-
Hört och sett v.13
Sett:
The One (Netflix)
Ny serie på Netflix som handlar om en värld där två vänner lyckats skapa en datingtjänst baserad på DNA. Enligt deras algoritm finns det en person för alla människor och träffar man den personen blir man automatiskt kär. Det här låter ju som en kul tanke, men i praktiken är det knepigare än så. Vad händer om du gör testet och redan är gift med någon annan? Spännande serie om än kanske inte jättebra. Man får sig en tankeställare om inte annat.Exit (säsong 2, Arenan)
Den norska brutala serien om ett gäng svinrika finansnissar i Oslo är tillbaka med en ny säsong. Mådde man inte tillräckligt dåligt av första säsongen så finns det lika mycket att förfäras över i andra. Fyra vänner med obegränsat kapital lever rövare på andra människors bekostnad i en värld helt utan gränser. Otroligt bra och välspelad serie som man fastnar för direkt. Emellanåt kommer man att tänka på att den faktiskt baseras på verkliga människor och då blir man lite extra förfärad. Men hej. Bra är den.Tunna Blå Linjen (SVT, Arenan)
Så kommer jag tillbaka och tjatar lite till om den här fantastiska serien. Men nu har jag sett klart den i sin helhet och då måste jag få återkomma till den. Gänget med Malmöpoliser som jag har fått möta i dessa tio avsnitt har inte gjort annat än ätit sig in under huden på mig. Jag har gråtit under nästan varje avsnitt (kan bero på hormoner också). Genom året har jag vant mig vid att se krim-serier där utgångspunkten är ett brott som ska lösas av kriminalare. Här har vi något helt annat. En serie som är mer av ett regelrätt drama baserat på polisers vardag i en knepig miljö. En kombination som verkligen fascinerar. Välspelat och engagerande. Starkt rekommendation.Atlantic Crossing (Arenan)
Otroligt sen på bollen här, men bättre sent än aldrig som man brukar säga. Här har vi Sofia Helin i huvudrollen som den svensk-norska prinsessan Märta. Vi får följa Märta från dagarna då Norge blir invaderat av tyskarna och andra världskriget inleds till krigets slut. Vi får följa Märtas flykt från Norge via Sverige och Finland till USA. Hur vi lär känna denna kvinna genom livet hon skapar. Relationen med USA:s president, diplomatiska arbetet och den äktenskapliga krisen. Är medveten om att den här har fått väldigt mycket kritik av diverse historiker eftersom sanningshalten i det hela kanske inte helt överensstämmer. Men om vi ska kika på det här som ett fiktivt drama med historiska inslag så måste jag säga att jag älskade den här serien. Den var lite tuggig i mitten/slutet där jag tycker att äktenskapskrisen kunde fått en mindre roll. Men annars så njöt jag av historien.Quiz (TV4 Play)
Gullig serie i tre delar om historien hur ”Who wants to be a millionaire” uppkom och engagemanget Tv-showen medförde. Baserat på verkliga händelser får vi följa med en familj som lyckas sitta i heta stolen hela tre gånger och till slut kamma hem miljonen, för att därefter bli anklagade för fusk. Mysig om inte annat.
Hört:
Fråga Agnes Wold (där poddar finns)
Jag älskar Agnes Wold. Numera har hon ju gått och blivit en riktig kändis. En corona-kändis dessutom. Men Agnes är mer än så. Hon är en frisk fläkt som säger så som det är, baserat på vetenskap. Sånt som man gillar. När jag blev gravid första gången (2018) så köpte jag direkt hennes bok om föräldraskap. Många gånger har jag kikat i den när jag undrat något. Himla bra sådan. Nu har Agnes blivit med podd för Sveriges Radio och ingen är så glad för det här som jag. Haha. Nej, men Agnes förklarar vardagliga grejer som man helt missförstått. Om mat, hur allergier uppkommer, att man inte behöver städa massor och annat som är så jäkla vettigt. Hon går igenom alla möjliga myter, som den att man ska dricka massa vatten hela tiden, att fett är farligt, att vitt bröd är ohälsosamt och andra märkliga hälsotips vi fått genom åren. Kul podd som passar alla.
-
Sista helgen i mass
Ännu en helg har passerat. Tiden går ändå otroligt fort och för varje vecka kommer jag närmare min sista arbetsdag. I och med att jag kommer att ta semester hela maj blir min sista arbetsdag vappen. Skönt på ett sätt, lite tråkigt på ett annat. Har nu äntligen börjat komma in i ganska bra arbetsrutiner och så gillar jag sällskapet från kollegorna, om än det numera sker endast via Zoom och slack. Men kanske den dagen jag kommer tillbaka, så kommer jag tillbaka till ett kontor med livs levande kollegor. Kul.
Tänker att jag ska ta det lugnt hela maj. Hänga i trädgården med Björnen, rensa vass i Ingå och fika i solsken med en ljudbok. Har även biljetter till Sverige som tyvärr ombokades (av finnair) till 07:30 den andra maj. Tidigare hade jag 12:30 den första maj. Alla andra tidsalternativ har även tagits bort så vad jag numera har att välja mellan är alltså 07:30 och 07:30 vilket skulle innebära att väcka B mitt i natten. Vet inte om det är en bra idé eller om det kommer att sluta med krig. Sen vill jag också vänta in läget lite. Hur situationen ser ut både här och där innan jag bestämmer mig. Som tur bokade jag biljetter som både kan flyttas och avbokas.
Men nu till helgen som var. En lugn sådan. As always.
Tog oss in till stan.. 
….för att hälsa på min svärmor Gaby som numera har antikroppar. 
Helsingfors alltid så gula och soliga innergårdar 
Gaby hade odlat påskgräs. 
Så hängde vi tillsammans hela dagen hemma hos Gaby och åt lunch, kikade i fotoalbum och lekte med Björnen. 
På vägen hem passerade vi mitt och Björnens andra hemlands ambassad. Hej Sverige sa vi. Vi saknar dig. 
På kvällen körde jag hem till Ylva för att äta middag med henne och Sabina. Ylva hade lagat livets bästa tre rätters och allt var så gott. Rullade hem efteråt. En av dessa damer har numera också antikroppar och det börjar bli en del i min omgivning som har den varan. Så pratade vi ikapp oss om allt som hänt sedan vi senast sågs. Vi tre har ju setts igenom hela pandemin, ibland utomhus, ibland inomhus och numera mer sällan. Då vi sågs åtminstone varje vecka. Sånt är livet.Så blev det söndag och jag fick låna en hel påse med fantastiska gravidplagg av min vän Eva. Nu är min garderob set för tre månader framåt. Woop.
Ps. Tack för alla inputs under mitt fredagsinlägg. Tycker om när ni tycker till och delar med er. Man behöver inte hålla med mig i mina åsikter eller tycka att jag har rätt, eller fel för den delen. Fel kan jag också ha och då är det bra med andra synvinklar än vad som pågår i mitt eget huvud. Jag brukar annars undvika att tycka för mycket här, men som ni kanske märkt har det ramlat in mer och mer av den varan från mitt håll den senaste tiden. Alltifrån föräldrapenning, till vabbande och covid. Inte alltid så duktig på att hålla mig till den neutrala men så mycket enklare marken. Kanske det också är helt okej.
-
Fredag och ett kommande förbud
Fredag hörrni. Försöker fokusera på det, att det är helg, att solen skiner och att Björnen varit på dagis onsdag-fredag. Försöker inte tänka på det kommande utegångsförbudet som hägrar eftersom det gör mig så irriterad. Det här är ingen politisk blogg, och kommer aldrig att bli det heller. Men med det sagt är jag ändå en person med åsikter. Jag kan bli irriterad över hur lättvindigt folket verkar ta på att våra rättigheter lagstadgas bort. Att medierna verkar hålla med. Är inte deras jobb att vara lite mer kritiska? Om någon nu ska vara det så är det väl verkligen dom. Det känns som om ingen verkar tycka att det här var ett svårt beslut. Att vi snart kommer behöva ursäkta oss till polisen om vi ska uträtta ett ärende. Som tex igår när Bernies overall gick sönder. Då skulle det vara okej för mig att köpa en ny på Prisma men inte på Polarn och Pyret. Jag får handla en kratta från K-market men inte från Plantagen. Va?
Det finns fler aspekter i livet än endast corona. Nu känns det som om vi offrar den yngre generationen för den äldre. Dessutom att skylla utegångsförbudet på ungdomarna känns bara elakt. Att det är deras fel att vi nu måste göra så här. Har alla moralpoliser glömt hur det var att vara tonåring? Hur livet handlade om det som hände här och nu. Hur allt kretsade kring det sociala, hur man levde för rasterna, vad som händer i helgen, vem som gjorde vad med vem förra helgen osv? Hur en vecka på landet med föräldrarna kändes som ett helt år. Hur psykiskt ömtålig man var eftersom man inte såg saker i ett större perspektiv. Så att hata på kidsen som studerat hemifrån i ett helt år känns ganska magstarkt. Det är inte lätt att vara ung. Men tydligen lätt att glömma bort.
Ja, jag är inget större fan av våra framtida ”begränsningar i rörelsefrihet” men jag kommer att acceptera det som alla andra. Finska folket är ju kända för att uppföra sig, lyssna på myndigheter, köa och att inte gå mot rött (alla andra länder gör det). Vi kommer komma ur det här också, men man kan ju få vara sur för det.
Man saknar tiderna då att knarka och slåss var olagligt och inte att hälsa på sina föräldrar. 
Men nog om restriktionslivet. Nu ska jag hämta Björnen på dagis. Häromdagen hämtade jag honom fullt sminkad, plattat hår och struken skjorta för att på vägen in till dagis inse att jag hade på mig pyjamasbyxor. Livet med onlinemöten.Men nu hörrni. Nu tar vi helg!