Pensionärslivet

Att vara i Ingå på vintern är lite som att vara i en grå fast väldigt mysig bubbla. Vi vaknar när vi vill vakna, äter en långsam frukost, pusslar lite, skriver olika saker på olika håll, tar en gemensam väldigt lång och hal promenad i skogen där hunden får springa av sig ordentligt, bastar, svalkar oss i snön och lagar middag tillsammans. Tror att det är lite så här livet ser ut när man är pensionär. Man bara gör. På tal om pensionärer så gick min mamma i pension häromdagen, sådär nio år efter min pappa. Jag är väldigt glad över att de båda två numera är pensionärer, skönt för min mamma (om hon klarar av det här med att sysselsätta sig och inte bli rastlös) och kul för oss för nu kommer hon kunna hänga med pappa hit till Finland oftare. Fint ju!

Det här med pensionärslivet är något jag själv ”sett fram emot” i perioder då jag jobbat mycket eller varit väldigt stressad. Då har jag idoliserat livet utan daglig sysselsättning. Någonting jag har lärt mig under de senaste månaderna utan just sysselsättning är att jag faktiskt inte är så bra på det som jag hade trott. I perioder har det faktiskt fått mig att må ganska dåligt. Jag är en person med extremt mycket energi och driv. Jag behöver ha saker att fokusera på, jag behöver ha ett mål och framförallt en mening. Jag har inte jobbat klart. Pensionärslivet är inte för mig än på många år. Min karriär har egentligen bara börjat. 
Slutet på det här året blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Kanske en hälsosam lärdom i det också, man kan inte planera allt här i livet. Jag försöker i alla fall tänka att livet inte ger en prövningar man inte klarar av. I värsta fall blir det hursomhelst en bra historia.