Ett onsdagshej

Godmorgon. Just nu ( jag jobbar med Sverige) känns det som om jag är den enda personen som inte har semester. Lite som att spela tennis mot en vägg. I och med att jag bara har 2,5 månad kvar innan jag går på föräldraledighet känner jag att tiden för att få igenom samtliga av mina projekt börjar bli knapp. Den 11.10 är min sista dag här, och tiden dit kommer att gå fort. Ska även till Grekland en sväng i slutet av september och har bara några dagar på kontoret efter det. Ganska absurd känsla att jag ska vara ledig (och ha 70% av min lön) i flera månader (och därefter ingen alls). Ansökte för mig hela perioden eftersom vi inte riktigt vet än vilka perioder Niki vill vara med Bernie. Antingen tar jag hela de första nio månaderna och Niki hösten till det att Bernie börjar på dagis (vi tänker oss januari 2021) eller att han tar några månader på våren och jag igen efter det. Beror lite på situationen då. Alternativt att vi båda jobbar deltid? Herregud, är det det här som kallas livspusslet?

Annars var vi på AW med Nikis äldsta bror igår i de södra stadsdelarna (som var totalt utrymd av dess invånare, hej spökstad) och var hemma vid elvatiden. Så skönt det där med att kvällarna är så varma och ljusa att bara för att man hänger på ett kontor hela dagarna betyder det inte att man kan terassa i kvällssolen efter det. Har annars inget problem med att vara inomhus på dagarna och att vara blekast i kvarteret, jag borde ändå inte sola. Det här med att man kan få pigmentmustasch lät ju sådär läckert så då är jag hellre lite blekare utan permanent ansiktsaccessoar.

Ikväll har vi en middag hemma hos oss och jag tänkte slänga ihop en katarellrisotto, måste bara plocka dom från salutorget först. Hehe. Det var mitt onsdagshej!