Felstaveriet

Ganska skönt ändå att vandra in på kontoret dagen efter första maj utan att vara det minsta bakfull. Skrattade lite åt alla Instastories där ens vänner led på jobbet efter en hård helg. Trötta och slitna ansikten, så som det ska va. Har varit där så många gånger själv. Värst var det väl när jag hade morgonTV-jobb tidigt på morgonen dagen efter men ändå envisades med att fortsätta festa. Jag pratade med alla mina svenska tjejkompisar häromdagen om att de vill testa på en finsk vapp, så förmodligen är det jag som sitter helt förstörd på kontoret om ett år.

Ikväll är vi hemma och tar det lugnt. Tittar på Milleniumtrilogin som numera finns på Netflix tillsammans med Milla och ett glas Mud House. Såg även det senaste avsnittet av The Handmaids Tale på HBO. Är det bara jag som fick panik av slutet? Var tvungen att gå iväg från skärmen för att jag mådde så både psykist och fysiskt dåligt. Så bra serie, men fy fan vad tung den är.

Ps. Händer det att ni får chockerande insikter om att ni stavat ett ord fel hela ert liv? Skrev just ordet ”Triologin” här ovanför och fick samtidigt för första gången i mitt 29-åriga liv lära mig att det stavas ”trilogi” och inte ”triologi”. Det där händer mig åtminstone en gång i månaden. På tal om ”åtminstone” så trodde jag alltid att det stavades ”åtminstonde” med D. Ja ni, ser. Här är man ingen drottning på att stava direkt. Men det går ändå. Ni verkar  ändå förstå mig? Vad har ni för felstavade ord?