Bra nyheter och en besvikelse

Idag är det min första officiella föräldralediga dag och semestern är över. Tänka sig. Björnen har varit tillbaka på dagis den här veckan efter förra veckans sjukdom. Jag själv har klämt in en reklamfilmsinspelning innan jag fick jobbförbud och en lunch med Ylva. Har säkert nämt det här tidigare att jag gör voiceovers för finska företags svenska reklamfilmer (exempel på vad jag gjort tidigare). Gjorde även en inspelning för några veckor sedan och i måndags ytterligare en för en stor matproducent. Kul.

Annat trevligt som hänt är att min man blev erbjuden ett nytt jobb. Något jag nu får prata om eftersom alla kontrakt är påskrivna och han har sagt upp sig. Så glad för hans skull. Det enda tråkiga med det hela är att det här är slutet för mina två års gratisåkande på elskoter. Får börja betala som alla andra. Men med tanke på att jag ändå lär rulla väldigt mycket vagn framöver är det kanske ingen jättekatastrof för min del. Niki slutar i alla fall vid midsommar och börjar på sitt nya i augusti. Ser fram emot att ha en helt jobbledig man i över en månad.

På tråkighetsfronten då? Nästa vecka slutar Björnen dagis (inte tråkigt  i sig såklart). Hade tänkt att han slutar tidigare eftersom mina föräldrar skulle komma hit nästa vecka och min plan var att ta Björnen till Ingå och hänga med mina föräldrar i 2 veckor. Vi har ju inte setts sen november förra året och jag tänkte att det skulle vara roligt för Björnen att få lära känna sina morföräldrar innan Björnens lillebror gör entré. Kul för mig också att få vara i Ingå och ha sällskap. Dessutom tänkte jag att det hade varit trevligt med tre vuxna på en Björn när jag själv är lite mindre rörlig och Björnen är väldigt rörlig och väldigt snabb. Men nu flyttades mina föräldrars resa igen, den här gången till slutet av juni så nu har jag två helt oplanerade veckor där jag är ensam med Björnen på dagarna. Alla hans vänner går på dagis och folk jobbar ju. Men det lär säkert bli en hel del gå till lekparken, titta på bilar, bussar och kanske rulla runt lite på stan. Tyvärr är han lite farlig att ha ”lös” i och med att han oftast springer fullt åt motsatt håll och är väldigt dålig på stopp och nej. Överväger starkt att rota fram Millahundens gamla flexikoppel. Kanske det hjälper.

Det blir såklart bra. Blev bara lite besviken när mina fantastiska planer gick i kras. Men inget att göra åt. Bara att släppa och gå vidare som en viss känd svensk influencer sa en gång när hon slarvat bort ett kvitto vi behövde efter en kampanj vi gjort med henne. Kan ju såklart också åka till Ingå och vara där ensam med Björnen men då är jag ensam med honom dygnet runt istället för att vi är två om honom mornar och kvällar. Det känns kanske lite för mycket för mig just nu som livslevande boll. Vill ju inte riskera att stressa upp lillebrorsan så att han gör en tidig entré. Så kul ska vi inte ha det. Den här släpptes i torsdags och damp ner dagen efter på vår terass med Budbee. Den sjunde och vad jag trodde var den avslutande delen av serien om de sju systrarna. Men nu när den så här 800 sidor senare är utläst kan jag konstatera att den minsann inte avslutade någonting alls. Nähä. Nu får man vänta tills hösten 2022 innan man får svar på sina 69847474 frågor de här böckerna har skapat. Någon annan som läser hela tiden är den här lilla gossen. Det ska pekas på allt och jag ska berätta vad allt heter. Läsarn.  Ja, sen är de 30 sekunderna över och då är det fullt ös igen. Vilding. Men så sover han ju ibland också. Då kan man sitta här och läsa eller vad man nu vill göra.  Dagens lunch är ändå helt ok för min del. Sousvidad lax (tar 30 min för en fryst en), nypotatis, hollansaise och bönor.

Nu ska jag fortsätta med att tejpa in mittenrummet så att Niki kan måla det ikväll. Jag gör förarbetet och han målar. Alla nöjda.