När jag skulle laga förra årets trendigaste pasta

För ett år sedan lagade varenda jäkel i det här gulliga landet ugnsfestaostpasta (uunifetapasta). Något som flimrat förbi i mina flöden i tid och otid och som jag tänkt att DET DÄR, det ska jag laga en dag. Sen har jag glömt bort det, igen och igen. Men så idag när Niki meddelade att han absolut inte ville ha pasta utan äta en pizza och jag absolut inte ville ha en pizza utan pasta bestämde mig för att nu kör jag.

I och med att det här är ett finskt recept har jag tolkat det sådär som jag gör med det finska språket. Så gott som det går.

Man behöver:
1 fetaost
1 paket körsbärstomater
Olivolja
Salt, peppar
Chili
Vitlök
Pasta
Basilika

Det hela började bra. Jag glömde köpa både basilika och chili. Löste det problemet med att använda den torkade varianten. Ser såklart inte lika trevligt ut. Ni får stå ut. Placerade därefter fetan i en ugnsform (hade bara enorma) la i tomaterna, hällde på olja, skivad vitlök, chiliflakes , salt, peppar och satte in kalaset i ugnen 200 grader i tio minuter. So far so good. I nästa steg kokade jag upp pastavatten och slog på grillen på ugnen.

Sen grillade jag fetan ytterligare 15 minuter medan pastan kokade. Det gick sådär. Det skvätte olja som bara den, bildade rök som samlades i taket på lägenheten, drog i gång brandalarmet i sovrummet (det i vardagsrummet hade jag redan plockat ner, jag vet fy) och väckte min bebis som somnat för natten. Jaja. Niki som redan var skeptisk till min pastarätt blängde i vår rökiga lägenhet med sin pizza i famnen. Man får inte väcka hans barn med finsk ugnspasta. Den saken var helt klar.

Så med en rökig lägenhet, en vaken bebis åt jag denna småbrända pasta som saknade två ingredienser och såg lite blek ut.

Men god blev den ändå. Lovar.
Tänk vad fin den hade blivit med lite färsk basilika på.