-
Att inte orka prata med människor och söva en hund
Började morgonen med en väldigt stor kopp kaffe framför datorn med havet som utsikt. Det är så skönt att vara här ensam. Inte för att jag har något emot Nikis sällskap, men överlag är det ganska skönt att bara vara ifred en liten stund. Jag har inte haft lust att umgås med människor på sistone, oavsett om det har gällt träffas, ringas, skypas eller textas. Känts som om jag varje gång fått tvåhundra frågor som jag ska försöka besvara och som liksom bara genererat följdfrågor. Som om ingenting är ett ordentligt svar eftersom jag inte ens själv riktigt vet. Känner att jag inte riktigt orkar prata om det seriösa livet varje gång jag träffar någon. Helst skulle jag bara vilja slå mig ner, spela poker och snacka skit om typ Haunting Hill på Netflix med någon. Låter det helt dumt? 
Efter kaffet körde jag min lilla hund till Kyrkslätt där hon direkt fick en spruta i rumpan och somnade inom femton minuter på kakelgolvet. Alltid så brutalt att se sin hund bli sövd. Hur hon kämpar med hela kroppen och sinnet för att stå upp, för att hålla sig vaken. Stackarn. Vår favoritveterinär (vi har varit hos många i våra dar) tog därefter bort hennes skadade klo, klippte resten, gav henne smärtstillande och antibiotika innan hon fick en wake-up-spruta. Efter det gick hon på darriga ben ut till bilen och svimmade på golvet till passagerarsätet. Inte den bästa tisdagsmorgonen för Milla. Tillbaka på landet har hon halvsovit, samt blängt surt på mig hela dagen. Jag är tydligen hennes värsta fiende för tillfället. Hemsk matte som tar henne till plågoanden i Kyrkslätt. Utan skam. 
Jag åt quesadillas med egenplockade kantareller, parmesan och ruccola till lunch. Nam. 
Är förresten väldigt imponerad över årets svanfamilj. Kolla hur många kids de har i liv i november! 100% success rate!
Nu ligger jag i sängen (Milla i sin korg) och kollar på The Haunting of Hill house som är en helt fruktansvärt bra Netflix serie. Skräck men ändå inte. Välgjort och spännande. Ja tack!
Ha en fortsatt fantastisk kväll gott folk! -
Bruten klo
Den här orange damen som fyller nio år på söndag bröt en klo igår kväll. Det är tredje gången i sitt liv som hon lyckats bryta exakt samma klo. Den där som sitter ovanför själva tassen och mer på insidan av benet som jag fortfarande inte fattar vad just den klon ska va bra för? De är dessutom omöjliga att klippa eftersom de är bruna och inte som Millas andra klor som är vita, vilket gör att pulpan är supersvår att se. Nåja, nu står klon rakt ut från tassen och Milla är ynklig som bara den. Hon är i och för sig lite knepig att avgöra hur pass ont hon faktiskt har eftersom den lilla hunden är en drama queen av rang.
Men bruten klo är såklart inte roligt att vandra runt med, så vi bokade första bästa veterinärtid imorgon bitti när hon inte har något mat kvar i magen och kan bli sövd. Tills dess får hon gå på långsamma promenader längst med tomten, undvika skogen och bli ompysslad framför brasan. Hon envisas nämligen med att ligga i mitt knä. Stor knähund.
Knäppte i alla fall några bilder på henne för en stund sedan när vi var ute tillsammans med att dofta på omgivningen.
-
Söndagsfirare
Vi bestämde oss för att stanna här en natt till så att vi båda fick fira söndag ordentligt tillsammans. Vi fick till skillnad från igår en solig söndag här i Ingå. Niki var gullig och bytte däcken på vår bil medan jag skuttade runt i skogen bredvid i jakt på svamp. Tänk att för nästan exakt två månader sedan gifte vi oss här och hade världens roligaste bröllopsfest. Då dansade jag i öppna skor och bara ben hela natten utan att frysa. Nu är det lite annat. Nu får man elda och tända ljus på kvällarna för att få upp värmen ordentligt. Mysigt det också.
Imorgon bitti kör jag in Niki till stan eftersom han ska jobba, efter det tänker jag vända och köra tillbaka hit. Jag har bara ett möte den här veckan och det är på onsdag, så jag tänker passa på att bo här lite. Perks of being emellan jobb.
Jag ser på stora huset på ett lite annat sätt nu för tiden. Blir liksom glad av bara synen. Kommer alltid komma ihåg vilken jäkla powerkänsla det var att vandra ner för de där trapporna i min vita klänning från ByMalina till Ida Redigs version av Everywhere. SÅ HIMLA MAGISKT! 
Ner till alla gäster här på bryggan, vår fina vigselplats har blivit så höstig. Är så glad över att vi bestämde oss för att gifta oss just här. Bättre ställe finns inte. 
Oh well. Nog med blödig nostalgi här. 
Vi orkade inte laga någon fancy söndagsmiddag så vi grillade korv istället. Korv som blev över från bröllopets nattmat och som pappa gulligt nog satt i frysen. Egentligen var det Nikis uppgift att fixa nattmaten under bröllopet, men har var lite för rund om fötterna för att komma ihåg det. Hehe. 
Äh. Skitbild det här. Men gott med lite scoutgrillad suddig korv med svensk senap.
Och nu popcorn och Bodyguard på Netflix i soffan med stora koppar te till. Bra kombo!