Hejdå vecka 20

Äntligen är den här veckan över. Kanske inte den bästa veckan i livet, men ibland blir det så också. Det är helt okej.

Måndagen började med tidig morgon på barnsjukhuset för nedsövning av vår lilla L och bronkoskopi därefter. Nikis mamma Gaby kom med som stöd. Allt gick bra även om det just då kändes ganska hemskt. Nya barnsjukhuset är ett otroligt häftigt ställe, blir alltid imponerad över hur fint och satsat huset är. Tänker även ofta på hur märkligt det måste vara att ha operationssalar och små barn som en del av sin arbetsplats. Så natt och dag från det man själv jobbar med. Men sen är det kanske lite tråkigt att ingen av alla femton personer som tog hand om oss under dagen kunde ett ord svenska. Fick även ”diagnosen” på papper endast på finska innan hemkomsten. Tur att jag har min kompis Emma som är läkare och kunde översätta hela faderullan för mig. Tack Emma.

På tisdagen var det dags för jobbmiddagen jag planerat och fixat för där 20+ pers var inbjudna. Jag konsultar för tillfället för två företag och det här var för mitt danska bolag. Alla gäster fick även en polaroidkamera som present. Min idé. Mycket uppskattat som tur.

Middagen var på Sikke’s och var himla rolig och lyckad. Lång jobbdag för min del.

På onsdagen jobbade jag och på kvällen såg jag och Niki på Finland-Sverige. En otroligt dålig programpunkt för vårt förhållande. Slutar aldrig bra hur det än slutar. Okej, ärligt så slutar det oftast bättre om Sverige förlorar i och med att jag kanske inte bryr mig lika mycket som Niki om den här saken. Överlag kan jag bli otroligt irriterad på finländare och deras förhållande till Sverige i sport. Förra året blev jag svinförbannad på en av mina bästa vänner när hon hejade på Ryssland istället för Sverige. Kändes bara inte okej.

Förstår att känslorna mot Sverige kan vara lite upp och ner ibland, men det här bettendet är bara barnsligt. Vi svenskar gör ju verkligen inte samma grej när Finland vinner. Vi hejar vidare på Finland när Sverige åker ut och gratulerar glatt när Finland vinner. Kommer ihåg för några år sedan när Sverige vann hockey-VM och ingen pratade med mig dagen efter på jobbet. Som om det vore mitt fel. Galet.

Så blev det torsdag och jag hade en jättebra bra dag innan allt blev lite konstigt. En halvbra dag mer eller mindre. Avslutade den på vår nedre terrass för lite balans.

Sen blev det fredag och jag hängde med Emma halva dagen, vilket var mys. Vi woltade, drack lite vin och snickesnackade tills det att barnen skulle sova. Själv kastade jag i handduken klockan tio. Sköönt.

Så blev det officiellt helg. Vår lördagsmiddag ställdes in och jag tror att vi alla tyckte det var ganska skönt med en helt planlös helg. Gick en sväng till Körsbärsparken och åt glass.

Min ena renovering av en av våra ”terrasser” blev klar. Sådde blåklint och vallmo.

Planterade även ut mina zinnor, dahlior och luktärter. I know, man har ju gått och blivit en medelålders förortsmamma, men kanske det också är helt okej. Slut på helg hörrni.

Jag vet, den här bloggen har kommit lite i kläm av allt mitt jobbade. Det är inte toklätt att jobba, ratta en bebis samtidigt och så även en toddler från klockan 15:00 framåt. När alla sover på kvällen är man dessutom så trött i knoppen att man helst bara vill ligga ner med sin ljudbok eller gräva lite i trädgården. Men har som mål att pumpa ut tre till fyra inlägg den här veckan. Heja på mig så kanske jag löser ekvationen.