Gravid

Jag är gravid igen

Ni som har hängt med ett tag kommer säkert ihåg att jag fick ett missfall förra sommaren. Om inte så bloggade jag om det här. Efter det gifte jag mig, blev uppsagd genom en YT (var i och för sig ganska nöjd med det då) och letade nytt jobb. Så barnbiten hamnade lite på paus, eller något åt det hållet. Nu så här nio månader senare har jag ett nytt jobb och är härligt nog gravid igen och känner att jag landat på fötterna lite (gud vad deppigt det var i januari). Den här gången har vi varit mycket försiktigare med att berätta för omgivningen om det hela. Dels för att jag var livrädd för att det skulle skita sig men också för att jag var mitt i det här med börja jobba igen. Jag berättade för min nya chef förra veckan och min VD idag. Ett samtal jag verkligen funderat på hur och när jag ska hålla men som jag till slut kände att ärlighet varar längst och så la jag korten på bordet.  Ja, jag kanske inte är employee of the year direkt när jag gör så här. Det fattar ju jag också. Men ibland säger livet hej och då är det bara att hälsa glatt tillbaka. Lättnaden i att mina chefer sen visade sig vara något av det bästa jag haft i chefväg var så jäkla fint.

Men tillbaka till det här med att jag är gravid. Så himla bäst. Vi är så glada och peppade på den här resan. Ganska nojjiga också såklart. Att få missfall sätter sina spår och skapar en del hjärnspöken. Försöker nu så här efter att ha fått se att den lille typen lever och mår bra slappna av lite. Tänka att oron får ta mindre plats och försöka njuta istället. Sen det här med att vara gravid, vara skittrött, må illa och samtidigt börja ett nytt jobb är ingenting jag skulle rekommendera någon. Nu vet ni också varför bloggen halvt dog. Det fanns inget att blogga om. Gå till jobbet, tänka, anstränga sig, vara trevlig och glad, gå hem, äta något som inte ens är gott och därefter sova. Noll bloggmaterial i det. Men nu mår jag bättre och nu vet ni om Baby Bernie (vi kallade ju den förra Donald).

Nåja, men går allt bra så får vi en ny familjemedlem i november. Mys.

18 Comments

  • Jenna

    Så roligt! Grattis till er <3 Känner så igen mig i jobbsituationen. Efter två veckor på mitt nya jobb fick jag veta att jag va gravid, känns sådär att berätta då hehe.

    • Lina

      Tack Jenna och grattis till dig. Du har ju inte så långt kvar nu till er midsommarbebis. Spännande tider. Ah, fattar så känslan och den ångesten. Gick det bra sen? Kram <3

    • Lina

      Oj det hade jag helt missat. Stort grattis Caroline! Ska bli superkul att följa med i er resa. Fint med novemberbebisar <3

    • Lina

      Woho tack Jennifer! Ja, eller hur. Så lättad över att ha hamnat på en arbetsplats som uppmuntrar livet <3

  • Också preg

    Grattis! 🙂 Jag är också preg och skall föda i november men spyr galla över tanken att berätta det på jobbet. Min prövotid tog precis slut och är livrädd att bli utskälld…eller något?
    Hur säger man det på ett bra sätt?

    • Lina

      Hej och stort grattis! Men då är det ju lugnt, prövotiden är över och de vill behålla dig och du vill behålla dem. Fint ju! Men fattar ändå känslan. Jag har ju bara jobbat här en månad så har hela fem månader kvar av min prövotid och när den går ut går jag på mammaledighet. Så tyckte också att det var helt hemskt att behöva berätta den nyheten. Särskilt när dom gett mig allt jag bett om plus presenter och så kommer jag och berättar att jag snart ska dra igen. Men mitt tips är att tänka så här. Att få barn är en helt naturlig sak, det händer alla hela tiden och det finns ingen regel att man måste vara på ett jobb en viss tid innan man skaffar familj. Är det något jag lärt mig det här året är att familj är ingenting som alltid är så hemskt enkelt att planera. Händer det så händer det och då får man skatta sig lycklig över att det gick bra. Sen är du skyddad som gravid kvinna i arbetslivet. Dom får inte behandla dig annorlunda och gör dom det är det kanske ändå ingen arbetsplats du vill ha? Jag tror att dom kommer att bli glada för din skull och ge dig all den support du behöver. Berätta det när du känner att det är dags och dra inte ut för länge på det för att du har ångest. Då är det bättre att bara dra av plåstret och må bättre. Jag mådde tusen gånger bättre psykiskt efter att jag berättade. Lycka till. Lovar att det kommer att gå bra. Kram.

      • Preggo

        Tack för tipsen, du har nog så rätt. Det ända är att vi vor utomlands och iom graviditeten har vi bestämt att flytta hem. Så basicly säger jag upp mig hehe. Men vad spelar det nu för roll när man värper på livets finaste grej i magen!

        • Lina

          Åhå. Oj! Men grattis till hemflytten. Är det stor skillnad på föräldraledigheten var du bor nu till vart du ska flytta?

  • Veera

    Hej Lina!

    Alltså, ja var förra veckan samtidigt med dig på vappafton på ultra, och blev sååååå glad när jag såg dig där, då ja läst din blogg en tid och vet vad som tidigare hänt <3 vi är också med bebé, också i november har vi beräknad tid!

    GRATTIS TILL ER BÅDA !

    • Lina

      Hej Veera och stort grattis! Herregud så sjukt. Jag tänkte verkligen när vi gick in där att ”här känner jag ingen” och så tänkte jag inte så mycket mer på det. Så kul att du var där samtidigt. Gick det bra för dig?? Tusen tack för dom fina orden. Kram!!!!

  • Veera

    Hihi, fösökte typ småle till dig o ba tänkte att ”kan skriva grattis sen på bloggisen” 🙂

    Ja, allt gick super bra o beebi mår bra! Men känner ändå ibland mig nojjig liksom att ”nu har det kanske hänt nåt” fast man ändå typ vet att allt är bra och känns sååååå länge till nästa ultraljud…

    Massor med kramisar till dig också!

    • Lina

      Hehe. Lite kul ju.

      Så himla fint. Stort grattis till er. Fattar verkligen känslan. Man skulle ju helst gå på ultraljud varannan vecka bara för att trippelkolla att typen lever. Vet inte riktigt när man andas ut? Kanske aldrig mer? Stor kram och igen stort grattis <3

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras.