när man har en oförsiktig storebror. Även om dom båda kommer bra överens så lämnar jag dom aldrig ensamma. Bernie fattar ju inte att man tex inte kan flytta på Louie genom att dra honom i huvudet. Senast jag såg bort en sekund försökte Bernie mata Louie med jord från blomkrukan. Sånt.

    Numera vill Bernie gärna ha med Louie överallt. Eller Bubi som Bernie kallar honom för. Bubi ska med, Bubi ska sitta, Bub ska sova, Bubi ska bada. Man märker verkligen att han tycker om Bubi och jag tror att deras relation kommer att bli bättre och bättre hela tiden. Så himla roligt. Det värmer verkligen hjärtat.


    När jag var höggravid med Louie (sådär vecka 39ish) fick jag en kommentar på den här bloggen. Jag kommer inte ihåg den ordagrant eftersom jag tyckte att den sög så mycket att jag raderade den direkt. Kort sammanfattat så handlade den om att jag var en dålig mamma som skaffar barn tätt. Att jag knappt orkar umgås med mitt äldsta barn (barn under tre, ska tydligen inte gå på dagis) och att jag då är en egoistisk självcentrerad kvinna som skaffar ytterligare ett barn osv. Dessutom skrev hen att barn behöver ha sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren. Att då skaffa syskon kommer att sabba mitt barn för livet. Något sånt.

    Jag svarade aldrig på den kommentaren då. Men tänker att om du ännu läser den här bloggen kan jag svara dig nu.

    Först och främst tycker jag inte att det är något man skriver till en gravid kvinna. Kommentaren var menad att såra och det tycker jag inte är något man utsätter sina medmänniskor för, framförallt inte gravida sådana. Med det sagt så älskar jag båda mina barn oavsett om dom har liten ålderskillnad, går på dagis eller inte. Om dina barn inte går på dagis, ja då är det ditt val. Att barn ska vara hemma och få sina föräldrars fulla uppmärksamhet de första tre åren låter ju bara märkligt. Vilka barn får det? Jag som tredje barnet i en syskonkull har aldrig någonsin fått mina föräldrars fulla uppmärksamhet. Det där är bara löjligt och jag hoppas för dina barns skull att du är en snällare förälder än vad du är som människa på internet.


    Sådär. Nu var det överstökat. Hehe.

    Mina tips till dig som nu googlar om hur det är att få barn tätt kommer här:
    – Allting går i faser. Ibland är det lätt, ibland tungt. Det är liksom helt okej. Ingen fas varar för evigt.
    – Var snälla mot varandra. Kommunicera och gör upp en gemensam plan. Vem gör vad?
    – Planera, planera, planera. Allt går, men det krävs lite mer planering. Saker tar också lite mer tid 🙂
    – Säg hejdå till perfektionisten i dig och var öppen för att allt inte alltid går som man tänkt sig.
    – Kom ihåg att det äldre barnet fortfarande är en liten person. En 1,5 åring behöver inte bli en ansvarstagande person bara för att hen får ett syskon. Ett litet barn har rätt att få vara liten.
    – Sov när bebisen sover. Klassiskt tips jag vet. Men det är så lätt att fastna i att man ska passa på att göra saker när bebisen är vaken. Mitt tips är att göra saker när bebisen är vaken och sov eller bara chilla när bebisen sover.
    – Njut också. Att ha barn är så himla roligt, givande och omtumlande. Bäst.

    Vad har ni för tips?




  • Barn,  Funderingar

    Att vara lite blåst

    Läste det här inlägget av Sandra Beijer och kände igen mig så mycket. Jag har aldrig känt mig så korkad som jag känner mig just nu. Hissen går inte hela vägen upp och hur jag än anstränger mig så känns det ganska ofta dimmigt. Som om jag vet att informationen finns där men att jag liksom inte får tag på den. Det tar ganska hårt på självförtroendet. Från att ha haft både starkt självförtroende och en stark självkänsla kommer jag på mig själv med att sitta och fundera om jag på riktigt kan någonting. Är jag bra på något?

    Tanken på att börja jobba igen känns nästan lite skrämmande. Tänk om den där karriären jag byggt upp innan jag blev förälder bara är ett resultat av ren tur? Tänk om jag börjar jobba igen och alla kommer på att jag bara låtsas kunna saker hela tiden. Imposter Syndrome gånger hundra.

    Det är så jäkla skrämmande att tänka så här om sig själv, när jag tidigare alltid trott på mig själv och vetat om att jag löser det mesta jag tar mig för.

    Nej, jag vet. Det låter ju deppigt och riktigt så illa är det inte som jag nu skriver. Men jag hoppas att min hjärna gör en comeback det här året. Kanske när jag slutat amma och Louie sover ordentligt på nätterna? Saknar att vara rapp, smart och effektiv. Sen saknar jag att ha hår vid pannan också. Det saknar jag.