Alla snackar alltid om hur svår jetlagen är hem, dvs från USA till Europa. Jag har alltid tyckt att det är tvärtom. Jag är svinbra på hemvägen, märker nästan ingenting. På vägen hit (Europa-USA) är jag inte alls lika duktig. Jag vaknar av mig själv svintidigt även om jag gått och lagt mig sent. Likadant idag. Enda skillnaden är att jag inte somnade om igen, utan bestämde mig för att hänga i hotellets bar med en stor kopp kaffe och blogga istället. Egentligen skulle jag vilja vara en morgonpigg person (har börjat bli) så tycker att det här är ganska mysigt.

Niki sover och Niki kan sova hur länge som helst var som helst. Dessutom är det nog ganska utmattande för Niki att vara i Nick York. Så länge vi har känt varandra har han pratat drömmigt om New York. Vi har tänkt att åka flera gånger med i slutändan har det aldrig blivit av. Sedan han började på TUI har det dessutom blivit mer naturligt att åka på charter eftersom vi ändå får 50% på alla resor där. Men att. Här är vi nu, utan Bamseklubben. Även om vi kanske skulle behövt en. Att vara med Niki i New York är lite som att vara med en femåring på ZOO. Han är så jäkla glad hela tiden att hela den här resan känns värt varje öre.

Vi har ändå båda haft en tuff vår. Inte i vårt förhållande utan snarare alla utomstående faktorer. Så ja, tycker ändå att vi förtjänar vårt lilla liv här, Meeeeeeeen nog om allt det här. New York har vi behandlat som en orienteringsbana. Med sådär 30.000 steg per dag har vi utforskat hela Manhattan. Vi har skuttat runt i Nolita, Eastvillage, Lower East side, Little Italy, Tribeca, Finance district, midtown, Upper East och west, Times square, Central Station och hela Central park (Niki jämförde det med Tölöviken?!?!). Idag ska vi över bron till Brooklyn och Williamsburg. Niki vill även upp i Empire State building så tänker att vi kanske börjar där idag.

Okej varning för bildbomb.
Little Italy. Jag och mina rosa örhängen som jag lite älskar just nu. Vårt hotell må ha jäkligt små rum. Men en bra takterass, det har det.

Ground Zero. Var varje tvillingtorn stod finns nu en fontän. Jag har bilder hemma från sommaren 2001 då jag såg tornen som tolvåring. Inte visste jag då att någon månad senare skulle de båda inte finnas mera. En av de bättre gaucor jag haft i mitt liv. Denna hittades i Soho. 

Beställde en Eggs benedict till frukost igår. Fick pickles?!? som tillbehör. Hatar pickles. Även bendicten var hemsk. Undrar fortfarande hur länge de egentligen pocherat mina ägg och vad riktigt gjort med såsen de kallade hollandaise. Oklart. På Gran Central Station tänkte jag att jag var Serena Van Der Woodsen som just kommit tillbaka från min internatskola. Här står jag och väntar på att Lonely Boy ska rapportera att jag är tillbaka till stan. Ja, alltså Serena skulle ju såklart aldrig ha glömt sin BH-utan BH-hand. Meeeeeen att. Lite Serena ändå va?Såå glad kille. Fin ju!Central Park är ju lite av meningen med livet. Tycker jag. Vet inte om man får skriva så här utan att någon blir arg. Men är inte asiater en kategori för sig som turister? Känns som att dom går all in i allt. Nikis pappa var med och startade EF så vi tyckte det var lite gulligt när alla EF-kids sprang förbi hela tiden. Nikis barndom på en ryggsäck. Själv fick jag aldrig åka på EF-resa. kommer ihåg att min kompis Malins mamma sa nej för att hon tyckte att EF stod för Evig Fylla. Enligt Niki och hans Malta resor verkar det vara sant. Alla säger alltid att man ska skippa Times Square, men va fan. Märkligt ställe ändå? Sen gick vi till McGees. Baren som inspirerat TV-serien How I met your mother. Med tanke på att hälften av alla Nikis skämt kommer ifrån karaktären Barney Stinson så var detta stopp ganska givet. Self-five!!!Sen gick vi via vårt hotell och bytte om. Vi skulle nämligen på drinks med Reeta i Soho som jobbar här i stan. Vi sågs på Jimmy by James i Soho. Ett tak med utsikt. 

Sen tog vi metron till The Flower Shop och drack Prosecco och åt pommes med tryffel aioli. Gott ju!

Andra roliga saker med den här stan.

• Folk tutar med sina bilar för absolut ingenting. Det är rödljus tuuuuuuuut, det är kö tuuuuuuuut. Skulle säga att 99% av allt tutande är helt i onödan.
• Har ni tänkt på att när amerikaner pratar med varandra är det som ett evigt pepp-talk. Man berättar saker med ett pepp-talk, den andra svarar med ett pepp-talk. “You will get out there, you will hunt him down and take him out for a date”. Man ba ok. Ska börja med samma sak.
• Blir alltid galen på det där med skatt och tip. För människor som jag som saknar matematiska talanger är det på riktigt svårt. Råkade just tippa mitt kaffe med 100%. Bra där.
• Är det inte lite skumt att apotek säljer vin?

Jaja. Hej så länge. Ni är fina.

Hej från loungen på Kastrup. Här sitter vi och myser i väntan på vårt flyg. Tar ganska lång tid det här med att byta flyg men vad gör man inte för att få åka på mysresa. Jag har verkligen försökt anstränga mig för att släppa gårdagens dåliga nyheter. Loggat ut från alla kanaler, mails och system som vi har bara för att få lite peace and quiet. Tänker inte logga in på slacken en enda gång under dessa veckor, något som aldrig hänt tidigare. Under samtliga av mina fyra år för företaget har jag alltid varit tillgänglig. Nu kändes det som att jag behövde en paus. Så paus it is.

På tal om något helt annat så kan jag tänka mig att ni sitter på massa bra NY och SFO-tips där ute. What to do? Where to go? Tips mottages.