Random

Salongis och vänskap

Okej, vi är ju ärliga med varandra numera. Så jag erkänner att det här inlägget skrivs med några glas innanför västen. Våra fantastiska middagsgäster åkte just hem med en Bolt och jag känner som jag oftast gör efteråt. Tacksamhet.

När jag var yngre var kvantitet av vänner viktigt, ju äldre jag blir har målet förändrats. Nu vill jag ha få vänner med kvalitet. Vänner jag vet var jag har. Vänner som jag vill och kan sätta tid på. Sen finns såklart barndomsgänget, dom som jag varken sätter tid eller engagemang på, men som märkligt nog finns där ändå. Som ingenting hänt. Tacksamheten för vad vi har. Hur kan man ens tacka för det?

Men det här med vuxen vänskap är ett kapitel för sig. Men ju äldre jag blir, desto gladare är jag för de knäppisar jag har. Att vi är vänner. Fan så fint ändå. Som en person som lämnat allt för att starta livet i ett nytt land, så vet jag, att vänner. Vänner tar man inte för givet.



3 Comments

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *