Grattis på tioårsdagen Milla

Idag skulle Milla ha fyllt tio år. Ganska läckert datum att fylla år på ändå, 11.11. Numera kallad Singles’ day. Vi hade faktiskt Millas födelsedag som beräknat datum för Bernie innan det första ultraljudet och tänkte att det skulle vara coolt om två favoriter delade födelsedag. Men ja, så blev det inte. Det har nu gått några månader sedan vi sa hejdå till Milla hos veterinären den där dagen i augusti. Hon fick aldrig uppleva sin tionde födelsedag och det har inte gått en dag sedan dess utan att jag tänkt på min fluffiga bästa vän. Niki är nästan lite mer extrem i och med att han fortfarande på daglig basis kallar sig själv för husse och ofta använder ”Millas röst”. Dessutom följer han sådär 50 tollarkonton på Instagram och trycker upp diverse bilder på valpar i mitt ansikte varje morgon. Lite mer besatt. Men det är tomt utan ljudet av tassar, utan fluffet som väcker en och kräver promenader (och vilken rutt). Det känns sorgligt att inte vara Millas matte längre och framförallt känns det tungt att vi aldrig mer kommer att ses. Men allting blir enklare med tiden och så även att förlora en hund. Jag vet att många människor som aldrig haft djur har lite svårt att förstå hur man kan sörja en hund. Tycker att man är lite löjlig som är ledsen och inte förstår varför man inte bara köper en ny. Men det fungerar inte så, för mig var Milla mer en person än ”bara ett djur”. Hon var en del av mitt liv och framförallt en del av min familj. Det får ta tid och det är okej att vara ledsen. Kom ihåg det alla ni andra som någon gång måste säga hejdå till någon ni tycker om. Det är okej. Tio år skulle hon blivit idag min fina Milla. Hoppas hon har det bra var hon än är och blir firad med sin vanliga tårta (glass, apelsin, skinka och ben). Hon är saknad. Så saknad.