-
Att vara lite blåst
Läste det här inlägget av Sandra Beijer och kände igen mig så mycket. Jag har aldrig känt mig så korkad som jag känner mig just nu. Hissen går inte hela vägen upp och hur jag än anstränger mig så känns det ganska ofta dimmigt. Som om jag vet att informationen finns där men att jag liksom inte får tag på den. Det tar ganska hårt på självförtroendet. Från att ha haft både starkt självförtroende och en stark självkänsla kommer jag på mig själv med att sitta och fundera om jag på riktigt kan någonting. Är jag bra på något?
Tanken på att börja jobba igen känns nästan lite skrämmande. Tänk om den där karriären jag byggt upp innan jag blev förälder bara är ett resultat av ren tur? Tänk om jag börjar jobba igen och alla kommer på att jag bara låtsas kunna saker hela tiden. Imposter Syndrome gånger hundra.
Det är så jäkla skrämmande att tänka så här om sig själv, när jag tidigare alltid trott på mig själv och vetat om att jag löser det mesta jag tar mig för.Nej, jag vet. Det låter ju deppigt och riktigt så illa är det inte som jag nu skriver. Men jag hoppas att min hjärna gör en comeback det här året. Kanske när jag slutat amma och Louie sover ordentligt på nätterna? Saknar att vara rapp, smart och effektiv. Sen saknar jag att ha hår vid pannan också. Det saknar jag.
-
06:30
….valde familjens yngsta person att vakna idag. Så nu gör vi det vi gör varje morgon, går ner en trappa till vårt TV/bras-rum och hänger så att de andra två inte vaknar. Louie rullar runt och snackar med diverse leksaker på mattan framför brasan medan jag tittar på TV4 Nyhetsmorgon. När Bernie var lika gammal som Louie (sex månader) så kröp Bernie med fart. Louie tar sig fram genom att halvt åla, halvt rulla runt åt olika håll. Hade tänkt att Louie också skulle vara lika mobil som sin bror vid det här laget men nä, här går det minsann lite långsammare. Det gör också att han fortfarande kan sova i sin korg och sin bedsidecrib utan att ta sig iväg. Bernie fick ju flytta till spjälsäng från 5,5 månader eftersom han hela tiden stod på alla fyra och gungade. Bytte även vagndelen till sittdel tidigare till Bernie av samma anledning. Louie fick sittdelen installerad förra veckan. Så ja, lite långsammare här, men kanske det är mer normalt.
Annars då? Är väldigt väldigt trött på pandemi och restriktioner. Borde vi inte snart bara ge upp på det här? Känns som om alla antingen har eller har haft Covid vid det här laget, resten har vaccindos tre. Men hur länge ska vi ha det så här?
Sen är inte heller Kalla-krigs-vibbarna som pågår just nu med vårt inte så kära grannland så trevliga. Vet inte hur det är med er, men sen jag fick barn får jag ångest på en helt annan nivå av krig. Förstår inte hur Ryssland orkar hålla på och härja. Ingen orkar världskrig nummer tre. Ingen. Ah, ångest.
Ryssland får gärna bo kvar var Ryssland bor idag.
Nu vaknade resten av familjen. Hej svejs.
-
DYI Lampfot i lera
För några veckor sedan köpte jag två paket lufttorkande lera (affiliatelänk). Fick nämligen för mig att jag ville skapa tre nya lampor till vårt hem. Rotade fram tre olika lampfötter som jag inte använde längre ur förrådet och klädde in samtliga med lera. Fördelen med lufttorkande lera är att man inte behöver stoppa in resultatet i ugnen, något man gärna inte gör med elektronik. Leran är enkel att arbeta med. Man behöver bara ge den lite tid att torka, beroende på hur tjocka lager man gör. Jag skapade två lampor till vardagsrummet och en till Louies rum.
Efter lampfötterna torkat målade jag alla tre med akrylfärg från Sostrene Grene. Så här blev resultatet.
Louies bläckfisklampa blev så här. Målade den grön först men då såg den hemsk ut så målade om den svart och vit. Kallar den för Squid Game.
The Circus blev namnet på den här enkla lösningen som numera bor i fönstret i vardagsrummet.
Och så ben-lampan som jag kallar Tights are not pants. Den ska få en ny plisserad vit skärm bara sen är den helt hundra.
Kul att för en gångs skull få använda händerna och vara lite kreativ. Tips till er där ute om ni har tråkigt i pandemibubblan.