Den svenska ljuva sommaren och att blogga igen

Ah Livet livet. Ni vet. Ingen bloggar längre. Jag har två barn, en man, ett heltidsjobb och så försöker jag behålla någon form av vänskapsrelationer, någorlunda städat hem och ha tid att äta och träna. Sen måste jag säga att världen ärligt talat ätit en del på mig. Krig, misär, orättvisa, knäppa regeringar och fattigdom. Man har ju inte direkt känt för att komma hit och vifta med sin positiva världssyn.

Men så kom jag fram till när jag idag igen använde ett recept från mig själv, min egen blogg, att jag vet inte om jag kan sluta. Kanske mest för att jag har gjort det här så länge. Så länge. Dessutom så få gör det ännu. Bloggar. Det är kanske lite föråldrat, det är det. Men jag hittar heller inte rätt på instagram. Jag vill ju liksom skriva… utan att jag känner att jag stör någon halvbekants instaflöde? Förstår ni?

Jag vet att ni alla finingar lämnade skeppet för länge sedan. Så jag tänker att jag skriver det här för mig.

Så hej. Hej hej hej Lina. Hur mår du?

Jadu Lina. Hur mår man när världen brinner? Jag tänker så här, Lina, att kanske vi idag i den här bloggen pratar mindre om världen, ångesten och framtiden för världens barn och så låter vi den här bloggen vara en blogg. Om typ mys. Kanske för att någonstans i livet måste man få fly från rubriker. Så tänker jag. Jag tänker att det är okej. Så ja, jag mår bra. Jag är fortfarande lyckligt gift med min man, mamma till två galningar, bor var jag älskar att bo och jobbar med det jag vill jobba. Jag har det bra.

Så vad vill du prata om nu?

Jag vill göra en recap på sommaren. Får jag? Kanske mest för att dokumentera livet?

Kör på.

Tack.

SÅ att. Vi hade en sommar gott folk. Det hade vi. Jag tror vi slutade i Värnamo va? Ska vi ta det därifrån?

Ja det gör vi.

Värnamo började ju bra och soligt. Så som vi tänkt. Hade knappt plockat med varma tröjor och regnkläder eftersom vi märkligt nog var helt säkra på att få samma väder som 2022?

Hur tänkte vi där?

Hur som helst, dag ett var ju precis vad vi hade planerat. Strand och sol. Jag, Niki, min kära moster och barnen plaskandes i varmt sjövatten en hel dag. Ja tack.

Vädret vände…. men som tur flög min syster och hennes nya kille Derek in för en helg. Så vädret spelade ingen roll. Vi var glada ändå. Min syster Johanna hade fyllt 40 och Louie hade gått och blivit två hela år, så vi firade tillsammans med min bror och moster. Goda viner, bra mat och livets sällskap.

Vädret bestämde sig för att leverera regn, regn och regn. Däremellan sprang vi på korta utflykter.

Sen kom våra bästa vänner på besök från Finland. Bernie och Louie var väldigt glada över att tvillingarna flyttade in. Dessutom var det så fint för mig att få visa mina finlandssvenska vänner min hemstad. Första vännerna som besökt Sveriges egentliga huvudstad.

Vädret fortsatte vara vädret och vi var konstigt nog förvånade över regnet. Köpte regnkläder till Bernie på Lindex. Tackade livet att kronan var svinlåg och att vi eurotjänande människor kunde ”leva loppan”. Lyckades varje dag hitta på program som inte innebar strand. Som här, Store Mosse. Vår fina nationalpark några minuter utanför Värnamo. Märkligt nog älskade barnen mossevandring och korvgrillning. 100% succé.

Besökte Dannes våffelcafé och var glad att Bernie inte gjorde en favorit i repris och målade en brandbil med en sten på vår nya bil. RIP brandbilen som ritades på förra bilen som jag magiskt nog lyckades PUTSA bort med ett medel från Motonet för 9€. Lämnar aldrig mina barn ensamma vid bilar någonsin mer efter Dannes våffelcafé 2022. Nu vet ni.

Var som vanligt på High Chaparall och vaskade guld. Skrattade åt hur absurt det här stället är och hur löjligt DYRT det är. Sådär 150€ i inträde, parkering 30€ plus allt du gör, äter aktiverar dig i. Tack igen svenska kronan att du inte hade ett toppår.

Okej, Lina. Vi pausar här. Något har hänt med uppladdningen av bilder sen du bloggade senast. Vi tar nya tag imorgon? Right?

Tack och hej Lina!