B är ändå född på barnkonventionsdagen
Har funderat en hel del på B och hans medverkan i den här bloggen. I och med att han nu är över ett år och inte mera ser ut som en bebis känner jag att det är dags för en förändring. Jag tänker att det är okej att han är med på bloggen, men att jag ska försöka undvika närbilder rakt framifrån. Utöver det tänker jag inte heller berätta var han går på dagis, detaljer om hur han har det på dagis (eller människor runtomkring). Jag kommer fortfarande att berätta om honom men mer utgående från hur jag uppfattar saker eller känner.
Alltså istället för att berätta om B:s känslor kommer jag att utgå från hur jag och Niki hanterar livspusslet och tankar kring föräldraskapet utan att desto mer gå in på B:s egna upplevelser/känslor. På så sätt kan jag blogga om livet som förälder, vilket ingår i en ”livsstilsblogg” utan att för den delen lämna ut min son. När han var bebis kändes det bra att skriva detaljer om honom och visa alla bilder i och med att han bara var en liten bebis som alla andra bebisar.
Nu med en egen personlighet och eget utseende har jag märkt på mig själv att jag den senaste tiden inte tycker att det känns lika enkelt. Han har inte valt att vara med här eller få detaljer om sitt liv nedskrivna för vem som helst att läsa så som jag har valt. Det tänker jag börja respektera. Med vårt framtida barn tänker jag förmodligen göra likadant som med B, ok under första året men att efter ett år vara lite mer restriktiv och försiktig. Vad tror ni? 
4 Comments
C
Hej!
Låter som ett sunt förhållningssätt ? Min man som knappt ens finns på Facebook har alltid varit väldigt bestämd i att spädisbilder är ok, men att när barnet mer börjar likna sig själv så ska vi sluta lägga upp bilder och filmer där ansiktet syns tydligt. Jag använder Instagram en del där jag uppdaterar mest stories och där får vår 1,5 åring vara med, men då är ansiktet alltid bortvänt.
Reagerade själv på när jag utan problem kände igen en f.d. kollegas barn som var på promenad med sin mormor, bara för att jag sett bilder och filmer på barnet på sociala medier. Kändes faktiskt lite creepy…
Lina
Tack för bra input. Ja, nog är det kanske lite konstigt när man känner igen barn man inte känner. Kanske ännu konstigare för barnen. Tänker på många stora svenska influencers där deras barn syns hela tiden och där okända människor hälsar och följer efter barnen, det måste ju vara jätteobehagligt som barn att uppleva. Sen tänker jag även på kidnappningsrisken, inte för att det är så vanligt här (thank god) men nog ökar det ju risken om en främling kan gå fram till ens barn tilltala med rätt namn och hälsa från en som förälder. Lite försiktig ska man nog vara, finns ändå galningar.
Tilda
Låter jättevettigt! Jag får ont i magen av att så många fläker ut allt om sina barn och pumpar ut bilder till massa främlingar dagligen.. Jag tycker inte det känns schysst, däremot tycker jag någon bild ibland är okej eller så som du beskriver det.
Lina
Tack för peppen. Ja, jag har också tänkt mycket på det den senaste tiden. Alla gör såklart olika men jag tänker att huvudsaken är att man som förälder faktiskt stannar upp och reflekterar över sina val. Vi hoppas att det här blir bra.