Svar på frågestunden del 1

SÅ kul att jag fick så många frågor. Haha, hade något dygn där jag tänkte att jag inte skulle få en enda fråga och skämdes lite. Sådär, ”varför i hela världen skulle någon vilja fråga mig något?” men sen så small det till och jag kunde genast sluta skämmas. Tusen tack för det. Det blev ju nåra stycken så jag delar upp det hela i två inlägg. Ett idag, ett imorgon. Nu kör vi.

Fråga 1 av DS:
Hej! Hur länge ska du va mammaledig och vill du ha mer barn?

Det är en lite knepig fråga. Beror lite på vad som händer i framtiden. Har två alternativ. Antingen börjar jag att jobba i april, alternativt i augusti. Ska fundera lite på den saken. Oavsett så ska Louie börja dagis i augusti. Har inga planer på att vara ledig längre än så.

Fler barn? En trea? Ja, jag tror faktiskt att jag vill ha en trea. Är väl ganska säker på den saken just nu (om möjligt såklart). Men det skulle i så fall vara först om några år, och har vi samma känsla då så absolut. Men känns det då som att två räcker så är det också okej. Men jag kände när Louie föddes att det inte var sista gången jag födde barn. Men vi ska se.

Fråga 2 av Steph:
Hur ser ni på att skaffa hund igen? Är det något som finns på listan i något skede? Ni kanske inte hinner tänka på det nu, men tänker sådär ur ett längre (eller kortare) perspektiv.

Hade det varit upp till Niki hade vi skaffat hund för länge sen. Vi båda är hundälskare av rang men just nu finns det varken tid eller energi till att skaffa hund med allt vad det innebär (valptid är ju som en lightversion av ett spädbarnsår). Mina föräldrar skaffade nyligen hund och jag tänkte kanske först att det skulle bli lite som med Milla, att Ally skulle bli lite allas hund. Men nu när hon väl är här är det hundra procent mina föräldrars hund och det känns helt okej. Kan tänka mig att jag och Niki skaffar en tollare när våra barn är lite äldre och förstår sig på djur lite mer. Ett liv utan hund är ju ett lite tråkigare liv även om det just nu känns ganska skönt att inte behöva rasta både barn och hund. Men kanske om fem år?

Läsare frågar:
3. Vilka är dina bästa karriärtips om man vill ha ett bra jobb som man trivs med?

Tror många har en lite förvrängd bild av vad karriär är. Något som är bra att ta reda på är vad karriär betyder för en själv och inte vad som förväntas av andra. För mig är karriär att få bygga något som jag är bra på, något som gör att jag har kul på jobbet och kan utvecklas.

Börja med att ta reda på vad du faktiskt på riktigt gillar att göra. Ta reda på vad som ger dig energi och vad som tar energi, och leta efter den typ av jobb som ger dig mycket mer än det tar. Istället för att låsa fast dig i titlar och roller så försök istället hitta ett företag och en företagskultur som passar dig och som du tror på. Arbetar du för någon och för något som du verkligen gillar och genuint känner förtroende för så gör du också ditt jobb bättre. Gör du något bra inom en stark och hälsosam organisation så klättrar du. För mig är det viktigt att få jobba inom en organisation som låter mig både misslyckas och lyckas. En organisation som tillåter mig att vara kreativ och där vi puschar varandra som ett team.

Sen måste du också lära dig att förstå när det är dags att lämna. Något som jag haft svårt för. Känns det inte som att du gör ditt jobb lika bra längre, eller som att du inte riktigt trivs. Då är det dags att börja se dig om efter något nytt. Vilket är viktigt att göra i god tid innan självförtroendet börjar ta smällar. Sen blir det svårare. Något jag lärt mig den hårda vägen.

4. Bästa enkla vardagsrätten?
Älskar den här vegetariska lasagnen med halloumi och pumpakärnor. Otroligt enkel och god.

5. Vad saknar du i Finland, som bara finns i Sverige? T.ex. matvaror, restauranger, kulturliv, etc.

Nu har jag bott här så pass länge att jag börjar glömma saker. Särskilt nu när det var två år sedan jag besökte mitt hemland senast. Men vad jag spontant kan komma på:

• Falukorv från Vaggeryd
• Matbutikers utbud överlag.
• Roligt bröd (iofs har Hönökaka äntligen landat här)
• Att få bra kaffe oavsett var man går (juhlamokka är inte kaffe)
• Att kunna tjuvlyssna på folk i lokaltrafiken utan att varken anstänga sig eller missförstå
• Att folk överlag (kanske inte i Stockholm) är trevligare (i allafall hundra procent mer pratsammare)
• Överlag kan jag sakna att människor inte är lite mer superlativ. Kan känna mig ensam när jag går in på en fest och glatt säger saker som ”Men guuud så bra”, haha. Det jag kallar ”jääävla bra” kallar finlandssvenskar för ”helt okej”.
• Bristen på arvsskatt/gåvoskatt kan jag snegla lite på. Vet inte hur jag och mina syskon en sorglig dag ska kunna överta vårt Ingåställe. Kan man dubbla sitt bostadslån kanske?
• Att vara en majoritetsperson är ju ganska skönt. Nu har jag levt som en minioritet i tio år och det är klart jobbigare än att vara i majoritet. Att med självklarhet kunna använda sitt modersmål överallt, något jag tog för givet innan jag flyttade hit.
• Att inte en jäkel någonsin pratar om putkiempa
• Kan tycka att det är lite sorgligt att mina barn förmodligen kommer att gå i en skola utan mångfald. Invandare intregreas sälla på svenska här och mina barn kommer att gå i svenska skolor.
• Arbetsmarknaden. Hade ju haft det sådär 200% enklare i Sverige.
• Något jag kanske inte kan sakna eftersom jag aldrig upplevt det, men jag hade helt klart bytt bort mammalådan mot fler månader betald föräldraledighet som är flexibel. Vårdpenningen är ett skämt i jämförelse. Rätten till Vabb i samma utsträckning skulle jag också gärna haft. Med det sagt så älskade jag att få mammalådan.
• Ordentlig glögg alltid. Inte den där saftskiten som man så ofta råkar ut för.
• Receptfria mediciner i matbutiken.
  

Några saker som jag inte saknar med Sverige: Ängsligheten, Systembolagets öppettider och längre arbetsveckor.

6. ”Galnaste” festminnet? Eller roligaste!
Haha. Hmm. Mina föräldrar och min svärmor läser den här bloggen så kan inte berätta allt…Förlåt mamma och pappa. Men den där kvällens på Bank för massa år sedan då jag full som en kastrull råkade hugga av mig fingret (lite oklart hur det hände) och ändå vägrade sluta dansa. Blev till slut tvingad till akuten av vakterna, Jonski, Riku och Jonskis bror Jone för att jag läckte så mycket blod. Väl där sydde dom tillbaka fingret utan bedövning (behövdes tydligen inte) och än idag har jag ingen känsel i fingret. Alla nerver är av. Kommer bara ihåg att vi hade så kul på akuten. Jag, Jonski, Riku och Jone bara fnissade massor att alla andra blev så otroligt irriterade på oss. Fyra fulla 20+ svenskspråkiga sådär fem på morgonen. Inte pop.

En annan gång kom jag hem sådär halv fem på natten och fick för mig att köpa flygbiljetter. Vaknade morgonen efter och blev väldigt förvånad när jag insåg att jag skulle åka till Köpenhamn om två timmar. Tog mig till flygplatsen, flög till Köpenhamn, tog tåget till Malmö, överraskade mina kompisar på en fest och flög hem några timmar senare. Lina hade tydligen tyckt att Lina behövde mer fest.

Har annars gjort massa dumma grejer även om jag annars oavsett tillstånd alltid varit ganska street smart. Men mycket morkkis har jag haft gennom åren. Kommer ihåg att min kollega Mats på Parad Media (jobbade där mellan 2011-2014) som då hade skrivbordet mitt emot mig alltid fascinerat brukade titta på mig på måndagar när jag hade bakisångest delux och hela tiden satt och slog mig själv i huvudet. SOM tur har jag otroligt dåligt minne. Idag är jag lite mer städad.

Två bilder från samma kväll 🙂