-
Struktureriet
Idag har jag sådär tusen saker på min agenda. Tänker börja med att strukturera ut min tid genom post-its. Ni vet en timma till det där, en timma till det där i färgglada pappersnotiser. Jag har alltid haft svårt med tidsplanering men jag lär mig med åren. Istället för att bara ta saker som det kommer försöker jag prioritera. Tricket är att planera tiden och inte göra något annat under den tid jag avsatt till något annat. Dessutom är det himla viktigt att komma ihåg att allting inte behöver vara perfekt. Hellre ett steg på vägen än ett perfekt utförande.
Oh well. Mina ledord är:
- Planera, strukturera, prioritera, och delegera
- Var inte så hård mot dig själv. I slutändan jobbar du med marknadsföring.
Ingen dör om du inte svarar på just det där mailet i tid. Bra att komma ihåg. - Om du bara jobbar var det brinner lider oftast det förebyggande jobbet. Ibland är det bra att låta saker brinna lite.
-
Jonskieriet
Var på Teatteri på lunch med Jonski tidigare idag och fick den där fantastiska idén att äta kyckling. Tänkte att en Ceasarsallad med kyckling var en bra väg tillbaka till kycklingätandet. Har som sagt haft lite svårt för just den köttbiten sedan min matförgiftning en månad sedan. Det hela slutade med att jag knappt år något alls, åt lite kyckling och lite sallad och mådde sådär. Ni vet den där känslan när varje tugga bara sväller i munnen? Usch. Tror helt enkelt jag behöver mera tid. Kanske om någon månad eller om några år. Vi ser.
Hur som var det som vanligt mysigt att träffa Jonski. Tänk att hon har en liten typ i sin mage? Ser så fram emot den där dagen deras bebis Hampton poppar ut. Tror aldrig att jag varit så här excited över en kommande bebis tidigare. Så spännis.
-
Hundvetteriet
Hoppade på bussen (23an) till stan tidigare idag med Milla och så fort vi steg på började en dam som satt längst fram att prata med oss. På finska. Jag noterade henne bara och gick snabbt förbi. Eftersom Milla var med satte vi oss i mitten av bussen. På den där lilla bänken som man fäller ner vid barnvagnsplatsen. Det tog ca 30 sekunder innan damen från fören kommer bak till oss och knör sig ner på den lilla bänken med mig (den är ett och ett halvt säte och resten av bussen är i princip tom).
Jag har ändå bott så pass länge i Finland att jag starkt ogillar närkontakt med okända människor särskilt i offentliga miljöer där man känner sig trängd. Så välintegrerad är jag. Sen sitter hon där, näranära och babblar med Milla. Hon struntar fullständigt i att jag svarar på först svenska och engelska. Hon tar sig hela rätten till att försöka ta över min hund. Det hela slutade med att jag hoppade av en station för tidigt. Jag blev så obekväm. Det händer så ofta att människor uppför sig så endast för att man har hund. Det är okej om människor frågar snällt och hälsar som en normal människa. Men det här sättet får mig alltid att bli jäkligt obekväm. Det jobbiga är att det händer underligt ofta och inte ens Milla tycker att det är så hemskt hejsan med det där närgångna sättet. Vad hände med människors hundvett? När började folk hälsa på hundar som de inte känner?
