Random

Årets lugnaste helg

Kommer ni ihåg de gamla goda tiderna? Då jag skrev sådär 350+ inlägg i året? Otroligt så här i efterhand, att jag lyckades upprätthålla det tempot under så många år. På den tiden började jag varje måndag med att summera helgen i text och bild. Hade det varit en riktigt aktiv helg kunde det där inlägget ta sin lilla tid att få till. Tur för mig då när jag gör en favorit i repis och kommer här med det klassiska helginlägget att min helg var lugn som en filbunke. Räknar därför med att det här inlägget hinns med under min lilla lunchpaus. Mellan pitcher och redaktionsmöten så kan man sticka in huvudet i den här långsamma men ack så trevliga blogg och säga hej.

Niki var som sagt i Österrike under helgen och jag och barnen hade huset för oss själva. Älskar verkligen min man och det mesta vad han gör, men ibland är det otroligt skönt att vara ensam hemma, om än med barn. Man kan äta vad man vill utan att det behövs diskuteras, man kan gå och sova tidigt utan att bli retad och man kan se på trash-tv ifred. NICE.


Vi börjar med fredagen. När barnen var nattade och höll på att somna hällde jag upp ett glas vin från flaskan jag och Niki öppnat kvällen före men inte hunnit dricka upp. Flaskan hade vi fått av Nikis kompis som köper viner på auktion och den här från glada 2013 förtjänades att drickas upp. Vaska gör vi inte i det här hushållet. Särskilt inte sådant som inköpts på auktion av kompisar med starkt vinintresse.

Två glas och fyra avsnitt av Love is Blind senare kastade jag in handduken och gick och la mig. För er som nu är oroliga och funderar om vi inte äger en TV så kan jag lugna er med att det gör vi absolut. Det är bara lättare att vara på övervåningen när barnen håller på att somna. Man ska inspireras av böcker och boken Godnatt, Alfons Åberg har sannerligen inspirerat min äldre son till viktiga frågor efter läggdags. Ni som vet, ni vet.


Lördag och vi alla vaknade strax före nio. Jag bakade ett lass med bröd och serverade helgfrulle till oss tre.


Sen gick vi ut. Eller okej, det tog glada 45 minuter att lyckas få ut båda två utan att brotta ner dom. Att få ut barn med egen vilja är en konstform i sig. Det tar tid och man blir svettig. Väl ute kan det gå bra. Eller så vill dom in direkt. Man vet aldrig riktigt vilket. Men pulka lyckades vi åka, vissa drar upp pulkan med snöret, andra inte.


Tre timmar i strålande solsken lyckades vi ändå vara ute innan den yngre fick nog och ville gå in.

Jag värmde upp en ragu från frysen som jag lagat några dagar tidigare och kokade pasta från Alanya Market. Har ni varit där? Man måste veta vad man ska ha om man går dit annars är man ganska snabbt vilsen. Men fynda det kan man.

När barnen somnat lekte jag SPA. Bastade, badade, gjorde inpackningar, färgade ögonbrynen, gjorde en enzympeeling och var sådär vackert röd efteråt.


Så blev det söndag och ingen av oss ville gå ut. Det var grått, plusgrader och allmänt tråkgit. Så vi tog bilen till Leikkiloula och brände 2,5 timmar med att klättra. Det trevliga med syskon med så lite åldersskillnad är att man bara kan släppa lös dom där inne. Sen sköter dom sig själva och hjälper varandra. Märkligt hur bra dom kommer överens när man bara ger dom frihet under ansvar.

På eftermiddagen kom Emma och Hugo på playdate och bulle. Sen körde vi till flygplatsen och hämtade hem familjens pappa.


Niki som började jobba på Wolt i början av januari woltade pizzor med sina pesonalförmåner, korkade upp ett vin från Wien och nattade barn. Det var det.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *